Jag fick en fråga…

…om vårt omöjliga uppdrag. Hur lägger man upp en bra planering i slöjden? På ett långsiktigt sätt, för mer än ett år i taget. Att fastna i tekniker eller begränsa antalet så att precision och fördjupning får plats. Hur hinna med båda? Samtidigt lyckas fånga så många elevers intresse för slöjd som  det bara är möjligt .

Jag har inget svar. Alls. Men jag har en del tankar om de sätt jag provat under de år jag jobbat i slöjden.

Från början

Så här i backspegeln tänker jag att år 2000 när jag började hade väldigt många elever med sig grundläggande handrörelser när de kom till salen. Många hade hemma provat att brodera och virka eller tittat på när någon gjorde det. Jag undervisade alla elever på skolan i textilslöjd från år 4 till år 9 och samarbetet med trä och metall förväntades inte. Eleverna fick, som jag minns det jobba med vad de hade lust att göra, skåpen var öppna och kreativiteten flödade. Processen och skapandet var i fokus. Det utkristalliserade sig en tradition att niorna skulle sy finkläder och eftersom de fick välja slöjdmaterial på den skolan så hade de som valde textil ett helt år på sig. Enormt fina kreationer blev det och glädjen och stoltheten visste inga gränser. Detta skapade en förväntan från yngre elever som ofta kunde be att få titta i garderoben där niornas avslutningskläder hängde. Någon annan planering hade jag inte vad jag minns. Ibland gjorde vi saker gemensamt, som när jag skulle lära en mellanstadiegrupp att virka och vi hade tävling vem som kunde virka längst. Vi kom nästan runt hela skolbyggnaden med luftmaskor. Och de lärde sig att virka. Inga prov, inga krav på att tolka estetiska och kulturella uttryck fast jag kunde ha frossat i det där och då när enbart 5 av mina 400 elever hade svensk bakgrund och övriga kom från alla världens hörn.

Efter den första skolan har jag jobbat på tre andra skolor och jag tänker att det tar ett tag, att det är bra att ha varit en tid på en skola för att kunna få till en rutin på en mer långsiktig planering. Det tar liksom ett tag att bo in sig. En annan sak som jag tror ställt till det lite för mig i planerandet är att jag alltid jobbat på 7-9 och således fått en go kompott av elever från många olika slöjdlärare, från många olika mellanstadieskolor i upptagningsområdet. Alla mina föresatser har kommit på skam när jag väl mött eleverna. De har haft enormt olika kunskaper med sig från tidigare slöjdår inom den “nya” gruppen och det jag lärde mig av det var att jag inte ska lägga tid på planering förrän jag mött eleverna i fråga. Rätt självklart, förstås. Det har lagts en hel del konferenstid på att prata ihop sig mellan skolor och stadier men det har ändå alltid slutat på samma sätt; eleverna kan inte riktigt det jag förväntar i år 7 och vi har fått börja med grunderna, att lära känna materialen, att lära sig hantera de vanligaste verktygen och så vidare. Många elever har aldrig provat tekniker som virkning, stickning och broderi och de har inte koll på hur symaskinen fungerar annat än hur man trär den och vi har börjat där. Något som skapat stress hos mig, högstadiet är ju ändå bara tre år och jag vill ju att det ska vara möjligt för eleverna att nå långt inom ämnet, att spetsa till det och att fördjupa kunskaperna.

Det korta perspektivet på högstadiet ledde till att jag medvetet sökte mig till en skola med alla årskurser. Jag själv undervisar inte alla år för vi är många som delar. Hela fem kollegor är vi, något som jag först betraktade som lyx och det är det ju fortfarande ur många aspekter men när det kommer till gemensam planering vill vi mycket men når inte riktigt ända fram. Tanken är att vi ska ha en röd tråd i planeringen från år 3 till år 9 både i trä och metall och i textil men det tar tid att få det på plats och det är inte ofta vi ses och hinner gå till botten med hur vi vill ha det.

Vad har fungerat?

