#Lite klokare igen

Analoga robotar

Ja hur blev det nu med mitt första försök att programmera med mina elever i slöjden?

Snopet är den första tanken, men det är väl också en känsla värd att notera? Allt kan ju inte bli lyckat varje gång? Jag hade alldeles för lite termin kvar när jag fick idén och kanske borde jag väntat? Det var fyra veckor kvar när jag provade att introducera begreppen, fyra veckor som i andra ämnen kan tyckas tillräckligt men i slöjden bara är en fis i rymden. Med 80 minuter x 4, där både nya begrepp och handens arbete ska ingå blir inget gjort på djupet och med god förståelse. Fast jag kan ju göra om detta till våren med en annan grupp, starta så och utveckla arbetet mer.

Ett par saker tar jag i alla fall med mig.

Eleverna var nyfikna på programmeringsbegreppen. De ansträngde sig för att lägga sekvenserna i rätt ordning, diskuterade och provade olika varianter. De samarbetade kring en lösning i stället för att lösa på egen hand.

I stället för att fråga mig om hjälp, något som är vanligt trots att det finns en instruktion att följa, gick eleverna oftare till sina sekvenslappar och tog reda på vad nästa steg i algoritmen var.

Jag som kan sy en tygpåse vet att det finns många sätt att lösa algoritmen på. Man kan göra saker i olika ordning och ändå komma fram till samma resultat, man kan till och med göra olika moment och ändå hamna i samma påse till slut. För eleverna fanns det bara ett rätt sätt och de var väldigt ängsliga för att ha lagt sekvenserna i fel ordning. Jag fick uppmana dem att tänka logiskt, att fundera över vad som är rimligt. Det blev så plågsamt tydligt att de är vana vid att det finns ett och endast ett sätt att göra saker på, ett enda rätt svar på frågan. Jag tänker att det är en utmaning för alla som arbetar i skolan att om och om igen exemplifiera för eleverna att det alltid finns flera lösningar på ett problem, att det finns flera sidor att titta från. Jag vet att många redan gör det redan, vi måste bara göra det ännu mer och tydligare. För eleverna är verkligen programmerade att hitta det rätta svaret.

Vad som var snopet? Jo att så väldigt många inte hann med att göra klart sin algoritm och prova om den höll hela vägen till färdig påse. Att sy en enkel tygpåse tar sin tid när man glömt hur man ska trä symaskinen och hantera dess funktioner för att det ligger en termin i träslöjden emellan. Men det är ett annat inlägg.

Programmera lite då?

Fem biljoner plastartiklar flyter i världshaven.

Det tar 400 år för en plastpåse att brytas ned.

Många länder har förbjudit plastpåsar helt eller delvis. Inte Sverige.

På svenska västkusten har 94% av alla stormfåglar har plast i magen.

Upp till 400% läggs på priset på inköpspriset på en plastpåse i butiken.

Lajkat video mars 2016

I mina två sjuor syr vi en miljökasse för att på något sätt manifestera mot mängden plast som finns i världen. Självklart har jag dolda motiv med projektet. Jag vill nöta in de rutinmoment som ingår i ett enkelt symaskinsprojekt, ett bra sätt att lära känna ett av slöjdens vanligaste redskap. Jag skulle kunna skriva ihop en instruktion och det höll jag på att göra. Igår ändrade jag mig. Instruktionen skrevs, men i bitar- sekvenser.

Med utgångspunkt i Linda Liukas bok Hej Ruby har jag tagit ett, åtminstone för mig lite nytt grepp på ett rätt så vanligt slöjdprojekt. fullsizeoutput_8f5Kanske ger jag mig ut på hal is här. De enda programmeringsgrunder jag har i detta är hämtade från en barnbok. Men det här är min  nivå när det kommer till programmering. Jag måste ändå försöka och se vart det leder för väntar jag tills jag är expert kommer jag att vara pensionär först.

img_8977

På tavlan skrev jag det här, och vi pratade om begreppen. Eleverna fick i uppgift att skriva algoritmen med hjälp av de sekvenser jag gav dem. De skulle alltså koda hur man syr en väska. Vi blev tvungna att ta tag i orden och begreppen, vad är det för ett språk vi arbetar med i salen egentligen?

img_8981-2

Gruppvis gick eleverna igenom lapparna med sekvenser och valde ut ord som inte var vanliga i deras språk. De hamnade på tavlan och vi förklarade dem tillsammans.

