Jamen då var man igång då då.

Jag har hunnit ha alla årskurser från onsdag till fredag och inser ännu en gång att det var bra att jag inte var mer noga med detaljerade terminsplaneringar. Jag har redan sett ett flertal av mina idéer som måste modifieras rejält. Ganska skönt faktiskt att få en helgs paus nu och hinna samla tankar och intryck och försöka hitta en bra väg vidare på terminen.

På den skola jag arbetar får vi i slöjden (och även i övriga praktiskestetiska ämnen på skolan, undantaget idrott) nya elever varje termin. Detta innebär en stor skillnad från hur man kan tänka och planera kring sin undervisning jämfört med de lärare som har ämnen som spänner över läsår. Jag tror inte att detta blir tillräckligt tydligt när vi ska beskriva de olika förutsättningar vi har på skolan, jag tror faktiskt inte att det är så lätt att föreställa sig om man inte själv provat och det är en av anledningarna till att jag tycker att vi praktisk-esteter behöver få utrymme att arbeta tillsammans.

Man kan göra som på min första skola där rektorn var modig nog att lyssna på oss och organisera ett praktisk estetiskt arbetslag. Resten av skolan var väldigt tveksamma, så även en del av de praktisk-estetiska lärarna, de fick så klart välja om de ville tillhöra det arbetslaget eller ingå i ett “vanligt” arbetslag med alla ämnen representerade. Vårt arbetslag kom att bestå av två musiklärare, tre idrottslärare, två slöjdlärare och en bildlärare. De två hemkunskapslärarna valde att inte ingå. Kort sammanfattat blev den här organisationen lyckad. Vi som praktisk-esteter upplevde att vi stöttade varandra, att vi gjorde nytta för skolan genom att utifrån vårt perspektiv delta i utvecklingsarbetet.Vi visste liksom vad vi pratade om med en gemensam bakgrund, det blev inte så mycket förklaringar och jämförelser. Vi hade roligt på jobbet och hjälptes åt när det var tufft. Vi gjorde alla skolans traditioner tillsammans, avslutningar, temaveckor, idrottsdagar. Ingen slet ensam. Resten av skolan fick allt schemabrytande serverat in till minsta grupplista, instruktioner, och låda med arbetsmaterial, sådant som tar timmar av arbetslagsplanerande när man varje gång ska uppfinna hjulet på nytt. Vi hade inte några mentorselever vilket var en källa till irritation hos de flesta, men när de såg hur mycket tid de sparade genom att vi skötte allt utanför ordinarie schema blev det annat ljud i skällan. De kunde ägna sig åt sitt ämne och ändå få del av de estetiska lärprocesser som sätter igång vid ämnesövergripande arbete. Självklart var alltid en representant från oss med vid alla elevdiskussioner, i skolans elevhälsoarbete, i skolans samordningsmöten. Vi kunde ofta ge ett annat perspektiv på de elever som annars ansågs ha svårigheter.

Att ändra en organisation såhär kan anses som drastiskt men jag kan tydligt se hur min arbetssituation är annorlunda när jag är svenskläraren Eva. Det är ett helt annat tempo, trots nationella prov och liknande. Det går inte att jämföra. Som slöjdlärare ska jag varje termin lära känna i runda slängar 160 nya elever. Några är “nygamla” då jag mött dem ett år tidigare men bristen på kontinuitet i undervisningen gör att jag ändå måste betrakta dem med nya ögon. De kommer också i nya konstellationer, blandade från tre klasser. För eleverna är det som att börja om från början varje gång, uppehållen är långa. När jag jämför med att samma klass i svenska, är en homogen grupp som kommer tillbaka till samma undervisning efter tre veckors juluppehåll är det ju en enorm skillnad i arbetsbelastning. Jag kan ju till och med ge en uppgift att följa upp efter lovet om jag vill hålla kvar dem i tanken. Det går att hitta en rutin, att komma in i en lunk. Som slöjdläraren Eva måste jag hela tiden vara på tårna, att hinna lära känna en elev kan ta en halv termin och att arbeta formativt känns som ett skämt och är ett jävla slit.

Nu kom jag in på helt andra tankar än när jag började det här inlägget. Jag som hade tänkt bena ut min röriga tankar om de olika planeringarna. Det får bli i ett annat inlägg, eller inte alls. Det är kanske i organisationen den största knuten finns att reda ut. Och frågan är om det är mitt bord?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s