#fortbildning

Den blomstertid nu kommer…

…fast inte utan ett Afk i Varberg i Skolsmedjans regi.

IMG_1048

Nyss hemkommen från läsårets riktiga avslutning försöker jag summera två dagars knytkonferens i Varberg men det går inte riktigt att få grepp om. På ett konstigt sätt står tiden stilla när man slungas in i gemenskapen där alla, precis alla har en stark tro på att svensk skola går att göra bättre och att det inte går att vänta på att någon annan ska göra det. Vi alla har ett ansvar att bidra och dela goda exempel och alla gör, oavsett om de står på scenen och pratar eller om det sker i alla de diskussionsgrupper som både styrt och spontant uppstår. Det inger hopp när det finns så mycket som gör mig förtvivlad.

Tiden både står stilla och rusar fram, eller som Victoria, en av smederna uttrycker det:

– Vi må ligga efter i schemat just nu men i eftermiddag är vi ikapp, vi lever i ett parallellt universum på afk. Oroa er inte.

IMG_1109

Ett parallellt universum. Jag som åker dit och är kräkfärdig på skola, omöjlig organisation, struktur som ofta kärvar och biljoner betyg som nyss är satta står helt plötsligt och diskuterar utmaningar och möjligheter med en skolchef från norra Sverige som jag aldrig träffat tidigare och vi är där på samma villkor, vi lyssnar och tar in varandras vardag och får en större förståelse. Det är direktkontakt. Det ger kraft att fortsätta. Det är samtal som inte tar slut ens om man aptrött står i trapphuset på hotellet klockan halv ett på natten, på väg från kvällens middag och mingel och har pratat skola sedan 8.00 på morgonen. Samtal som återupptas sedan förra årets möten. För vi ses igen. Och igen, vi som upptäckt denna möjlighet att andas frisk luft i skolans värld. Varje år många stammisar men också många nytillkomna.

Jag vågar knappt skriva om detta med risk för att låta nyfrälst och flummig. Jag kan till och med förstå om det framstår så när jag inte tydligt kan räkna upp och bocka av allt jag lärt mig av att delta, men jag måste göra ett försök. För att få grepp om tankarna.

Från (universitetslektor) Magnus Levinssons föreläsning Evidens, makt och profession tar jag med mig tankar om att förhålla mig kritisk till skolforskning och inte oreflekterat hoppa på Dylan-tåget eller vad som nu blir i ropet nästa termin. Om att vi importerar massor med anglosaxisk skolforskning utan att reflektera över hur den stämmer med vår nordiska kunskapstradition. Om att det finns en maktfaktor bakom att vissa sammanställer och filtrerar vilken forskning som ska vara rådande och ett glapp mellan akademi och verksamhet.

Zulmir Bečević, författare och filosofie doktor får mig att reflektera över alla berättelser som finns om vår dåtid, samtid och framtid. Vi är alla berättare men det är samtidigt viktigt att inte låta berättelser stå oemotsagda. Och det som bara för några år var fiktion och orimlig fantasi är numera många människors vardag. Samtiden har kommit ikapp fiktionen. Det absurda är inte längre absurt…

Det redovisas flera exempel på hur det går att tänka nytt om man bara vågar. Varbergs kommun visar vägen kring hur man kan arbeta med den ofta väldigt dåligt utnyttjade PRAO:n som många skolor envisas med att göra “som man alltid gjort”. Hittills har jag inte varit på någon skola där man använt veckorna till det de ska vara- arbetslivsorientering. De mest positiva rösterna är ofta de som blir av med en stor portion lektioner under en period och kan rätta ikapp. I Varberg finns ett medvetet utvecklingsarbete; SKAL (skola och arbetslivsorientering). Se och härma!

IMG_1046

Maria Wirén, utvecklingschef i Varbergs kommun berättar om med vilken struktur man lagt upp utvecklingsarbetet i kommunen och det är kristallklart utan floskler och tomma ord. Hur man tillsammans byggt upp en organisatorisk kompetens. Grattis Varberg! vill jag ropa, och samtidigt tipsa kranskommunerna att svänga förbi och norpa idéer av bara tusan, innan Varberg norpar alla lärare.

Ulrika Bergmark, biträdande professor och utvecklingsledare och Mats Westerberg, professor på institutionen för ekonomi, teknik och samhälle båda från Luleå tekniska universitet håller sig till temat för konferensen och talar om goda möten för lärande. De delar tankar kring pedagogiska principer och att lärande går före kontroll och kugghjulen börjar snurra i mitt eget huvud kring hur vi i de praktisk estetiska ämnena redan har en samsyn kring bästa möjliga möte för lärande.