Sedan var det dags att göra algoritmen. Vilket bra surr det blev! Och ännu mer när jag sa att det finns många sätt att skriva algoritmen för en väska och att de ska använda sin algoritm när de bestämt sig. Sy ihop sidsömmarna före man sicksackar traskanterna? Sy fast handtaget innan eller efter hörnen i botten sys av?

fullsizeoutput_8f5

-Men! Tänk om det blir FEL! Jag vill ju kunna använda min väska sen!

Ja tänk om det blir fel. Då lär vi ju oss något på det samtidigt. Och det kan inte bli mer fel i det här projektet än att det behövs sprättas lite. Och då blir du ju bättre på det också.

img_8979

Några undrade om de får sämre betyg om det inte blir rätt. Att det ska vara så svårt att nå fram med budskapet att det är prövandet som bedöms. Prövandet, uthålligheten och omsorgen om arbetet. Men det var bra att få lyfta det igen. Med ny infallsvinkel.img_8980

Vad vill jag ha sagt med det här? Jo att det inte nödvändigtvis måste finnas dyra manicker när man övar programmeringsförmågor med elever i skolan och introducerar nya begrepp som har med programmering att göra. Det behöver inte vara nya produkter och det kan vara helt analogt. Om jag inte missuppfattat programmeringskunskaper helt och hållet handlar mycket om att pröva och ompröva, att ha tålamod och vara noggrann. Något som vi kan göra i många av de befintliga ämnena i kursplanen idag. Att prova olika vägar att nå ett mål.

Nu ser jag med spänning fram emot när mina analoga robotar ska fullfölja algoritmen nästa onsdag!

Att göra en sammanfattning

Det har varit en alldeles för intensiv period för mig under se senaste terminerna och kulmen nåddes när jag i maj gick upp med den magisteruppsats jag skrivit under våren 2016. Det snurrar på med vanligt jobb på heltid i en fantastiskt inspirerande skola, uppdrag att föreläsa på diverse intressanta konferenser och två kapitel till två olika antologier, om slöjd på olika sätt. Den ena har precis skickats till alla medlemmar i LR och kommer att releasas på Bok och biblioteksmässan i Göteborg nu i september.

Den andra boken kommer att släppas våren 2017 och handla om slöjd i en digital samtid. Det är onekligen spännande allt det här men det bidrar också till att jag inte själv hinner med riktigt. Det blir inte så mycket tid över att fundera, stanna upp, tanka nya idéer och bara vara. Det saknas liksom något för att det ska bli ett fungerande kretslopp, till slut känns alla mina tankar passé och jag blir trött på mig själv.

Jag är så inspirerad av min kompis Malin, som skriver en veckosammanfattning i sin blogg Bildsal 117 varje vecka. Det är fina texter om vardagliga händelser, alltid med en twist på något sätt. Jag hoppas att hon någon dag samlar ihop sig och ger ut en bok med alla tankar. Hon har gjort en grym upptäcktsresa inom yrket som pedagog, något som inte alltid är enkelt det märks, men att konsekvent sammanfatta det som hänt under arbetsveckan blir en så tydlig och enkel dokumentation att kunna gå tillbaka till och just nu är det precis vad jag behöver. Det händer så många saker under en vecka, stora som små som kommer att bli till en helhet- det vet jag. Jag vill bara kunna minnas och se mönster. Och så grymma betraktelser som Malin får till blir det inte tal om, men jag ska också stanna upp och fundera över veckans viktigaste här. På mitt sätt.

Kevlarprojektet går mot sitt avslut

Nu är det dags att passa in kevlarbitarna på tårna på skridskoöverdragenIMG_2048 2 IMG_2049 2 De passar inte så strålande men varken lycra eller kevlar samarbetar så bra med saxar så vad kan man göra?IMG_2059 Och på tal om saxar så äter kevlaren dem levande. Alla mina saxar är numera ganska slöa.IMG_2050 2   Att sy med vanlig symaskin vållade konstigt nog inga problem, men overlockmaskinens kniv är inte längre vad den har varit om man säger så. Till slut: ändra på färgen så att kevlaren inte syns så mycket, ganska bra för då trollar man samtidigt bort alla sömmar som inte sitter sådär rakt och snyggt. IMG_2054 2 IMG_2053 IMG_2057 2

Tadaa!

