#7 Garanterad undervisningstid?

Nu har det gått en vecka av bloggande varje dag och det känns förvånansvärt ok. Jag har inte glömt bort att skriva som jag trodde jag skulle göra, och det har varit roligt att tvingas uttrycka sig med ord igen för ibland kan världen snurra på lite väl snabbt. På det här sättet hinner jag fånga en eller två tankar på vägen och minnas att jag finns.

Jag ska strax gå till jobbet för att möta tre gäng slöjdelever och det är fredag. Den på vår skola mest drabbade dagen av alla. Våren är full av klämdagar och lov just på fredagar. Det är inte så att det bara blir dessa lovdagar utan man har ju även flera veckor PRAO, inplanerade filmdagar, temadagar och jag vet inte allt, och jag undrar hur man tänker när man säger att elever har sin garanterade undervisningstid. Jag har hållit lite koll på det här för vis av erfarenhet vet jag att det i vissa grupper känns svårt att skriva omdömen, och senare betyg för det finns knappt något underlag, och jag har alltid undrat över den känslan. Nu har jag svart på vitt. Eleverna jag mötte igår har inte haft slöjd på fyra veckor och lektionen blev därefter. Förvirrad, fylld av repetition.

Den enda kommentaren jag möts av är:

“Ja vårterminen kan vara lite kort.”

Bara så där. Men jag skulle vilja säga att vårterminen är lite halv. Just fredagsgrupperna i år åtta får av terminens 23 veckor bara undervisning elva gånger. Detta att jämföra med genomsnittet av de grupper jag undervisar, de får 16 tillfällen. Jag har bollat frågan vidare uppåt men inte fått svar, antagligen för att ingen vet hur de ska lösa detta och för att slöjd inte är ett prioriterat ämne. Jag har också pratat med kollegor som menar att det bara är så. Den garanterade undervisningstiden per ämne är ett skämt.

Det är ju så att eleverna i slöjden bland annat får tillfälle att implementera sina matematikkunskaper, och just svenska elevers kunskaper i matematik är ju på tapeten nu. Vill man verkligen att elevernas kunskaper i matematik ska öka egentligen? Då bör man nog fråga sig vad man menar med att kunskaperna ska öka också. Öka hur då? Kunna rabbla fler formler? Eller förstå och använda kunskaperna i det som kallas verkligheten? För om man inte tänker låta eleverna pröva sina vingar någon gång då tror jag att man missar målet. Man satsar massor på att utveckla matematikundervisningen med olika metoder, fortbildningar av lärare och externa projekt men tittar inte inom verksamheten. Teori finns inte utan praktik.

På schemat finns det fortfarande en position där det står slöjd. Slösa inte bort den!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s