Bodil Båvner från SKL (Sveriges kommuner och landsting) ställer i en pop-up-intervju en öppen fråga till oss alla. Vad tycker vi, utifrån var vi befinner oss i verksamheten är det allra viktigaste som behöver lyftas i arbetet med att utveckla skolan?

Varje år finns en programpunkt med ett antal pecha kuchas, snabbföreläsningar till bilder där deltagare får komma till tals utifrån sin vardag och sina tankar. En otroligt svår föreläsningsform där det inte finns utrymme för utsvävningar.

Det kan efter min uppräkning här ovan tyckas att vi ändå sitter på läktarna och oreflekterat matas med kunskap precis som på alla andra konferenser men eftersom allt går i ett rasande tempo och eftersom vi befinner oss i ett parallellt universum är detta enbart en bråkdel av allt som sker. Det blir liksom kryddningen på bra råvaror i en maträtt, något som lyfter och förhöjer det allra viktigaste- våra möten i diskussionerna under AfkTalk och AfkTeatime, diskussioner som orkestreras av Lena Göthe, konsult och ägare av Plus Pil Skolutveckling.

IMG_1077

Allt är inte bara torrt prat om skola och skolutveckling. Det enda som kostar något för oss deltagare är maten och det måste nog anses vara till självkostnadspris. För futtiga femhundringen trollar restaurangen på Campus fram 2 luncher och en trerätters middag där vi dessutom underhålls av Street Bourbon Band, ett lokalt band med rejäl repertoar som får golvet att fyllas av euforiskt dansande människor.

AfkVarberg är något så ovanligt som en konferens där ingen vill skriva någon något på näsan, man delar. Och det är en skillnad. Man delar och får något tillbaka genom att lyssna. Och vi som deltagare i konferensen förväntas alla delta. Aktivt. Detta är inte en konferens man går till för att bli matad. Man medskapar. Vi blir alla viktiga pusselbitar i hur skolan gestaltar sig idag och i framtiden, vi är inte brickor i ett spel.

Är det något jag inte fattar så är det varför inte fler hänger på låset till årets mest givande skolevenemang. Samtidigt är jag tacksam för det. Det finns aldrig mer än 130 platser och jag vill inte bli utan. Nästa år heller.

IMG_1113

Advertisements

Jamen så var det det här med digitalisering och skola…

I diskussionen kring digitaliseringen av skolan dyker det med jämna mellanrum upp argument som pekar på att lärare i svensk skola inte är med på det digitala tåget. Lärare i svensk skola är lite bakåtsträvande och håller för det mesta på med katederundervisning menar många, särskilt de som inte själva står på golvet mitt bland ett gäng tonåringar. Det hela blir så onyanserat och dumt, särskilt som jag inte när jag tittar mig omkring kan se särskilt många av mina kollegor (varken i det fysiska rummet eller de jag möter på internet) som håller fast vid det analoga av rädsla eller motvilja mot det digitala. Det blir lite som ännu en vers på “Det är lärarnas fel”, lite för enkelt att säga att “bara vi utbildar lärarna så…”

För några år sedan tänkte jag själv lite så, kanske i samband med att lärare omkring mig ofta sa att de behövde fortbildning i det digitala, men tiderna har ändrats snabbt. I stället ser jag omkring mig lärare som med nyfikenhet, vilja och energi arbetar hårt för att på ett naturligt och smart sätt dra nytta av allt vad den digitala tekniken kan erbjuda för den egna undervisningen. Lärarna har kommit ikapp på egen hand, troligtvis mycket för att utvecklingen i samhället rusat fram och det har blivit mer tydligt att man aldrig kan utbilda sig klart, det kommer hela tiden något nytt. Man behöver snarare anta ett visst förhållningssätt till den digitala tekniken. Bland slöjdlärare blir detta extra synligt för mig, kanske för att jag rör mig i den kretsen. Mest digitalt faktiskt, vi är ju inte så många på varje arbetsplats. Och oj vad jag har digitaliserat min egen slöjdsal! Jag har funderat och förfinat, utvärderat, letat och provat allt digitalt jag kommer på. Pröva och ompröva, även det digitala.

Det finns helt andra skäl att hålla fast vid det analoga, något som blev tydligt för mig en dag sent i höstas.

