#18 Nationellt prov i slöjd

Så kändes det idag!

En del grupper är svårare att få grepp om än andra. Ibland är det svårt att veta vem som behöver hjälp och vem som busar. Vem som kan mer än den visar och vem som behöver anpassade uppgifter. Jag är ganska rutinerad på att få syn på det här redan efter ett par veckor men den nya arbetssituation jag hamnat i med helklasser i slöjd har gett mig något att bita i.

Flera av mina grupper började i kaos augusti, fortsatte i kaos under höstterminen och kaoset fick ett tvärt slut vid novemberlovet då jag bestämde mig för att bryta allt vad vi höll på med i en av grupperna och styra upp in i minsta detalj. Då hade jag försökt med alla knep jag kunnat komma på men det var fortfarande lika svårt att få en bild över kunskaperna i grupperna. Det började gå upp för mig vad det inneburit att de inte haft en slöjdlärare på skolan på två år. Det var inte bara salen som var ovanligt rörig när jag kom, det blev också tydligt att en del av eleverna var vana att få göra lite hur som helst. Aldrig att jag har behövt stå och städa efter en grupp elever tidigare med det här var som förgjort! Var eviga gång! Och de var så många att det inte gick att få syn på vem som gjorde vad så jag kunde liksom aldrig rikta mig mot någon särskild. Detta innebar också att jag hade väldigt svårt att se vem som faktiskt kunde en hel del och som behövde utmaning på sin nivå. Kort sagt, olidligt kaos.

Jag är inte van vid att behöva gå in och detaljstyra arbetet i slöjden när eleverna själva valt slöjdart och när de redan gått fyra år i slöjden. De bör ha koll på hur saker och ting fungerar med redskap, verktyg och material. De brukar vara ganska tacksamma över att få fördjupa sig i den teknik de gillat att arbeta med under tidigare år i slöjden. Många vill ju så klart sy kläder, men andra har lust att lära sig svårare garntekniker och det brukar bli ett driv i de grupperna för de är så engagerade i sina projekt. Men nu ändrade jag taktik mitt i terminen. Jag ville kolla hur mycket eleverna kunde om symaskinen, om tyger, om mallar/mönster och om vikten av noggrannhet. Jag ville också nöta in vanan att skriva projektdagbok i form av den loggbok jag försökt introducera sedan augusti men som de inte alls förstod meningen med. Detta blev projektet jag började med. Efter jul startade jag vårterminen med att styra upp i ett par andra grupper där jag ville arbeta med kreativa processer och broderi som teknik. De fick arbeta med det här projektet. Båda projekten har inslag av grupparbete, framför allt i uppstarten då det är lätt att få idétorka.

Tanken var att bryta det ordinarie arbetet 5-6 lektioner bara för att få grepp men det som började i november pågår fortfarande och det som började efter jul kommer att pågå fram till sommarlovet i alla grupperna. Jag tänker ofta på om jag hade varit en annan sorts lärare, hur hade jag gjort då?

“Nu ska vi arbeta med kapitel 5 i tre veckor sedan är det prov”

Är det så det går till? Men hur vet man då att eleverna nått en förståelse för stoffet? Tänk om de inte minns det de lärt sig när de kunskaperna behövs för att klara ett annat kapitel? Hur ofta hör jag inte att:

“Jag måste hinna med allt centralt innehåll!”

Men eleverna då? Hinner de med? Jag är ju faktiskt inte bara en flummig slöjdlärare. Jag har lika lång utbildning som lärare i svenska. Ett kärnämne. Ett av de viktiga ämnena. Ett ämne som mäts med Nationellt Prov. Jag har mest arbetat med slöjd av naturliga skäl, det dräller av svensklärare men slöjdlärare, vi är sällsynta. Men visst har jag haft svenska också, och jag har märkt att när jag slutar att jämföra mig med de “riktiga” svensklärarna så har jag hittat min roll även där. Då har jag blivit en svensklärare med slöjdlärarstuk. Jag har låtit eleverna bygga och skapa med ord och texter. Diskutera och samarbeta. Upptäcka och klura. Ett tag vacklade mitt självförtroende när jag lät ett romanprojekt ta en och en halv termin men det visade sig att mina elever blev otroligt skickliga på att bygga sina texter, de blev bra på att ge och ta kamratrespons och att utvecklas tillsammans. De blev till och med riktigt bra på grammatik, trots bristen på “äkta” grammatiklektioner. Deras böcker blev fantastiska och de lyfte varandra. Det fick ta den tid det behövde, oavsett centralt innehåll. Och jag har hört på omvägar att de är klassen som nu i åttan passerat vad som är förväntat i grundskolan. Men det är klart, de var kanske bara en riktigt bra klass- oavsett vad jag gjorde?

I slöjden finns alltså inga Nationella Prov men idag har det banne mig känts som om jag haft det. Jag har fått koll på kunskaperna hos de flesta i gruppen men efter att ha fyllt i kunskapsmatriserna som jag snickrat ihop till planeringen nu när vi arbetat ett tag märkte jag att det fortfarande var ett par elever som varje lektion slank undan. Så idag organiserade jag egna arbetsplatser i salen där JAG bestämde var alla skulle sitta. Jag ställde fram en symaskin på varje plats, kopplade ett nät av grenkontakter över hela salen och la fram allt vad eleverna kunde behöva vid respektive arbetsplats. De skulle inte behöva gå någonstans förutom till strykbrädan. Eleverna fick varsin rosa lapp med sitt namn snirkligt i skrivstil, den satt fast under pressarfoten på den symaskin de skulle ha. De var märkbart omskakade av nyordningen och flera undrade om de alltid skulle få ha en egen plats i slöjdsalen. De var positiva.

IMG_7009

Följande blev tydligt för mig. Flera ville gå och hämta linjaler. Varför? Jo de behövde linjaler och kritor så att de kunde rita linjer att sy i. Det är alltså flera som inte kan sy efter stygnplåten, jag tror inte att de har fått lära sig det ordentligt. Och jag som inte fattade varför de sydde ända ut i kanten på tyget och varför en del vinglade hit och dit. Nu vet jag.

Jag fick också ett ansikte på vem som går runt och spenderar tid på annat än sitt projekt. Det blev ett par stycken jag behöver prata lite extra med.

Jag såg också vilka som inte kan hantera ett strykjärn på ett säkert sätt utan tror att det är en leksak som det är ok att spraya mot kamraters ansikten med.

Och bäst av allt, jag såg vilka som arbetade med glädje över utmaningen att få prova en ny maskin (jag fick ta fram reserverna, fem gamla Husqvarna), och vilka som äntligen fick arbetsro.

Det tog mig en och en halv timma att förbereda lektionen och en timma att plocka undan. Nu har jag tjugo loggböcker att efterarbeta, så en timme till får jag nog lägga. Det går inte att göra så här alltid, men det går inte heller att göra som strutsen. Jag måste få syn på vilka kunskaper som eleverna behöver. Det är mitt jobb.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s