#Skola

Jamen så var det det här med digitalisering och skola…

I diskussionen kring digitaliseringen av skolan dyker det med jämna mellanrum upp argument som pekar på att lärare i svensk skola inte är med på det digitala tåget. Lärare i svensk skola är lite bakåtsträvande och håller för det mesta på med katederundervisning menar många, särskilt de som inte själva står på golvet mitt bland ett gäng tonåringar. Det hela blir så onyanserat och dumt, särskilt som jag inte när jag tittar mig omkring kan se särskilt många av mina kollegor (varken i det fysiska rummet eller de jag möter på internet) som håller fast vid det analoga av rädsla eller motvilja mot det digitala. Det blir lite som ännu en vers på “Det är lärarnas fel”, lite för enkelt att säga att “bara vi utbildar lärarna så…”

För några år sedan tänkte jag själv lite så, kanske i samband med att lärare omkring mig ofta sa att de behövde fortbildning i det digitala, men tiderna har ändrats snabbt. I stället ser jag omkring mig lärare som med nyfikenhet, vilja och energi arbetar hårt för att på ett naturligt och smart sätt dra nytta av allt vad den digitala tekniken kan erbjuda för den egna undervisningen. Lärarna har kommit ikapp på egen hand, troligtvis mycket för att utvecklingen i samhället rusat fram och det har blivit mer tydligt att man aldrig kan utbilda sig klart, det kommer hela tiden något nytt. Man behöver snarare anta ett visst förhållningssätt till den digitala tekniken. Bland slöjdlärare blir detta extra synligt för mig, kanske för att jag rör mig i den kretsen. Mest digitalt faktiskt, vi är ju inte så många på varje arbetsplats. Och oj vad jag har digitaliserat min egen slöjdsal! Jag har funderat och förfinat, utvärderat, letat och provat allt digitalt jag kommer på. Pröva och ompröva, även det digitala.

Det finns helt andra skäl att hålla fast vid det analoga, något som blev tydligt för mig en dag sent i höstas.

En morgon stod jag framför en grupp i åttan som jag förberett att de ska göra ett uppdrag med symaskinen i fokus. Ett uppdrag som jag har designat med omsorg så att de ska få rikligt med möjligheter att öva en massa skills som jag ser att de kommer att behöva i framtida slöjdundervisning. För att även nå ett av kunskapskraven som handlar om att kunna följa en instruktion har jag den här gången gjort en film som tar dem steg för steg i utmaningen. Filmen ligger på min Youtubekanal och jag har lagt mycket tid på den, det är från den hela undervisningen ska utgå. Eleverna var förberedda och de var taggade med datorerna beredda framför sig.

8.00- kolla närvaron i det digitala systemet. Fick en föraning om att något inte stod rätt till när sidan inte ville ladda upp.

8.05- första eleven skulle gå in på min Youtubekanal. Hade inget internet.

8.10-8.20- elev efter elev kom inte åt instruktionen för uppdraget. På internet. I min digitala slöjdsal. Hur felanmäler man att internet inte fungerar när man inte har internet? Jo lämna eleverna i salen och gå och berätta det för expeditionen.

Resten av lektionen gick jag tillbaka till stenåldern. Kändes det som. Elever i en rad efter mig, alla undrade vad det var de skulle göra härnäst. På stenåldern var jag förberedd på detta och hade strategier. Idag var jag inte beredd. Korkat nog. Men ska man behöva ha en analog back-up varje lektion?

Ja jag kunde ha visat filmen på projektorn offline, för inte heller jag kom ju ut på internet. Men det gick ju inte för jag hade gjort filmen på min telefon, vilket är det för mig bästa och mest naturliga valet av verktyg när det gäller att filma moment, och sedan lägga rakt in i iMovie. Omvägen om datorn, särskilt som jobbdatorn är en PC som inte har iMovie är inte aktuell, det tar oförsvarbart mycket av min arbetstid. Alltså ligger filmen i min telefon, i iMovies bibliotek men den går inte att visa därifrån för skolan har inte satsat på adapters i händelse av att man har fler lösningar än ett VGA-uttag. Jag kunde haft en apple Tv som jag hört att vissa skolor har, jag kunde haft ett gäng adapters som standardutrustning i mitt klassrum men nej. Vi är väldigt låsta och oflexibla, och jag vet att många inte ens har en projektor i sitt klassrum, än mindre en dator per elev.