Lärdom 1: ta fram vinkelslipen direkt så slipper du slipa saxar.

Lärdom 2: skippa overlockmaskinen, det är lika illa som att försöka klippa i materialet.

Lärdom 3: låt alltid eleverna prova sina idéer annars lär man sig aldrig något nytt!

Tillverkning av glödlampor i slöjden!

I morgon är det dags för sista rycket med dessa små nyckelringar. I veckan som gick fick vi svar på om de kommer att lysa eller ej.

IMG_2033

Den här hade vi lite problem med först och eftersom jag inte är så haj på det här med att fatta hur ström funkar blev jag lite osäker. Den lyste inte alls först. Vi pratade om det lite, eleven och jag och när jag fick veta att tråden inte räckt hela vägen genom alla lamporna chansade jag på att det var problemet och bad eleven sy om fast med en längre konduktiv tråd som skulle kunna räcka hela vägen genom alla lamporna.

Sen funkade det faktiskt!

IMG_2032 IMG_2031

Den här andra blev lite märklig, lamporna lyste så himla svagt. Och de släcktes dessutom när vi satte på strömbrytaren och de tändes när vi stängde av. Hmm.

Det visade sig att eleven hade kopplat strömbrytaren med både plus och minus. Konstigt att det ens lyste alls?

Nu ska bara det vanliga slöjdarbetet fixas, en baksida sys på och en nyckelring fästas.

Nya material- nya lärdomar

Var var vi nu i kevlarprojektet?

Jo- det är dags att prova ett bättre sätt än att klippa ut delarna.

Så här tjusiga elever har jag inte varje vecka men just idag är det Fashion Week på skolan, ny klädselutmaning varje dag en hel vecka, med catwalk i bamba varje lunch. Idag var temat att alla klasser skulle vara så finklädda som möjligt

IMG_1962

Plan 1: Mattkniv och tejp, precis som vi googlade förra veckan.

Det gick inget vidare. Tejpen revs med och knivbladet var inte starkt nog.

IMG_1967

Plan 2: Tejp och tygsax.

IMG_1966

Bättre med tejp än som vi provade förra veckan, utan. Vinkelslip, kanske? Nä det här får duga!

Hur ska man sätta tejp längs mallens kant? Textilpenna funkade fint och sedan tejp på!

IMG_1968

Här ser man en med vanlig trådriktning och en på skrå. Vi vet fortfarande inte vilken som kommer att fungera bäst.

IMG_1970 IMG_1971

Dagens problem:

Att dra av tejpen var inte enkelt men vad beror det här på? Vi kunde inte lista ut det under lektionen, båda var lagda med samma trådriktning och med tejpen försiktigt bortplockad. Märkligt och trist eftersom det tar så lång tid att klippa ut.

IMG_1976IMG_1975

Under lektionen kom eleven och bytte saxar på löpande band. Mina superskarpa tygsaxar, min stolthet blev visst snabbt väldigt slöa av kevlar. Tur att det snart är sommarlov och dags att lämna saxarna till slipning!

IMG_1969

IMG_1972

Att ha slöjd i finkläder kostar på, kevlar långt upp i flugan!

Ännu mer Lilypad!

För några veckor sedan startade ett annat, lite ovanligt projekt i en av mina sjuor. En elev skulle sy ett fodral till en pärm som skulle fixa problemet med alla lösa papper i skåpet.Det är alltid bra med lite ljus så jag visade mina Lilypads.

Sedan dess har det gått ganska trögt och jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli något av det hela, men igår var det plötsligt dags. Den här eleven har aldrig provat att brodera, kände inte till förstygn alls och hade svårt att få till en knut på tråden men satte med min hjälp igång. Den konduktiva tråden är dessutom verkligen hopplös att sy med. Trög och trasslig. Det visade sig däremot att hen hade full koll på det där med plus och minus och jag undrade lite hur det kunde komma sig. Hen pekade på brickan där alla delarna satt fast.

