En annan sorts slöjd

I kväll har jag varit på besök i en spännande lärmiljö.

Jag har hälsat på hos Hackerklubben på Lindholmen i Göteborg. Det är en kurs för barn i åldern 9-12 år som leds av Carl Heath, forskare och designer på Interactive Institute.

Jag vet egentligen inte hur jag vågade mig dit, jag kan ju inget om sånt här.

Jag har råkat på Carl Heath vid ett par tillfällen den senaste tiden, i Digiskol och på Center för skolutveckling här i Göteborg och jag tycker mig se paralleller till slöjden i det han pratar om fast en sorts spejsad framtidsslöjd. Jag skrev om mina spontana tankar efter att ha lyssnat på en hangout i Digiskol i ett tidigare inlägg i en annan blogg, Skolkompaniet.

Men jag vet som sagt inte…jag kan ju inget om programmering och jag fattar ju inte riktigt poängen med spel.

Men jag är nyfiken!

Detta var andra gången kidsen träffades i en hörna av en stor industrilokal och de jobbade i Scratch. I andra delar av lokalen arbetade vuxna med olika projekt, det småpratades lite här och var och det var därmed långt från den ordning och reda-skolmiljö som åberopas som undergörande för våra barns skolresultat, från vissa håll i skoldiskussionen. Jag fick en snabbvisning när jag kom, och i den enorma lokalen fanns ytor med olika syften, konferens, café/bar, häng och konstruktion. Det fanns allt från verkstad likt trä och metallslöjd, en massa manicker som jag inte ens vet namnet på, en stickmaskin, 3-D skrivare och jag såg faktiskt en gammal hederlig handdriven nystmaskin också. Ingen klinisk indelning i vilket sorts material man behöver för att skapa alltså utan fritt fram för alla galna kreativa idéer som kan leda fram till en alldeles nödvändig produkt. Eller inte.

bild-1

Eleverna var 24 stycken, placerade vid små öar med fyra arbetsplatser vid varje. Carl hade hjälp av fyra vuxna tror jag, och sedan var det en del föräldrar som hängde kvar och kollade vad deras ungar fick vara med om. Och där blev jag inte förvånad, det var pappor. Mina fördomar besannades när jag gick runt och pratade med barnen. Alla svarade att det var pappa som hittat kursen och att pappa arbetar med datorer. Roligt var i alla fall att det var ungefär en fjärdedel av eleverna som var tjejer. Jag pratade med några av dem och de var härligt kaxiga och visade på gott självförtroende. Det gläder mig.

Samtidigt blir jag arg, irriterad och beklämd. Ska vi ha det så här i Sverige? (Nu känner jag mig som Sverker i PLUS…) Ska det vara en liten klick som får vara del i sådant här? Kunskap som kommer att bli otroligt viktig att äga i framtiden? Nej, faktiskt redan är… Det behöver man inte vara geni för att fatta, men hur länge kommer vi att behöva vänta innan alla elever får ta del av detta i den svenska grundskolan? Och finns det över huvudtaget tillräckligt med lärare som kan undervisa då?

Hur som helst tror jag många skulle bli förvånade om de hörde eleverna när de resonerade inför gruppen, utan någon blygsel för att prata inför klassen… De använde ord som variabler och koordinater och jag undrar lite stillsamt i vilket kapitel i matteboken detta tas upp och i vilket år… Troligtvis inte i trean i grundskolan.

Advertisements

One comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s