En morgon stod jag framför en grupp i åttan som jag förberett att de ska göra ett uppdrag med symaskinen i fokus. Ett uppdrag som jag har designat med omsorg så att de ska få rikligt med möjligheter att öva en massa skills som jag ser att de kommer att behöva i framtida slöjdundervisning. För att även nå ett av kunskapskraven som handlar om att kunna följa en instruktion har jag den här gången gjort en film som tar dem steg för steg i utmaningen. Filmen ligger på min Youtubekanal och jag har lagt mycket tid på den, det är från den hela undervisningen ska utgå. Eleverna var förberedda och de var taggade med datorerna beredda framför sig.

8.00- kolla närvaron i det digitala systemet. Fick en föraning om att något inte stod rätt till när sidan inte ville ladda upp.

8.05- första eleven skulle gå in på min Youtubekanal. Hade inget internet.

8.10-8.20- elev efter elev kom inte åt instruktionen för uppdraget. På internet. I min digitala slöjdsal. Hur felanmäler man att internet inte fungerar när man inte har internet? Jo lämna eleverna i salen och gå och berätta det för expeditionen.

Resten av lektionen gick jag tillbaka till stenåldern. Kändes det som. Elever i en rad efter mig, alla undrade vad det var de skulle göra härnäst. På stenåldern var jag förberedd på detta och hade strategier. Idag var jag inte beredd. Korkat nog. Men ska man behöva ha en analog back-up varje lektion?

Ja jag kunde ha visat filmen på projektorn offline, för inte heller jag kom ju ut på internet. Men det gick ju inte för jag hade gjort filmen på min telefon, vilket är det för mig bästa och mest naturliga valet av verktyg när det gäller att filma moment, och sedan lägga rakt in i iMovie. Omvägen om datorn, särskilt som jobbdatorn är en PC som inte har iMovie är inte aktuell, det tar oförsvarbart mycket av min arbetstid. Alltså ligger filmen i min telefon, i iMovies bibliotek men den går inte att visa därifrån för skolan har inte satsat på adapters i händelse av att man har fler lösningar än ett VGA-uttag. Jag kunde haft en apple Tv som jag hört att vissa skolor har, jag kunde haft ett gäng adapters som standardutrustning i mitt klassrum men nej. Vi är väldigt låsta och oflexibla, och jag vet att många inte ens har en projektor i sitt klassrum, än mindre en dator per elev.

Jag vill inte verka bitter men om vi ska bli digitaliserade i svensk skola är väl det minsta man kan begära ett fungerande, rikt utbyggt internet samt relevanta verktyg anpassat till den pedagogik man arbetar utifrån. Jag är inte alls säker på att man måste börja med att utbilda pedagogerna innan man löst det tekniska. Vi är många som kan och vill men inte alltid har förutsättningarna. Och jag begriper att en del tröttnar. Eller väljer att vänta tills det funkar utan gnissel. Vi har ju inte riktigt tid för tekniktrassel, särskilt inte i slöjden där varje minut verkligen räknas.

Workshop med lilypads i Piteå

Under höstlovet har jag haft ett spännande uppdrag! Jag som aldrig varit norr om Stockholm blev inbjuden att föreläsa och hålla workshop på Kunskapsfestivalen i Piteå! Och det gick undan, tur och retur Göteborg-Piteå på två dagar!

Utsikt från planet i arla morgonstund

Utsikt från planet i arla morgonstund

Under måndagen hade jag inga åtaganden utan kunde gå och lyssna på en massa intressanta saker, och när jag gick ut för lite luft möttes jag av öppet hav på baksidan av hotellet. Otippat.

Överraskningen bakom hotellet

Överraskningen bakom hotellet

Jag hade förberett en Keynote om slöjd, hur jag menar att min bild av slöjd förändrats de femton år jag jobbat som slöjdlärare, tyvärr var nätet så dåligt att jag inte kunde visa allt jag ville. Jag hade många klipp som inte gick att öppna, lägger därför presentationen här som jag lovade.

Kunskapsfestivalen Piteå

Efter föreläsningen var det workshop x 2 och det verkade vara efterlängtat att få arbeta med händerna efter allt lyssnande.

Jag hade testat workshopen på en slöjdlärarkollega, Anne Ömar innan och det blev hennes snögubbe som fick bli vinjett för instruktions-keynoten. Hennes tips till mig var:

“Be dem göra enkla figurer och snacka inte så mycket i början så att de får tid att jobba!”

