Trasslet börjar reda ut sig

IMG_7176

Nu har trasslet från förra inlägget rett ut sig och lagt sig i fina nystan på hyllan. Tills nästa gång antagligen.

Det stod plötsligt klart för mig att om jag ska lyckas med att lyfta mig och min undervisning ut matristräsket framöver måste jag ju sluta med matriser. Såklart.

Och matriser är ju bara kunskap uppstyckad i små små delar och var för sig blir de delarna helt obegripliga. Framför allt fastnar eleverna i att räkna antalet ifyllda C jämfört med antalet ifyllda E för att möjligen pressa upp sig till ett D. Sen kommer jag där och tramsar lite luddigt om att de olika kunskapskraven kan viktas lite olika ähum, nej jag kan inte riktigt förklara det. Och eleverna kämpar och kämpar med att skriva krångligare och krångligare utläggningar om hur de kunde ha tänkt om de möjligen hade haft mer tid eller om tyget varit gult i stället för svart och…

Nej jag står inte ut längre. Jag kommer längre och längre ifrån det som jag menar är slöjd.

Vi. Ska. Arbeta. Med. Händerna.

Jag är utbildad att avgöra följande:

Olika nivåer av praktisk kunskap. Olika nivåer av kvalitet. Olika nivåer av kreativ problemlösning. Olika nivåer av (händernas) materialkunskap och klokskap. Olika nivåer av handlingsberedskap. Olika nivåer i sättet att prata slöjd.

Och min beprövade erfarenhet vägleder mig genom de styrdokument jag har att följa. Jag förväntar mig förtroendet från min omgivning att göra det här utan att redogöra för små skärvor till matriser som ska pusslas ihop tills vi alla står med bitar som inte passar in och ett pussel som inte går ihop. Det ingår faktiskt i min profession.

I år börjar min lilla revolution med år 7. Jag sätter bara de “rena betygen” de som faktiskt finns, F, E, C och A. Framför mina egna ögon har jag matriserna som ett filter för att veta att jag håller fokus på alla delar men matrisen styr inte utfallet. Vissa betyg är enkla att sätta E, C eller A men där jag hamnar i ett “nja-läge” och vill sätta D sätter jag ett E i stället. Min tes är att det är enklare för eleven att få veta att de ligger på en E-nivå men är på väg uppåt, än att landa och nöja sig på ett D som egentligen inte är ett betyg. Jag tror på riktigt att i alla fall de elever jag känner och undervisar kämpar mer mot att nå C om de inte kan vila på halvsteget D. Och jag tror på riktigt att om vi inte stirrar oss blinda och lägger tid på bokstäver som inte betyder något utan bakomliggande kunskap så finns det mer tid för att göra det vi egentligen ska.

När nian nalkas kan jag slipa till nivåerna och lägga till ett D i stället för E+, det är ju ändå bara då de har nytta av sina +2,5 poäng. I år kändes betygen i år 7 så mycket mindre ångestfyllda än de i år 8 och 9 och jag kände på ett sätt att jag återställde värdet i kunskapen på något sätt. Det ska betyda något att nå ett C, det ska vara ett kliv från grunder till högre nivå som märks för eleven.

Vi får väl se om jag tänker rätt.

Advertisements

2 comments

  1. Intressant läsning Eva. Matristräsket…. alla matriser måste vara ifyllda så att eleven och elevens föräldrar tydligt ser vilket betyg eleven kommer att få, dundrar min rektor.
    Samtidigt läser jag en bok av Susanna Hillbom med titeln “Ryggen fri”, en vårdroman, och tänker, matriser är det skolans “ryggen fri”?
    Jag ser fram emot att läsa motsvarande roman av Eva Söderberg men som utspelar sig i skolans värld 🙂
    Jag önskar dej världens bästa riktigt välförtjänta sommarlov! Kram
    Inger Möller Degerfält

    1. Tack för input Inger!
      Hm jag känner igen det här och det är nog inte bara din rektor som dundrar det mantrat, vi är liksom infiltrerade av matrismaffian och jag har själv varit en av dem som tyckt att det var bra om elever och dess föräldrar kan följa sitt barns lärandeutveckling och engagera sig i att peppa vidare hemifrån men… Då måste de ju läsa matriserna. Eller ja förstås först logga in på lärplattformen där de ligger inlåsta. Och sedan förstå vad det står och vad de står för och helt ärligt, det gör jag bättre med fem års akademiska studier med inriktning på att lära elever slöjd och svenska. Jag fortsätter med matriser men bara för mig själv och mina noteringar.

      Nä, idag tänker jag dundra tillbaka till den rektor som kommer med ovanstående påstående:
      – Varför då? Be dem som är intresserade höra av sig så ska jag berätta… För jag tror inte ännu jag märkt av någon förälder som tolkat en matris i syfte att få reda på sitt barns betyg och jag har ändå hållit på med matris-ifyllande väldigt många år nu. Det blir väldigt många timmar jag kunde sysslat med annat, till större nytta för elevens slöjdande och i slutänden slöjdbetyg.

      Ha en riktigt fin sommar du med!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s