Jag vill inte verka bitter men om vi ska bli digitaliserade i svensk skola är väl det minsta man kan begära ett fungerande, rikt utbyggt internet samt relevanta verktyg anpassat till den pedagogik man arbetar utifrån. Jag är inte alls säker på att man måste börja med att utbilda pedagogerna innan man löst det tekniska. Vi är många som kan och vill men inte alltid har förutsättningarna. Och jag begriper att en del tröttnar. Eller väljer att vänta tills det funkar utan gnissel. Vi har ju inte riktigt tid för tekniktrassel, särskilt inte i slöjden där varje minut verkligen räknas.

Alltså- skolan!

 

I fredags eftermiddag när jag satt kvar på jobbet och borde gått hem för länge sedan kom en av mina kollegor och bad mig om hjälp. Hen hade haft lektion med min klass och det var en av mina elever som var kvar efter lektionen, storgråtande och inte ville acceptera en bakläxa på provet. Eleven hade underkänt på provet, fått möjlighet att läsa in några av frågorna och göra nytt försök nästa vecka. Min kollega bad mig om hjälp för att hen inte kunde lugna eleven med detta. Jag gick med till klassrummet, satte mig ner och frågade vad som hänt.

-Jag har misslyckats, hackade eleven fram genom tårarna.

Det var tydligt att problemet inte låg i att plugga på lite extra på just det här utan att det fanns en stor rädsla i att misslyckas igen, Scenario efter scenario lyftes fram, alla med en negativ utgång. Rädslan att misslyckas igen och igen och igen överskuggade nyfikenheten i att lära sig ämnesinnehållet stort. Vad frågorna handlade i ämnet handlade om fanns inte på kartan, bara “tänk om jag misslyckas igen…”

Vi lyckades komma fram till en lösning på problemet och ta helg med en något bättre känsla men tanken finns kvar hos mig. Alltså, vad är det vi håller på med i skolan?

Skärmavbild 2015-11-14 kl. 12.41.27

För några veckor sedan lämnade jag in en essä på kursen i magisterprogrammet jag går. Jag var väl inte helt nöjd men ändå, jag hade lärt mig mycket när jag skrev den och hade haft roligt samtidigt. Precis innan nästa kursstart fick jag tillbaka resultatet. Underkänd. Jag hade inte hållit mig till ämnet, tror jag och borde ha lyft kurslitteraturen i större utsträckning. Vilken kurslitteratur, tänkte jag och skämdes lite över att jag inte läst så mycket utan bara dragits med av mitt intresse. Jag fick en kommentar om vad jag mer ingående kunde diskutera men jag förstår inte hur den kommentaren hänger ihop med det jag skrivit så den feedbacken är fullständigt värdelös. Detta är första gången jag inte blir godkänd på en uppgift jag lämnat in under dessa 1,5 år och det sved ordentligt, särskilt som tiden är knapp och jag redan är pressad från många håll av annat. Jag är på väg att ge upp, hoppa av och skita i allt. Varför jag går den här utbildningen samtidigt som jag arbetar 100% är oklart för mig, jag har som vanligt inget särskilt mål men tänkte att jag kunde lära mig mer om det jag är intresserad av- digitaliseringen av skolan.

Nu när jag lyckat få loss en obruten helg så att jag kan få kompletteringen gjord ser jag, när jag börjar gå igenom litteraturen igen att jag visst läst. Alltihop. Det finns kommentarer och understrykningar överallt men jag minns inte att jag läst det förr och jag känner mig precis lika hopplös som när jag gick i skolan som barn. Jag läser och läser men det fastnar inte, inte ett dugg. Och hur ska jag då kunna reflektera och analysera det?