För egen del tänker jag att åren på mellanstadiet måste vara de år eleverna får öva på de vanligaste teknikerna. Alltså öva och nöta så att händerna lär sig. Med detta kommer att öva tålamod och uthållighet för har man ingen vana så behövs mycket tid och ansträngning. Ungefär som att lära sig alfabetet före man skriver berättelser och nu har jag fått prova eftersom jag inte längre enbart undervisar år 7-9. Förutom att eleverna ska  lära sig att använda händerna försöker jag lägga in mycket övning av rutiner. Att inte pilla på annat än det man håller på med, att städa undan efter sig själv först och att sedan hjälpa en kompis som har mycket att städa. Ja mycket fostran blir det och jag är ofta mer sträng än jag trivs med men ingen elev ska skada sig på grund av slarv och stök i min sal.

I trean har jag börjat med att låta eleverna arbeta med händerna och känna på material, helst enkla snabba projekt med en bredd. I år har det blivit Happy Doll (väva på kartong) samt att för hand sy en filtväska som dekoreras med initialbokstaven (mall, brodera efterstygn och förstygn). Eftersom de gör en snodd till väskan genom att tejpa fast garn på symaskinens handhjul får de nosa lite på det de längtar efter allihop- att sy på symaskinen, och nu mot slutet av terminen när jag känner att jag kan lita på alla elever och när jag är säker på att de förstått rutiner och spelregler i salen syr vi på maskin.

Att sy på maskin tycker jag är viktigt att ha små doser av, i alla fall en period varje termin. Inte för att symaskinen är viktigaste tekniken att hantera utan för att det är den eleverna kan skada sig värst i i min sal och det är den som de också kan förstöra i störst utsträckning, det vill säga det blir dyrt om de inte sköter  maskinen på rätt sätt. Jag lär treorna från början hur maskinen ska träs och vad knapparna är till för och vad de heter. Vi repeterar och repeterar. Och de spritter och längtar till varje tillfälle fast det liksom bara blir provbitar. De tar hem dem ivrigt efter varje lektion och berättar att de önskat sig en symaskin i julklapp.

Några fyror har jag inte lyckats undervisa under mina tre år på skolan för det har ändrats med tjänstefördelning och annat organisatoriskt men femmor har jag haft och jag har baxnat när jag sett hur de hanterat salen och dess innehåll. Bara att kavla upp ärmarna och ta fram sin strängaste inre fröken.

Vi sydde lappteknik och utgick från Minecraft-figurer. Kvadratiska block, mäta mallen noga, klippa mallen noga, klippa ut tyget noga efter mallen, tvärnåla räta mot räta, 1 cm sömsmån, pressa isär. Repeat. Flera tyckte att det blev tråkigt för det var svårt att klippa, svårt att sy, svårt att pressa isär och det visade sig tydligt men jag bryr mig faktiskt inte om det. Att lära sig nya saker är inte alltid roligt till en början men här tvivlade jag rejält på mig själv. Särskilt en elev trilskades och då tänker jag att det är extra viktigt att stå fast vid den pedagogiska tanke man har från början. Trilskandet var av varianten: Du-ska-inte-tala-om-vad-jag-ska-göra-jag-bestämmer-minsann-själv, och jag trodde att slaget var förlorat om den elevens slöjdlust men när vi sågs i korridoren ett halvår in i sexan (ja precis, ännu ett byte av lärare, i år har jag inte sexorna) undrade han om jag skulle undervisa honom i sjuan.

Ingen aning, sa jag. Hurså?

Jag har aldrig lärt mig hur en symaskin funkar förrän jag hade dig i femman, svarade han.

Jag tror att händerna lär sig fast det är tråkigt om viljan finns och det är just den viljan jag ser saknas hos de elever som sedan inte når godkända eller låga betyg i ämnet. Alltså bit ihop och håll ut. Lappteknik är definitivt en planering som funkar, oavsett om det blir enformigt både för mig och för eleverna. Repetition är nyckeln till att känna sig säker.