Workshop Piteå Lilypads

Det tog inte fem sekunder förrän rummet kokade av aktivitet.

image image image image image image image image image image image

Precis som i slöjdsalen pratades och skrattades det mitt i koncentrationen och då och då hördes jubel och glädjetjut när det plötsligt började lysa i någons projekt.

image image image image

När de utsatta 90 minuterna började lida mot sitt slut var det, precis som i slöjden ingen som ville städa. Motvilligt avslutade de flesta men det var en som bara ville sy ett stygn till…

Inga problem- här är resultatet!

image

Det var fantastiskt lyckat i båda passen och jag fick lite nya tankar på hur jag kan lägga upp det nästa gång, tiden var ju inte en bonus direkt men det är den ju sällan i slöjdsammanhang.

Stolt är jag också över att Piteå Tidning valde att föreviga tillfället både med text och med ett webbklipp!

Nya material- nya lärdomar

Var var vi nu i kevlarprojektet?

Jo- det är dags att prova ett bättre sätt än att klippa ut delarna.

Så här tjusiga elever har jag inte varje vecka men just idag är det Fashion Week på skolan, ny klädselutmaning varje dag en hel vecka, med catwalk i bamba varje lunch. Idag var temat att alla klasser skulle vara så finklädda som möjligt

IMG_1962

Plan 1: Mattkniv och tejp, precis som vi googlade förra veckan.

Det gick inget vidare. Tejpen revs med och knivbladet var inte starkt nog.

IMG_1967

Plan 2: Tejp och tygsax.

IMG_1966

Bättre med tejp än som vi provade förra veckan, utan. Vinkelslip, kanske? Nä det här får duga!

Hur ska man sätta tejp längs mallens kant? Textilpenna funkade fint och sedan tejp på!

IMG_1968

Här ser man en med vanlig trådriktning och en på skrå. Vi vet fortfarande inte vilken som kommer att fungera bäst.

IMG_1970 IMG_1971

Dagens problem:

Att dra av tejpen var inte enkelt men vad beror det här på? Vi kunde inte lista ut det under lektionen, båda var lagda med samma trådriktning och med tejpen försiktigt bortplockad. Märkligt och trist eftersom det tar så lång tid att klippa ut.

IMG_1976IMG_1975

Under lektionen kom eleven och bytte saxar på löpande band. Mina superskarpa tygsaxar, min stolthet blev visst snabbt väldigt slöa av kevlar. Tur att det snart är sommarlov och dags att lämna saxarna till slipning!

IMG_1969

IMG_1972

Att ha slöjd i finkläder kostar på, kevlar långt upp i flugan!

#28 Tack!

td

Idag fick jag besked att jag inte gått vidare till final till priset i Trevor Dolans minne. Kanske borde jag blivit besviken men det känns ju helt fantastiskt att någon tänkt på mig och faktiskt nominerat mig till detta jättefina pris. Jag har ju inte en aning om vem det är, det stod i första mailet att “anonym” hade nominerat mig men om DU läser detta så vill jag säga att det gjorde min dag, det gjorde mig stolt över att bli betraktad som en skolvärldens punkare och att någon ser det hos mig. Det ger inspiration att fortsätta med det jag gör och det får mig att känna att det har betydelse.

Jag tänker att vi kanske borde bli lite bättre på att lyfta varandra och säga saker som är bra, i stället för att bara tänka det. Det gör ju en sån himla skillnad. Jag ska i alla fall tänka lite extra på det framöver.

#26 Det är något på gång

Den senaste tiden har jag märkt en ökad aktivitet och ett ökat intresse för slöjd i kombination med IKT. Det bubblar av rapporter, artiklar och vassa diskussioner på sociala medier. 

Jag njuter av att inte vara ensam längre om att tjata om hur framsynt slöjden är. Hur väl i tiden det ligger. Det är så roligt att stöta och blöta tankar även inom slöjdkretsar och jag är glad åt sällskapet. 

Är du nyfiken på senaste snackisen så titta in i slöjdgruppen på Facebook. Det tänker jag göra nu 🙂

#11 Jag låtsas som ingenting

Små glapp i bloggutmaningen kan det ju lätt bli när man är helt uppslukad av annat. Har fullt upp med att bedöma elevarbeten, skriva konsekvensanalyser och plugga forskningsmetoder.

Nu sitter jag och sliter, naturligtvis lätt tidsoptimist med en essä som ska in om en vecka och jag tokläser litteratur och artiklar. Vill bara dela med mig av en godbit som fastnade i tankarna lite extra länge. Vårt arbete handlar om mobilt lärande och vi har valt att titta extra på mobiltelefoner och lärande. Jag läser just nu en dansk text som är som en handfast instruktion till lärare om hur man kan använda mobiler i undervisningen.

