Nu sitter jag här med bedömningar

Jag blev inte klar med åttornas omdöme, så nu sitter jag här i soffan med datorn i knät och det är fredag kväll. Inte helt oväntat. Jag vet att jag borde vara striktare med att inte göra mer än vad som ryms inom min arbetstid men jag bygger hela min undervisning på det här och det måste få ta tid. Jag tänker att om jag bara gör det här ordentligt ett tag så har jag arbetat in ett tänk hos eleverna.

Att förklara hur man jobbar sig upp för betygsstegen i slöjd är egentligen väldigt enkelt, tycker jag. Eleverna måste ta varje tillfälle i akt för att öva. Öva teknik och öva klurighet. Det går inte att läsa boken om slöjd och sedan skriva alla rätt på provet. De måste orka anstränga sig, orka ta arbetet på allvar. Vara noggranna. Alldeles för många har en bild av att det går att lata sig hur mycket som helst på slöjdlektionerna för det är ju aldrig prov. Det har faktiskt varit så vissa terminer i vissa grupper att jag lagt in ett prov bara för att sätta slöjden i respekt.

Det har inte gett mig särskilt mycket ur bedömningssynpunkt, däremot har en del av eleverna plötsligt skärpt till sig. Och de flesta får förstås eld i baken när nians slutbetyg närmar sig men då hinner de inte göra tillräckligt många fel att lära sig av.

Detta har jag pratat med mina sjuor om den här veckan. Och att de ska göra massor av fel. Men aldrig ge upp, utan försöka förstå varför det blir fel och prova på ett annat sätt. Blir det aldrig fel betyder det inte att de är färdiga med lärandet, bara att de gjort något för lätt och inte orkat utmana sig. Detta behöver de bli påminda om lite då och då, det är ett steg i mitt formativa arbete i slöjden och i och med att eleverna får välja och påverka sitt projekt blir de förhoppningsvis också ägare av sin egen lärprocess.

Jag förväntar mig att eleverna ska skriva loggböcker varje lektion (bilder med text går också bra) och de kan förvänta sig att jag läser och svarar innan nästa lektion. De använder sina datorer eller ipads, en del sina mobiler. Jobbigt? Nja, inte så jobbigt som man skulle tro trots att jag har 220 elever. Detta är en viktig återkoppling och det gör också mig delaktig i elevernas upplevelser av lektionerna så att jag vet hur jag ska styra arbetet framåt för hela gruppen. Jag vet hela tiden var de befinner sig och vad de behöver för att gå vidare både enskilt och som grupp. I och med att eleverna kan ställa frågor och diskutera med mig i loggboken blir de också i detta ägare av sitt eget kunskapande. Jag strävar efter att svara med två stjärnor och en önskan för att hela tiden utmana lite till.  Så här kan ett inlägg från en elev se ut:

“Jag har idag sytt tre sidor av ramen med kedjestygn, har bra en sida kvar sedan ska jag börja fundera ut hur jag gör med fyllningen av hjärtat.. Något tips? 
PS. Jag tar med mig mitt arbete hem för att göra klart sista sidan av ramen, men eftersom jag inte vet hur jag ska göra med hjärtat så kan jag bara gör klart ramen på lovet.”

När jag svarar på ett sådant här inlägg kan jag lägga med en bild, eller en länk för att tipsa om olika lösningar. Det tar inte så himla mycket tid. Jag bollar tillbaka till eleven att fundera vidare.

I mina planeringar har jag tidigare bifogat kunskapskraven men i år har jag valt ut de kunskapskrav vi arbetar med just nu och skrivit in så tydliga exempel jag bara kan så att eleven ska förstå vad som menas rent konkret. Det kan se ut så här. Helst hade jag velat plocka in elevexempel från loggböcker men jag har inte sparat det från förra skolan som jag hade kunnat använda och nu är jag rädd att eleverna ska känna igen sig om jag plockar.

Det är dessa matriser på kunskapskraven jag just nu sitter och sliter med. För nu är vi lite mer än hälften in i arbetet och för att tydliggöra kunskapskraven ytterligare ställer jag dem nu mot elevens prestation hittills i arbetet. Då är det möjligt att veta vad som behöver bli bättre för att nå de mål man vill. Det kan också bli en glad överraskning att eleven faktiskt visar högre nivåer än hen faktiskt ser själv.

Skärmavbild 2014-02-28 kl. 23.40.33

Detta är några av de strategier jag har valt att envisas med och det har inte alltid varit uppskattat av eleverna. Särskilt jobbigt har det varit att tjata om loggbok när flera kollegor i träslöjden skippat det. Det blir ju bekvämare att välja träslöjd (ja, i vissa skolor är det tradition att välja slöjdart men det är en helt annan diskussion) om det går att få högt betyg utan att redogöra för tankar och val under arbetsprocessen. Nu har jag inte en sådan situation utan vi gör lika i de olika salarna vilket underlättar stort för mig.

Nästa steg för mig är att eleverna jobbar med sina loggböcker/processdagböcker i ett öppet forum och får och ger stöd och feedback från gruppen. Detta skulle ytterligare ta fokus från mig som den enda experten. De köper redan tanken med C3B4me, att använda sig av olika källor och inte bara vänta på min hjälp. Drömmen hade varit att följa deras diskussioner på nätet. Jag har tidigare terminer testat att lägga ut diskussionsuppgifter i vår plattform på nätet och om det tar fart blir det en himla kraft i där. Tänk om de kom igång att diskutera varandras projekt på samma sätt! Den här terminen hade jag tänkt prova med niorna i Wikispaces men de har så få lektioner, jag har aldrig träffat dem tidigare och ska sätta slutbetyg i juni så det var inget bra läge nu. Men snart…

Jag vet också att det hade varit bra om jag fick in mer av klassrumsdiskussioner på lektionerna men det skär i mig att sno åt mig tid när eleverna har så lite tid att arbeta med händerna. Ett tillfälle i veckan, ca 80 minuter. Effektiv tid kanske en timma. Vi kan räkna ungefär 15 tillfällen per termin och det är inte mycket om man ska vänja händerna vid ovana rörelser. Så detta går bort. Eleverna pratar dessutom mycket med varandra under lektionerna, faktiskt utan att jag märkbart styr dem. De kan sitta och diskutera stygnval för en bild eller materialval för ett plagg och jag kan bara lyssna och le.

Nu ska jag återgå till matriserna, knappt två klasser kvar. Och jag skriver egentligen inga omdömen. När jag är klar med mitt inlägg i deras respektive loggbok och kunskapsprofilen i matrisen klickar jag bara på bifoga. Och när betyget ska sättas i vår tar jag bara fram mitt underlag. Förhoppningsvis ska ingen behöva bli förvånad.

Advertisements

2 comments

  1. Fredagkväll och jag satt med Timperleys bok… och blev återigen påmind om hur viktigt det är med en tydlig bedömningsgrund. Vet inte eleven hur man blir bedömd i ämnet, ser eleven heller inte målet framför sig och har svårt att bygga strategier för att komma framåt och utmana sig själv. Du ger så goda exempel på tydlighet. Du har även fått mig att bli nyfiken på loggböckerna, jag har startat och det är inte överväldigande arbetsmässigt som du beskriver – tvärtom ett kul sätt att kommunicera! Bra Eva – du inspirerar! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s