Jag tror inte på att man dödar elevers slöjdlust bara för att man bestämmer att de behöver kunna A innan de går vidare till B och vem annars än jag, med 5 års pedagogisk utbildning ska avgöra vad som är relevant inom planerad undervisning? Inte elevens lust i alla fall, det är ett kortsiktigt sätt att tänka. Jag tror snarare att man, om man håller i ger varje elev en chans att göra något att bli stolt över och därmed vilja göra fler av.

En annan återkommande planering jag har är att sjuorna alltid broderar. De kommer ju från flera klasser och när jag möter dem i deras nya konstellationer spretar gruppen allt som oftast för oavsett om jag undervisat dem i mellanstadiet eller inte blir det nytt när de grupperas om inför högstadiet. Det blir lugnt av broderi och det sätter tonen för resten av högstadietiden har jag märkt.

Slutligen

Oavsett hur man gör så tänker jag att det är absolut grundläggande att eleverna får uppgifter där händerna tvingas samarbeta och att tålamodet övas. Det ska inte vara för enkelt bara för att hålla eleverna glada, de måste utmanas och det är vår skyldighet att utmana i lärandet. Sedan kan man förstås göra det med en twist för att locka fram ett engagemang men att lära slöjd tar tid. Jag ser inte att det finns några genvägar för eleverna och jag har aldrig lyckats fånga elevers intresse för slöjd förrän de kämpat sig igenom första fasen av jobbighet. Elever som är nöjda för stunden och bara har roligt är inte de som senare visar sig fastna för hantverk och slöjd.

Advertisements

4 comments

  1. Jag känner så väl igen det du beskriver i din text och kan ibland bli oerhört stressad av de elever som inte vill, som inte tycker det är roligt alls med slöjd eller lägger ner så fort det blir jobbigt. Jag upplever dessutom att jag inte längre kan jobba på det sätt jag gjort tidigare längre. Kunskapsnivån är för låg. Jag måste börja med att träna grundkunskaper (undervisar 6-9).

    Ändå vet jag att de tränar på just sådant på lägre stadier. Men någonting har hänt de senaste åren. Allt tar längre tid och tålamod samt ambitionsnivån upplever jag som lägre. Så jag reviderar mina planeringar, försöker konstruera upplägg som skall skapa glädje, utmaning och vilja att lägga ner det där lilla extra, som gör att man kommer vidare i sitt slöjdande. Tror egentligen att jag vill att slöjd skall vara viktigt och betyda något för eleverna.

    Det är som du så tydligt skriver ut… allt vi lär ut och lär in måste gå genom händerna och allt måste få gå trögt och fel om man inte riktigt har vanan, eller vill lära sig ordentligt.

    Så här såg fjolårets planering ut för mig:

    Åk 6 – bygga bro. Sen enkel lådkonstruktion.
    Brobygget utgick från en saga jag hittat på. De fick jobba två och två med japansåg, stämjärn och drillborr. Alla fogar halvt i halvt, samt narade. Inget lim, bara träplugg. Det här tycker jag är en bra inledningsövning som skapar lugn och engagemang i slöjdsalen, samt övning i att att såga med pressicion och att samarbeta.

    Åk 7 – sameslöjdsprojekt. Sen bygga personligt utformad väggklocka med 3-D känsla

    Åk 8 – slöjdprov ”halvt i halvt”, sen bygga bilar av öppen klassisk sportvagnsmodell

    Åk 9 – bygga skrin med blandade träslag

    Väldigt lite fritt slöjdande, men väldigt mycket egna val. Fast allt tog så infernaliskt lång tid att genomföra så det blev mycket panik och slarv i slutet på terminen. Så jag är inte nöjd och måste nog revidera ännu en gång.

    1. Ja Christer, det du skriver i slutet- allt tar så infernaliskt lång tid. Och även jag reviderar och reviderar tills det ibland känns som om inget finns kvar… Jag önskar att det faktiskt fanns någon tydligt fastställd nedre gräns på vad som kan anses vara godkänd nivå för
      Jag får känslan att ämneskunskaperna i slöjd ibland blir för urvattnat och tunt.

