#44 Nya spännande idéer

Idag kommer inlägget tidigt, jag har fått igång tankar som det är så svårt att släppa och idag går vi igång med steg tre i vårt arbete med altanen så jag kommer inte att ha en chans under dagen att grotta ner mig. Mer än i leran då förstås.

image

Igår påbörjade jag ett nytt försök att gå vidare i min slöjdkarriär i och med att jag anmälde mig till distansutbildningen. Jag grubblar väldigt mycket på slöjden, på ett sätt har det här senaste året gett mig en chans att verkligen gå in i vad jag vill och hur jag vill ha det eftersom jag inte undervisar svenska längre. Mitt fokus kan vara helt på slöjd. Det är komplicerat och jag känner att jag håller på att ramla tillbaka i gamla hjulspår, där jag inte alls vill vara. Och jag har ingen som jag kan diskutera det här med.

På mitt förra jobb och ännu mer på detta får jag kämpa för att ge slöjden ett berättigande, jag känner att varken elever eller personal ser slöjden som något man behöver eller ens behöver lägga någon vikt vid. Jag löste det på min förra arbetsplats genom att uttrycka vid alla möjliga tillfällen att vi behövde våra lektionsminuter med hänvisning till kursplanen och att de få minuter vi får i slöjden behövs för att kunna nå de kursmål vi har. När det ideligen försvann slöjdtillfällen för idrottsdagar, prao och biobesök kunde jag inte vara tyst, vilket fick till följd att min chef menade att jag inte ställde upp för arbetslaget och som jag fått äta upp många gånger. Senast när jag fick en käftsmäll i det betyg jag fått vänta nästan ett år på. Naturligtvis ställde jag alltid upp på dessa dagar, men inte utan att låta min åsikt höras. Så dumt av mig.

På min nuvarande arbetsplats inriktar jag mig mest på eleverna, som inte verkar ha fått veta hur slöjden fungerar. Att slöjd inte enbart är ett tillfälle på schemat då de kan relaxa lite och ha kul utan att det faktiskt krävs ett och annat av dem. Jag upplever att de fått en bild av att kriteriet för ett högt betyg enbart är flit. Och jag har fallit tillbaka i min gamla betyg-och bedömningstrall. Den jag ville bort från. Jag blir en sådan som tydligt anger betygsnivåer (så gott jag kan i alla fall) och som ger exempel på hur ett betyg kan nås men jag känner att det är allt jag hinner med. Jag ville ju börja med elevernas lust att slöjda och att det ska vara roligt men hinner aldrig dit och börjar jag i den änden slutar det med kaos (jag har försökt) och att eleverna inte klarar det de föresatt sig. Jag får inte ihop det och den enda slutsatsen jag kommer fram till är att vi har alldeles för lite tid. Jag hoppas att detta är en inkörsperiod och när vi är på fötter igen i slöjden och eleverna i alla fall har lite grunder med sig så ska jag kunna släppa taget om kursplanen lite grann.

Men det jag skulle komma till i det här inlägget var egentligen mitt grubblande på varför vi egentligen ska ha slöjd i den svenska skolan idag. Det finns en del av mig som hör elevernas motiveringar till slöjd, de flesta menar att det är bra att kunna laga sina kläder när de blir vuxna. Mycket mer än så kommer de inte fram till och jag förstår dem för så ser det säkert ut från deras perspektiv. Men jag ser så starka kopplingar mellan slöjdämnet och kompetenser som jag tror kommer att behövas i framtiden. Kompetenser som tilltro till den egna förmågan, möjligheter att bygga och prova om idéer bär, prova igen tills det funkar och förstå och tillämpa de teorier man lär sig i de teoretiska ämnena. Min syn på kunskap och mitt sätt att lära mig nya saker är att börja i att prova, att få in kunskapen via händerna och jag förstår inte hur man tänker när man utgår från att alla barn kan börja i teorin. För att sedan på ett väldigt snuttifierat sätt möjligen få tid att prova i praktiken. Varför är de praktisk/estetiska ämnena fortfarande så marginaliserade i skolan? Det känns helt omodernt och orimligt men kanske är det så att vi som arbetar med de här ämnena måste höras mer. Kanske måste vi berätta om förträffligheten i våra ämnen, för precis som lärare ondgör sig över att alla har en uppfattning om skolan för att de själva gått i skolan. Precis så kan det vara med lärare också. De har själva upplevelser av slöjden de hade i skolan och det färgar naturligtvis deras bild av nyttan med slöjden idag.

Vi behöver inte längre kunna sticka en halsduk, det går lika bra att köpa den. Men vi behöver kanske ha kunskapen om hur ett stickat material är uppbyggt för att kunna jobba vidare med att utveckla en tröja att använda inom vården, en tröja som kan mäta hur en patient mår så att man kan slippa alla möjliga besvärliga sladdar och apparater som kanske stressar ytterligare.

Sedan är det naturligtvis så att man kan använda stickningen för att få ner pulsen när vardagen stressar och hjärtat rusar för fort. Men det är en helt annan fråga.

I veckan har jag fått flera nya kontakter i det utmärkta utvidgade kollegiet på nätet. Kontakter som säger mig att jag inte är ensam med mina tankar. Kontakter som jag inte haft en chans att få i min vardag som slöjdlärare. Jag känner att ett litet nytt projektfrö är på väg att gro och jag tänker vattna och vattna för det här vill jag följa.

Mot framtidens slöjdundervisning!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s