#blogg100

#28 Tack!

td

Idag fick jag besked att jag inte gått vidare till final till priset i Trevor Dolans minne. Kanske borde jag blivit besviken men det känns ju helt fantastiskt att någon tänkt på mig och faktiskt nominerat mig till detta jättefina pris. Jag har ju inte en aning om vem det är, det stod i första mailet att “anonym” hade nominerat mig men om DU läser detta så vill jag säga att det gjorde min dag, det gjorde mig stolt över att bli betraktad som en skolvärldens punkare och att någon ser det hos mig. Det ger inspiration att fortsätta med det jag gör och det får mig att känna att det har betydelse.

Jag tänker att vi kanske borde bli lite bättre på att lyfta varandra och säga saker som är bra, i stället för att bara tänka det. Det gör ju en sån himla skillnad. Jag ska i alla fall tänka lite extra på det framöver.

Advertisements

#17 Älska teknik!

Jag har sett solförmörkelsen idag!

Skärmavbild 2015-03-20 kl. 11.10.02

Skärmavbild 2015-03-20 kl. 11.11.40Skärmavbild 2015-03-20 kl. 11.11.54  Skärmavbild 2015-03-20 kl. 11.14.14 Skärmavbild 2015-03-20 kl. 11.14.40

Jag är inte den som är särskilt intresserad av sådant men fick syn på en länk på Twitter, följde den och hamnade på en direktsändning från Longyearbyen i Svalbard och kunde inte sluta titta. Och jag kunde “fota” det själv dessutom genom att skärmdumpa på datorn.

Utomhus hade jag bara sett sedvanligt mjöligt Göteborgsväder men här kom jag på första parkett!

Teknikens under- var ska det sluta?

#16 Läxor kan se olika ut

För 2 veckor gick mina 3 åttor på PRAO och då vi har riktigt ont om tid för slöjd i den organisation vi har nu var jag minst sagt bekymrad. Hur ska man göra för att upprätthålla intresset för ett projekt som man bara får arbeta med en gång i veckan? När det sedan går 2 veckor till mellan gångerna blir det svårt.

I vår lärplattform finns möjligheten att göra enkäter och jag fick en idé. Först hade jag tänkt skapa en kalender med Thinglink och låta varje dag fyllas med en uppgift. Det skulle ta mycket tid och eleverna berättade för mig om hur tyngda de var av alla uppgifter de fått i alla ämnen, arbeten som skulle skrivas, stora inlämningar och saker att läsa… I stället skapade jag en enkät med en fråga per arbetsdag, alltså 10 stycken. Varje fråga innehöll en kort film, 2-5 minuter lång och en klickfråga på innehållet i filmen. Min tanke var att eftersom lärplattformen har en app så kan eleven sitta på bussen till PRAO-platsen och göra uppgiften. Telefonen är ju alltid med.

Efter de 10 frågorna hade jag en utvärderande fråga. Så här tyckte några av eleverna:

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 22.33.21Skärmavbild 2015-03-19 kl. 22.23.45

Inte ett enda av svaren var negativt!

Visst är det några som inte lämnat in men det är liksom inget jag går runt och kollar. Jag sa det idag på lektionen, att det här är ett erbjudande från mig till dem. Att jag lägger extra tid på att ge dem dessa kunskaperna som de sedan kan briljera med i sina loggböcker och i salen när vi pratar om deras projekt. Det är inte för min skull de ska göra en sådan uppgift. Men det kommer att märkas…

Vad tyst det blev. Efteråt var det flera som kom och undrade om de kan göra enkäten fortfarande? Om jag kan låta den ligga uppe lite till… Så klart!

Detta ska jag göra flera gånger.

#15 En bra dag

Som en fortsättning på gårdagens känsla av att ha släppt lös kaos grubblade jag rätt mycket på hur jag kan vända skutan. Det hänger ju med i huvudet fast man gör annat. Försöker plugga till exempel. Så kom jag bara på det. Några av de som var mest motsträviga och tomma på idéer fick jag säga till att sluta spela på sina iPads och börja fundera och skissa. Med blandat resultat.

Spel! Varför inte i stället uppmana till spel? De kan väl skapa ett spel, ett par stycken tillsammans? Kollaborativt arbete ger ju mer och vad tusan har jag att förlora? Jag fick tag på killarna i korridoren idag, la fram förslaget och det landade direkt!

Nu ser jag faktiskt fram emot nästa veckas lektion. Åtminstone litegrann. Jag har dessutom en baktanke. Kanske kommer min konduktiva tråd till användning? Eller min MaKey MaKey…

Åh det här kan bli en väg att få in lite roliga material i salen! Och det började med en konflikt.

Idag har jag dessutom äntligen fått upp lite tavlor i kapprummet!

En bra dag med andra ord.

tavla 2

tavla 1

#13 Och hur tänkte jag nu då?

Idag har jag startat upp ett nytt arbetsområde med sjuorna. Tanken var nog god men det är inte känslan i magen just nu, jag tror att det är mitt undermedvetna som spökar och löper amok.

