Jag har slutat tro på skolans 1-1 lösning

Skärmavbild 2017-09-17 kl. 23.28.50Jag minns i början av 2000-talet när jag som hyfsat nybliven lärare gick och önskade mig att alla elever skulle få tillgång till en egen dator. Nä vänta, förresten var det ju vi lärare som först önskade oss en egen dator så att vi slapp vänta med pärmen i hand för att föra in närvaron medan någon annan satt och knappade på arbetslagets enda dator. En stor klumpig med tjockskärm och eget skrivbord. Vi har kommit en bit sedan dess. Eller?

Idag är väldigt många skolor utrustade med 1-1 lösning, något som innebär att alla elever på en skola har tillgång till sitt egna digitala verktyg. För oss lärare har egen dator också blivit ett självklart verktyg. Men blev det så bra egentligen?  Jag tror att om jag fortsatt att arbeta som svensklärare så hade jag sett annorlunda på saken. Då har jag ju helklass med elever, ofta i hemklassrum eller nära deras elevskåp. Jag kanske hade använt datorn som en slags modern skrivmaskin.

På de 3 skolor jag arbetat under den tid det gått att förvänta sig att alla har sitt eget digitala verktyg har det aldrig fungerat helt sömlöst. Det har till och med varit så störande för undervisningen att jag numera (och sedan ett bra tag) önskar att någon vågade ta ett nytt grepp. Kommuner har i sin hets att ligga i framkant och framstå som en attraktiv och modern utbildningskommun övertrumfat varandra i att pytsa ut diverse digitala lösningar, men mig veterligen har behovet inte kommit från lärare och deras tankar om vad som lämpar sig för undervisning i enlighet med gällande kursplan. Snarare är det it-personal som varit på mässor där teknikföretag utifrån sitt perspektiv på vad god undervisning är försöker kränga varor. Jag kan inte annat än att tänka att man inte satt någon tilltro till lärares digitala kompetens överhuvudtaget.

I min undervisning har 1-1 visat sig fungera dåligt av flera anledningar:

  • Eleverna inte får lov att ta med sitt digitala verktyg till slöjdsalen

Om de yngre eleverna ska få med sina verktyg så krävs att jag går och hämtar elever och deras verktyg före eller under lektionen och lämnar desamma efteråt. Datorerna är inlåsta och måste låsas in igen. Eleverna får inte ensamma gå med datorerna över skolgården. Detta är tidsmässigt helt ogörbart då jag dels har andra lektioner och dels inte har möjlighet att byta ut min planeringstid med att valla elever fram och tillbaka på skolans område, samt att det om det ska ske på deras lektion tär på den undervisningstid de enligt skollagen har rätt till.

  • Eleverna inte orkar ta med sitt digitala verktyg till slöjdsalen

Eleverna menar att de använder sina digitala verktyg så sällan i övrig undervisning att de inte orkar ta med sig det till slöjden. Ofta har de lämnat det hemma för att de glömt att det stod slöjd på schemat. En del elever tycker att det är för jobbigt att gå vändan om skåpet på rasten och väljer att strunta i det. Något som medför att de missar undervisningstid då jag tvingar dem att gå och hämta det redskap som ska vara med under lektionstid.

  • Datorerna som tas med är urladdade och eleverna ska förvara sin laddare hemma

Eleverna har skrivit på att de ska ladda datorn hemma så att den alltid är fulladdad i skolan och sladdarna ska vara hemma då de lätt tappas bort i skolan. Eleverna har också skrivit på att de ska använda datorerna till skolarbete men det händer allt för ofta att de spelar slut på batterier under rasterna.

  • Vissa elever är väldigt oaktsamma om sitt digitala verktyg

Det är naturligtvis inte bästa och dyraste verktyget som skolan kan köpa in till en sådan mängd elever och då kan det ju hända att de lätt går sönder och att vissa maskiner behöver reklameras av andra skäl men helt allvarligt- det är barn vi pratar om här. Varje vecka ligger det datorer kvar i min sal för att någon elev glömt att ta med den från lektionen, i korridorerna hittar jag också kvarglömda datorer, liksom pennstumpar, suddgummin och godispapper. Jag har till och med hört elever som använt sin dator som sittunderlag på en regnig bänk i väntan på bussen, som skydd för regn när paraply saknas eller som helt enkelt tappar bort sin dator upprepade gånger och måste få en ny eller en till låns. De digitala verktygen må vara budgetvariant men vissa elever betraktar dem på samma sätt som utdelade blyertspennor; “jag orkar inte leta upp en pennvässare- jag får ändå en ny när jag behöver det”.

  • Konsekvenser för ovanstående saknas

Inte en enda gång har jag varit med om att det blivit konsekvenser för elever som bryter det avtal som skrivs när det digitala verktyget lämnas ut. Jo visst, de får betala om de tappar bort sin laddare eller så men i stort, vilka konsekvenser blir det för elever som inte sköter det de åtagit sig i det dagliga kopplat till verktygen? De enda konsekvenser jag ser är att det tär på undervisningstiden och att jag som pedagog alltid får ta ett steg fram och två tillbaka när det måste finnas en backup för de elever som inte har verktyg att arbeta med. Det behöver egentligen alltid göras två planeringar till lektionerna, en digital och en analog. (Detta kan också behövas då nätverk strular men det är en annan fråga.)

  • De digitala verktyg kommunen valt att satsa alla slantar på funkar inte bra med mina behov i estetisk verksamhet

Slopa 1-1 tänket och kom in i 2018 tänker jag. Vi pedagoger är inte dumma i huvudet och vi vet själva vilka digitala eller inte digitala verktyg våra salar ska utrustas med för att optimera elevernas lärande i enlighet med rådande kursplan. Det är inte Google som ska bestämma verktyg för en hel kommun bara för att de smart nog har utvecklat en plattform för undervisning. Det är pedagogerna.

Det är inte heller beslut som uteslutande kan fattas av en person på central plats i en kommun utan det måste vara pedagogernas beslut.

Men blir det inte väldigt dyrt om alla ska hålla på och välja verktyg hela tiden? Jo men vad är alternativet? Blir det inte väldigt dyrt att köpa in en lösning för alla som inte används fullt ut? Och någon gång kanske man måste inse att saker och ting kostar? Skapa i stället mötesplatser för skolans ämnen inom en kommun så att man kan hjälpas åt att skapa en bas av användbara verktyg anpassade för undervisningen i ämnet.

Sluta betrakta digitala verktyg som skrivmaskiner.

Sluta underskatta pedagogerna!

IMG_6154

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s