Teknologien skal ikke indgå i alt, men den må ligesom læsning, skrivning og regning indgå naturligt i skolen og uddannelser på samme måde, som den gør det i samfundet.

Men precis så är det. Sverige- vakna!

#7 Makerbilder 3

IMG_0966

Här kommer mina sista bilder från Makerdays i Göteborg från förra veckan.

IMG_0959 IMG_0963

I Visual Arena hade Peter Ljungstrand dukat upp med en massa roliga digitala material. Jag har sett de flesta tidigare men ett material fastnade jag lite extra för. Det var en sorts tråd eller sladd som man kunde koppla så att den lyser. Den ska tydligen finnas även tunnare. Tänk att brodera på ryggen av en jacka? Grymmaste reflexen det kunde bli!

IMG_0964

Sedan fick vi en uppgift som jag fullständigt gick bet på. Få lampor att lysa med hjälp av metalltejp, papper och ett batteri. Skit också, jag har inget tålamod och jag kan fortfarande inte komma ihåg hur det funkar med plus och minus och vilken som ska vara med vilken. Har inte heller en aning om vad som är plus och minus på ett batteri. Alltså det ska bara funka!

IMG_0967IMG_0968

Ytterligare en workshop. Här handlade det om att sätta ihop skärm, tangentbord och en Raspberry Pi (en liten billig dator) samt att programmera med Scratch. Det var riktigt kul att prova och inte särskilt svårt. (Kan det vara så att jag är som ungarna i skolan, jag vill bara göra det som funkar med en gång?)

Jag var helt omtumlad efter dessa två dagar men nu har det hunnit sjunka undan litegrann. Jag tänker mycket på hur detta ska kunna bli vardag och verklighet i skolan, egentligen borde både Scratch och MaKey MaKey vara givna och inte särskilt svåra att sjösätta. Bara det att från nästa läsår har vi inte en enda dator kvar på skolan, bara iPads och det funkar dåligt ihop. Där har man tänkt till.

Det jag också saknar är en tydligare koppling till det som står i min kursplan, kanske den första lärobok i slöjd jag känner att jag behövt? Och den bör nog skrivas av en slöjdlärare.

#6 Makerbilder 2

En workshop från Makerdays handlade om att programmera i Arduino. Eller, tja programmera låter väl pretentiöst men vi skulle ändra och fixa lite så att en lampa började lysa/blinka/fada och det var lite trixigt.

Framför allt tycker jag att det är fullständigt obegripligt att fatta saker som “jord” och “watt”. Den lilla lampan (kan det heta LED?) hade två pinnar liksom ben och den ena var jord. Men alltså hur ska man veta? Och jord- det är ju sånt jag gräver i hemma?! Det är sådant jag hänger upp mig på.

Att fatta koden i datorn har jag inte alls lika svårt för. Men elektroniken… Vi jobbade två och två och vi kunde väl ungefär lika lite om detta. Efter ett tag när inget hände fast vi gjorde precis enligt instruktionerna kom vi på att vi antagligen fått en trasig Arduino. Eller not.

Den här workshopen liknade ändå till stor del vad jag höll på med i somras när jag sydde min lysande väska och jag tror att det är saker jag skulle behöva kunna lite bättre.

#4 Makerbilder 1

Makerdays gick av stapeln på Lindholmen i Göteborg morgonen den 3 mars och staden visade sig verkligen från sin bästa sida. Solen sken och älven låg blank. Det är en otroligt spännande och kreativ miljö där på Lindholmen, en perfekt arena för ett spännande event.

Dagarna var uppbyggda av så mycket workshops det bara gick, precis rätt tänkt för det går ju inte att läsa om att göra, då fattar man inte grejen.

Första workshopen för mig innehöll MaKeyMaKey och Littlebits och vi höll till i Lin Educations fantastiska lokaler.

IMG_0901

Här vill man ju bara tillbringa dagarna…

IMG_0884

Niels demonstrerar

IMG_0889IMG_0886

MaKey MaKey, Michaela Sti testar pianot.

IMG_0898

Och Littlebits

Jag begrep mig inte riktigt på Littlebits, kanske för att det är en massa färdiga bitar som klickar ihop med magneter, inte så mycket DIY vad jag kunde se men med MaKey Maken gjorde vi både ett klaviatur av pappkartong och spelade Pacman (första gången för mig) med trolldeg och en bit kartong som kontroll.