Chaos is coming…

Jag började som slöjdlärare för 15 år sedan med inställningen att eleverna ska få skapa fritt i slöjden men har de senaste åren, med alla åtstramningar, tidspress och stora grupper tvingats in i en form där arbeten ska bli klara, bedömningar tydliga och eleverna ska få exempel på precis allt på de olika kunskpasnivåerna. Vi har verkligen arbetat för betygen, inte slöjden och ju mer jag ansträngt mig desto mer snärjd har jag känt mig. Jag har verkligen slitit och kämpat för att vara så tydlig som möjligt så att alla ska ha möjlighet att nå ett högt betyg samtidigt som jag framhållit slöjd som kul. Det säger ju sig självt att det blir ett dubbelt fokus. Jag menar inte att man ska slarva med feedback, bedömningar och betyg men nu får det banne mig vara nog. Vi har inte tid med mer betyg- nu måste vi få slöjda också!

Jag startat ett arbete med nio lektioner kvar på terminen, de enda krav jag ställer är att projektet är lösningen på ett problem och att någon sorts utsmyckning ingår. Jag vill få in 3 skisser initialt i loggboken med tillhörande funderingar, val och motiveringar. Sedan får de sköta anteckningar och foto i pages i form av instruktioner till en fiktiv läsare. Dessa lämnas tillslut in till mig så gör vi årets slöjdhandbok tillsammans! Då får jag processdagboken i handen och kan förhoppningsvis sätta ett schysst betyg.

Eller ännu hellre- då har eleven lärt sig att hen har ansvaret för att processen flyter på och att arbetet blir klart. Kanske till och med glömt att fundera över betyget?

Det känns vingligt just nu, tillbaka till rötterna men vad kan jag göra?

Det går inte att jobba i en jäkla slöjdfabrik!

#11 Jag låtsas som ingenting

Små glapp i bloggutmaningen kan det ju lätt bli när man är helt uppslukad av annat. Har fullt upp med att bedöma elevarbeten, skriva konsekvensanalyser och plugga forskningsmetoder.

Nu sitter jag och sliter, naturligtvis lätt tidsoptimist med en essä som ska in om en vecka och jag tokläser litteratur och artiklar. Vill bara dela med mig av en godbit som fastnade i tankarna lite extra länge. Vårt arbete handlar om mobilt lärande och vi har valt att titta extra på mobiltelefoner och lärande. Jag läser just nu en dansk text som är som en handfast instruktion till lärare om hur man kan använda mobiler i undervisningen.

Teknologien skal ikke indgå i alt, men den må ligesom læsning, skrivning og regning indgå naturligt i skolen og uddannelser på samme måde, som den gør det i samfundet.

Men precis så är det. Sverige- vakna!

#10 Betyg-redan!

Idag har jag ägnat mig åt att sätta betyg på den grupp jag har i år 9. Tiden är knapp och allt är tokstressat. Vi har hittills haft 8 tillfällen och det är 3 kvar. De hade ingen slöjd alls förra terminen så allt måste ske NU. OM någon ska ha en ärlig chans att nå en högre betygsnivå behöver jag kommunicera feedback, något som jag precis nu hunnit få kläm på. Så jag har fyllt i betygsmatriser idag. Fast i ärlighetens namn, hur mycket går att ändra på 3 lektioner? Vi har 3 till innan juni men de är så utspridda att det knappast kan räknas.

Jag visade URs kanonbra film om kunskapskravet “Pröva och ompröva” i serien Orka Plugga. Den är kristallklar och även om det bara handlar om ett kunskapskrav av åtta är dess innehåll centralt för hur man ska tänka i slöjdämnet. Det man dock sällan pratar om utanför slöjdlärarkretsar är att den tid vi har till förfogande inte räcker till för att ompröva mycket. Det kräver att man varit på tårna under hela sin slöjdtid från år 3 och har hunnit prova en massa för att i tanken och teorin ompröva. Det är väl dessutom allmänt känt att elever blir skoltrötta ibland eller leker bort tid. Några vaknar först i slutet på åttan i bästa fall.

Enligt forskning (D. Wiliam) ska eleverna få en chans att öva- de ska inte bli bedömda i alla moment hela tiden. Nä men vad bra! Det säger ju sig självt att jag måste suga åt mig alla korn jag kan för att ha ett rimligt underlag efter så få träffar.

Jag blir bara MATT!

#8 Så var det över för denna gången

Helt slut efter att ha tvingats in i en roll som inte är jag under två schemabrytande  dagar. Att passa en grupp elever och samtidigt få dem att göra de uppgifter andra lärare ålagt dem. Uppgifter som jag inte förstår varken till innehåll eller syfte. Elever som vanligtvis är lätta att inspirera och resonera med genomskådar mig troligtvis omgående. Det trilskas och fjantas, stök och trots. Klotter på bord och tuggummi på golvet. Detta händer aldrig annars och jag tänker på hur viktiga relationer och trovärdighet är. Och att inget under arbetsdagen som lärare är lämnat åt slumpen. Det som kan verka oplanerat är i själva verket välregisserat och beprövat under många år.

Med detta i minnet har jag ingen lust att gå till jobbet i morgon fast jag får tillbaka min roll och min kompetens.