Nu har jag tagit mig själv i kragen och faktiskt påbörjat betygsättningen i den sjua jag haft för sista gången den här terminen. Jag slits mellan att undra om jag gör rätt, med Peter Hasselskogs ord från i torsdags i färskt minne till att tänka att jag just nu faktiskt inte kan göra på annat sätt än såhär.
Den här terminen har jag och läraren i hård slöjd båda haft samma förmåga i fokus för sjuorna; att välja och motivera. Jag har varje lektion pratat med eleverna om vikten av att skriva i loggen, gett tid för det de sista tio minuterna och påmint om att läsa mina svar före arbetets start. I loggen har jag ställt ledande frågor typ
“Vad var det för problem du skriver om?”
“Hur löste du problemet som uppstod?”
“Varför valde du just det tyget?”
Jag har gett exempel på hur man behöver resonera för att nå de olika betygsstegen, inte en gång utan oavbrutet och jag har uppmanat eleverna att bifoga bilder eller filmer om de har svårt för att förklara. Jag vet faktiskt inte hur jag ska bli tydligare med vilka kunskaper de behöver tillskansa sig och sedan visa upp. Nu sitter jag och betar av varje loggbok (220 st tar en stund, förhoppningsvis är jag klar den 3 juni) och jag ser att det är mycket av:
“Idag har jag…”
“Nu har jag sytt ihop sidorna…”
“Det blev fel men jag löste det.”
Jag kan inte se annat än E-kunskaper i de svaren och det stämmer med när jag tänker på hur dessa elever har agerat på lektionerna, väntat på sin tur, lekt med en kompis under tiden, svarat:
“Jag väntar på hjälp.”
när jag undrat varför de inte försöker själva. Och detta har inte blivit bättre när jag förklarar att all info finns att hitta i ipaden, att jag har lagt en instruktionsfilm i min blogg, att de kan fråga en kompis som precis gjort samma sak. Vad är anledningen till denna osjälvständighet? Jag behöver komma åt det för att kunna anpassa min undervisning tänker jag, annars arbetar jag ju inte formativt. Men eleven måste ju också vara inställd på formativt arbete annars går det ju inte.
Vi två som arbetar i slöjden har alltså haft samma förmåga i blickfånget den här terminen. Förra terminen tittade vi extra på förmågan att formge och framställa och nu har vi tänkt sätta oss tillsammans innan sista dag för betygsättning och jämföra sjuans båda terminers arbete. Jag vet att han också har arbetat med loggböcker men tror inte att han svarat aktivt i dem varje vecka. Eleverna skriver för hand i skrivböcker i hård slöjd vilket minskar möjligheten för en elev med skrivsvårigheter att hävda sina kunskaper, tänker svenskläraren i mig. Det jag ser i loggboken den här terminen blir underlaget för betyg och tillsammans med det som visade sig förra terminen när det gäller planering och hantverksskicklighet, och det ger ett samlat årskursbetyg. Tillsammans med en tydlig matris, med exempel på nivåer tänker jag mig att det ska ge en god utgångspunkt för den elev som vill höja sitt betyg nästa termin. Och den elev som har presterat på en E-nivå när det gäller förmågan vi bedömde förra terminen i min sal, men som presterade på en C-nivå i samma förmåga förra terminen har helt enkelt mer fallenhet för det materialet och behåller det högsta betyget och vice versa.
Men gör vi rätt? Som jag tänkte när jag lyssnade på Peter så ska ju varje termin innehålla övning och bedömning av alla fyra förmågorna och visst gör det det i vårt fall också, men med en enda förmåga lite extra i fokus. Kan man tänka så? Jag känner bara att det är så otroligt lite tid för att både öva upp händernas skicklighet och tankens. Det blir kanske inte bättre med detta sätt att arbeta men förhoppningsvis tydligare med fokus på något annat än det eleverna tar för självklart; att göra en rak och fin söm för att nå ett A.
Helst hade jag delat in terminen i 4 olika små arbeten där jag belyser en förmåga i taget, även om alla finns med. Det är en utopi med lektioner en gång i veckan, ibland med tre veckors mellanrum eller mer. Men jag måste verkligen lägga upp arbetet annorlunda till nästa termin. Mycket mer av ordlistor, hemuppgifter och faktainformation i bloggen annars får jag inte ihop det. Jag borde, om jag lyssnar på elevernas tankar i utvärderingarna lägga allt i Hjärntorget men eftersom det är en låst funktion går inte det då jag vill att mitt material ska vara tillgängligt för alla som kan googla. Sharing is caring, och det borde vara mer sådant i skolan, särskilt bland oss estetlärare som så ofta arbetar ensamma.
En annan sak inför kommande termin är att vi två slöjdlärare måste dela upp det centrala innehållet mellan oss för det som står i vår kursplan är att eleverna ska få möjlighet till allt centralt innehåll under åren 7-9, om så bara i en föreläsning. Det går inte att låta eleverna glatt välja mellan mjuk och hård slöjd så länge de inte får till sig det som står där. Detta har vi varit slarviga med men det är väl bara att sätta det i system antar jag. Kanske lyckas vi inte på en gång men sakta men säkert måste väl det sitta? Dessutom kan just detta vara argument som räknas inför olika märkliga tjänstefördelningar man råkar ut för i slöjden?
Nu har jag tänkt skola så det räcker för idag. Planteringsdags!
Hjärna med händer 