Är slöjdkunskaper medfödda?

Nu har läxdebatten rasat i såväl sociala medier som i gammelmedia det senaste året. Idag ramlade jag in i en tråd i mitt flöde och det stod plötsligt klart för mig vad som är problemet med att få ihop undervisningen i slöjd.

Twittertråden startade med ett blogginlägg om forskning kring läxor. Många tweets senare, efter tankar om hur studenterna ska klara högskolestudier utan studievana handlar det om läxor i meningen råplugg för att klara faktaprov. Inom humaniora är det inte den sortens kunskaper som krävs av studenterna utan analys och reflektion. DÅ landar poletten i mig!

Jo, det är just det. Jag har problem med att eleverna förväntas välja och motivera sina val i sitt slöjdande för att stå upp mot kunskapskraven. De förväntas kunna pröva och ompröva lösningar när de kör fast i sitt projekt. Gott så- det ger kloka och lösningsorienterade vuxna men hur i hela fridens namn ska man kunna lösa problem utan tillräckliga faktakunskaper?

När eleverna kommer till mig har de haft slöjd sedan år 3, en del till och med sedan år 1. Alltså åtminstone fyra år med slöjd och i min stadsdel längre lektioner än vi har på högstadiet. Hur kan det då komma sig att de jag möter inte kan namnet på ett enda stygn? “Vanliga stygn” säger de och menar förstygn. Och att de väljer grövsta broderinålen för sytråd när de ska sy ihop ett litet hål i bomullstyg? De flesta påstår att de aldrig hört talas om sömsmån eller trådriktning och instruktionsboken till symaskinen har de aldrig lärt sig använda. Jag vet inte hur det är med sanningshalten i det här men jag ser det jag ser. Grundkunskaperna räcker inte till för de höga krav på analys och reflektion som finns i kursplanerna (betyg E-A).

Andra ämnen arbetar per automatik med regelbundna läxor. Varför tror man att eleverna kan slöjda per automatik? Det är inte enkelt att få händerna att röra sig på funktionellt sätt för exempelvis virkning. Det samarbetet mellan vänster och höger hand kommer inte av sig själv utan med övning, övning och åter övning. Jag ser ingen annan lösning än att man antingen låter eleverna öva mer under sin skoltid eller så ordinerar man praktiska läxor från tidig ålder. Även i slöjd.

Men det står ju ingenstans i kursplanen att eleverna behöver kunna virka, hör jag mig själv argumentera (Lpo 94). Kanske borde det stå så nu då. Hur ska man annars kunna välja lämplig teknik? Väga fördelar och nackdelar med att virka, sticka eller nålbinda en vante? Jag tycker att vi lämnar ungarna i sticket med tanke på det ökade krav på analys och reflektion som finns i dagens kursplan. De måste få chansen att öva, det inser dessutom många elever helt på egen hand.

“Får jag ta hem och jobba?” är en vanlig fråga i slöjden. Undrar om den frågan kommer lika ofta till matteläraren.

Advertisements

2 comments

  1. Så klokt skrivet! Håller fullständigt med dig. Jag ger repeterande läxor så som verktyg en vecka, material som finns i salen nästa vecka, div broderi tekniker och garntekniker osv.
    Detta för att få med eleverna direkt från början på terminen och samtidigt få koll på vad de gamla eleverna kommer ihåg samt nytillkomna.

  2. Jag har också en del huvudbry kring ämneskunskaperna som bildlärare. Jag har repeterat färglärar med mina sjuor i år och det borde de ju kunna redan i fyran, hur man blandar färg. men så sviktar självförtroendet och man vill inte gapa för högt, för hur viktigt är det egentligen bland alla skolans måsten att veta hur man blandar orange och lila? Men som sagt för att komma vidare måste man ha vissa grunder. Jätteviktigt inlägg du gjort, tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s