“Det står ju där.”

“Va?”

“Jamen, ser du inte linjerna? Det är bara att följa dem ju.”

IMG_1191

Ser DU dem?

Att sy förstygn gick snabbare än det brukar och vips var alla minus kopplade till strömbrytare och batteri. När det var dags att städa och avsluta kom jag på att det nog skulle vara kul att prova och se om det funkade så vi la en tråd mellan plus på batteriet och en av lamporna. En annan elev kom fram och ville starta strömbrytaren.

IMG_1939 IMG_1941 IMG_1943 IMG_1945

 

Det funkade!

Och den glädjen, jag var tvungen att dra över på tiden och visa den stackars MaKey MaKey som jag har kvar i en låda i ett skåp, för vi har ju inga datorer, bara iPads och jag har lite tappat sugen. Eleven var lyrisk och det visade sig att hen redan har en plan att gå på tekniskt gymnasium. Detta fick flera elever att stanna kvar på rasten.

“Får vi jobba med sånt här i åttan?” frågade flera.

V for victory!

 

 

Glödlampor på G del 2

Nyckelringar i filt med Lilypad.

Projektet startade förra veckan och jag skrev om det här.

Det är inte helt lätt att undervisa om saken man inte riktigt kan själv. Här är jag tvärsäker på att eleverna ska kunna trä sin nål på egen hand (år 7- hallå!) och jag ser gärna att de vet hur de ska göra när jag pratar om förstygn. Det gör de nästan aldrig.

“Aha, du menar vanliga stygn!”, kan de säga.

“Nej, du ska veta att det heter förstygn, kontrar jag”

Fast jag vet inte hur länge jag ska framhärda, autocorrect krånglar alltid när jag skriver det ordet så kanske är det bara något jag hittat på?

Att kunna göra knut i änden på tråden är också en sådan där slöjdsjälvklarhet som jag förväntar mig i år 7. Nej, det blir knut runt nålens öga i stället i 9 av 10 fall. Som på dagis. Hur var det med progressionen?

IMG_1937

Sedan blir jag nybörjare. Och försöker febrilt komma ihåg det jag frågat om en massa gånger men aldrig kan minnas. Erik på Interaktiva Institutet förklarade pedagogiskt och noga det där med serie- och parallellkoppling både för mig och för eleverna när han var ute här på workshopen i Vinnovaprojektet i januari. Men jag kan bara inte komma ihåg!

IMG_1935

I alla fall: sy fast batteriet från + till strömbrytaren. (Spelar det någon roll om man börjar på + eller -? Vi lär få veta för mina elever gör olika.) Stoppa tråden. Börja igen i andra änden av strömbrytaren och sy med förstygn (HA! Det kan jag!) till + på lampan och fortsätt till nästa lampas +, fäst och avsluta tråden.

IMG_1934IMG_1936

De båda elevernas arbeten ser olika ut på baksidan, och jag misstänker att en av dem kan få problem framöver för när trådarna är så här stökiga på baksidan är risken stor att det kortsluter. (Visst var det så?)

Äntligen kan det visa sig att det lönar sig att vara noga!

Smartare än en sjundeklassare?

IMG_1912

Eh- nej.

Idag satte vi igång med kevlaren, full fart. Mönsterdel skapades, trådriktning diskuterades, ska den ligga på skrå för bästa resultat? En av varje, föreslog eleven klokt.

Sedan skulle delen klippas ut. Eller nja, mina specifika önskemål när jag beställde var ju att skridskorna inte skulle kunna skära sönder materialet och om det står emot eld och kulor då biter inte ens den skarpaste tygsax. Sicket asgarv det blev!

-Googla det, bad jag eleven medan jag tuggade igenom med saxen. Googla “klippa i kevlar”!

Så nästa vecka ska vi testa att tejpa och skära med mattkniv. Och hoppas att man kan lita på google.

Vi passade också på att testa att sy kanterna med overlock-maskinen och den hade en tillräckligt vass kniv i alla fall.

  Eftersom tyget har en skitful färg och överdragen är svarta provade vi också att måla textilfärg på och det drog in fint i fibrerna men frågan är om det färgar av sig när det torkat. Återstår att se.