#13 Lite tankar om kollegialt lärande

Jag har jobbat som lärare på högstadiet i nästan femton år nu, på tre olika skolor och ibland undrar jag vad jag håller på med på jobbet. Inte den tid jag tillbringar med elever, då har jag koll, men all övrig tid. Det är som ett hamsterhjul där man aldrig når fram. Bara runt, runt, runt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört om intentioner att skapa en röd tråd i undervisningen och vi har med liv och lust gått igång och dragit upp riktlinjer. Funderat och skrivit mötesprotokoll som vi skickat in till chefen som vill veta att vi gör det vi fått i uppdrag. Matriser och planeringar har skapats. Vi har suttit i ämnesgrupper. Vi har suttit i arbetslag. Vi har suttit i tvärgrupper. Vi har nästan blivit osams över tolkningar i skrivelser och vi har varit frustrerade över bristande resurser. Ibland har vi varit engagerade i diskussionsuppgifterna och tänkt att nu, NU äntligen är vi något bra på spåren. Nu kommer allt att förändras. Och sedan kommer vardagen och allt blir luft. Ibland ser vi rakt igenom uppgiften, det är så uppenbart ett spel för galleriet. Är det inte tid vi har för lite av så är det pengar. Eleverna är alltid för många och vi räcker inte till. Ändå sitter vi snällt studiedag efter studiedag och gör vad vi får i uppgift fast ingen har frågat vad vi behöver tid till just då. Vi är som lydiga elever.

Fast tid finns ju, eller hur? Om vi alla finge slå ihop all den tid vi sitter och sitter och ska tycka om fragmentariska uppgifter som väldigt sällan följs upp så hade vi kunnat uträtta storverk i vår gemensamma arbetsmiljö tror jag. Om alla vi på en skola la ihop våra gemensamma kompetenser och olika intressen skulle vi kunna ordna fortbildning så det heter duga! Det är ju faktiskt vi som är experterna. Jag är sjukt nyfiken på ett samarbete tre av mina kollegor har nu, har bara hört talas om det på omvägar. Jag vill så väldigt, väldigt gärna höra speciallärarna berätta om hur de elever de arbetar med upplever sin skolvardag och jag hade också velat höra om mattelärarens sätt att arbeta med problemlösning. Helt säkert hade jag lärt mig nya saker. Själv hade jag gärna delat med mig av hur jag arbetar för att få syn på elevernas förmåga till analys och reflektion genom arbete med digitala loggböcker eller hur man lätt kan göra filmer för att flippa sin undervisning, hur man bloggar eller hur man hittar och berikas av det utvidgade kollegiet i sociala medier. Kanske finns det någon annan på jobbet som bloggar? Flippar? Vad vet jag?

Jag menar inte att vi helt ska sluta med föreläsningar utifrån för att inspireras eller få ny kunskap men det kommer en vardag och då behöver vi varandra för att hålla det nya vi lärt oss vid liv. Det glöms så lätt bort.

Vad skulle hända om det var vi lärare som stod för agendan, om man vågade bortse från allt “som måste in” på APT , studiedagar och alla andra möten. Om man vågade prioritera det som behövs och berör framför det som åläggs oss från stadsdel, kommun, politiker. Jag vill se det lysa i lärares ögonen av förväntan inför nästa intressanta möte, precis som jag vill att det ska lysa av nyfikenhet i mina elevers ögon när vi startar ett nytt arbete. Om vi inte själva är engagerade, hur ska vi få engagerade elever? Om vi inte känner att vi kan påverka vår vardag, hur ska vi kunna få våra elever att känna det. Jag vill se vilka grymma grejor vi kan uträtta tillsammans. Skolan måste engagera och beröra oss som arbetar där. Det spiller över på eleverna och då kan vi skapa den bästa skolan. För alla.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s