      1. Jag har funderat lite och kommit fram till en planering som jag känner passar mig och som jag tror även passar eleverna. Den saknar helt inslag av metallslöjdande, något som jag brottats med och ännu inte löst. Jag vill att den här planeringen skall kännas gedigen och genomtänkt, dvs leda mot ett relativt gott slöjdkunnande. Antagligen behöver jag även en reservplan att växla över till om det skiter sig.

        Har du tid så läs igenom och kom med kritiska kommentarer. Har du inte tid så är det inge mer med det.

        Planering slöjd 2018/2019

        Långsiktig planering mellan åren 6-9 som är tänkt att skapa förutsättningar för dig som elev att erövra goda grundkunskaper i slöjd, med en tydlig röd tråd. Samtidigt som den ger en trygg grund att stå på då det gäller verktygsanvändning, kunskap/förståelse för materials egenskaper och användbara sätt att foga ihop material, ska den även skapa utrymme för fördjupad kunskapsinhämtning. Du ska få möjlighet att bli duktig.

        Den är också tänkt att erbjuda dig återkommande tillfällen att öva, utveckla och visa dina färdigheter. En stor del av undervisningen sker med enkla handverktyg så att händerna får tillfälle att verkligen nöta in kunnandet. Självklart kommer även maskinanvändning in i bilden allt eftersom du som elev utvecklas.

        Då vi lär och arbetar med vassa, skärande verktyg i hårda material, som trä är, är det ytterst viktigt att du som elev förstår och lär dig hur man jobbar ”säkert” i en slöjdsal. Gäller kanske till och med i högre grad då maskiner används. Vi vill undvika svårare olyckor i möjligaste mån. Därför är ergonomi och säkerhet viktigt för dig att ta till dig. Du skaldjur ”hålla” ett helt liv.

        Som ett komplement till nedanstående grovplanering kommer jag att under pågående arbete bryta av med korta ”miniföreläsningar” som är tänkt att hjälpa dig som elev att komma vidare i ditt arbete.

        Åk 6
        1. Såga/mäta/plugga (bro med halvt i halvt-fogar)
        2. Tälja (skulptur med svängda former)

        Åk 7
        1. Figursågning/tolka o skapa uttryck/skära mönster (händer/sameslöjd)
        2. Bildhuggeri/kulturella uttryck/presentation (afrikanska masker)

        Åk 8
        1. Slöjdprov såga/mäta med precision (vinkel halvt i halvt med ”nolltolerans”).
        2. Zinkfogning/tappteknik/limteknik/ritteknik (klassisk verktygslåda, personligt utformad)
        3. Tälja/formgivning (täljd smörkniv, ergonomiskt utformad)

        Åk 9
        1. Avancerade fogtekniker/materialval/personligt uttryck. (Planera upp och tillverka ett personligt utformat skrin där mtrl blandas på ett estetiskt tilltalande sätt. Egentillverkade gångjärn av trä).
        2. Fritt valt projekt med en tydlig funktion och slöjdmässigt utförande).

      2. Hej igen, nu har jag haft tid att läsa och fundera och det ser genomtänkt ut med progression och jag försöker översätta den till mjuka material som ju jag arbetar med. Du börjar år 6 med såga, mäta och tälja och jag tänker klippa, mäta och sy för hand? Skulle det kunna vara samma grundläggande kunskaper?

        Din planering är också väldigt hantverksinriktad, precis så tänker jag också till en del men tycker att det är svårt samtidigt, dels för att handens arbete tar sådan tid att inget annat ryms, (att hålla en virknål på rätt sätt för att maskorna ska löpa lätt och smidigt kan ta upp till en termin för många elever att lära sig) och dels för att det ju är så mycket mer än själva hantverket som ska in i ämnet.

        Har du tänkt olika ämnesområdesplaneringar parallellt med denna eller ingår material, resurser, historik och återbruk i de miniföreläsningar du spränger inte mellan?

        Så intressant att ta del av andras tankar kring planering, jag blir inspirerad att påbörja nästa läsårs grovplanering 🙂

        /Eva

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s