Det finns en hopplöshet i att se paralleller med min elev som jag beskrev i början, och mig själv som student på universitetet. Med tanke på min skolbakgrund, först som en som alltid försökte komma ikapp med att begripa vad saker handlade om och aldrig såg några samband med något, till att bli en notorisk skolkare på högstadiet och gymnasiet, att jag jobbar i skolan är egentligen obegripligt.

Jag har en kurs i bakläxa samtidigt som en ny kurs startar. Min elev har ett prov i bakläxa samtidigt som det pågår undervisning i 15 andra ämnen och med säkerhet flera prov till nästa vecka. Jag håller på att ge upp- det är ju inte hela världen även om det är surt. Jag är ju vuxen med fast jobb. Min elev har ingen möjlighet att ge upp och luta sig tillbaka.

Jag är inte gjord för skolan. Eller så är det skolan som inte är gjord för mig. Jag vet faktiskt inte om jag orkar med det här så mycket längre.

#23 Det ÄR fredag imorgon!

Alltså denna vecka!

Måndag inlämning av uppsats på utbildningen och pedagogisk pub på Lagerhuset i Göteborg. Spontant hopsamlad av Kållegiet på initiativ av Michael Rystad, Pedagog Svedala, Kvutis. Lagom många var vi för att hinna prata lite med flera.

Tisdag jury på Universeum och så hamnade jag på krogen igen. Med delar av Skolsmedjan (ni har väl anmält er?) Nu var det inte så illa som det låter, jag körde faktiskt bil därifrån men oj vilka bra samtal även denna dag!

Onsdag ägnade jag åt att skapa en Keynote om Slöjd 2.0, hela dagen. Gillar att sitta och pilla så där och samla ihop vad jag faktiskt tycker, tänker och gör. Det blir lätt så att det går i raketfart framåt utan eftertanke. Det är inte jobbigt att hålla föredrag alls, bara roligt men så svårt att begränsa och strukturera!

Idag, torsdag har jag varit på Center för skolutveckling och föreläst. Det gick bra och jag lyckades hålla tiden trots att jag inte hunnit kolla det innan. Det verkade som om de som lyssnade var nöjda och jag fick blommor och grattis för min nominering till Trevor Dolan. Jag är redan en vinnare oavsett hur det går. Att någon nominerat mig, bara det!

Här är min presentation från idag.

Imorgon är det fredag. Och det enda jag ska göra är att leta upp och boka kurslitteraturen för kursen som startar i morgon och lämna en bok på Pedagogiska biblioteket. Och då måste jag ju åka till stan en sväng. Kan vara läge för lite mer vardagslyx?

Och på lördag ska det bli sol. Kan det stämma? Då är det trädgårdsdags!

#21 jury- check!

Så har jag gjort mitt första juryuppdrag idag då. Inte för att jag tror att det kommer ske igen men det var en intressant upplevelse. Väldigt kul att träffa så mycket intressanta människor från olika skolor och företag. Roligt att se hur duktiga åttondeklassarna var med att lösa det case de fått att arbeta med. 

Sen var det ju själva bedömningen då. Jag HATAR att sätta betyg och bedöma!!!

I min egen kursplan har jag haft tid att stöta och blöta men det här? Alltså bra tankar tar tid och det här skulle gå snabbt. Svårt! 

Efteråt tog jag en sväng till Ölrepubliken (pub idag igen minsann) för en spontandejt med delar av Skolsmedjan. Och på vägen till bilen, precis när jag stod och undrade hur jag skulle komma över leden till operans parkering hittade jag den här fina bron.

 

Ingen anledning att oroa sig över morgondagen. Det blev ju bra ändå.

#16 Läxor kan se olika ut

För 2 veckor gick mina 3 åttor på PRAO och då vi har riktigt ont om tid för slöjd i den organisation vi har nu var jag minst sagt bekymrad. Hur ska man göra för att upprätthålla intresset för ett projekt som man bara får arbeta med en gång i veckan? När det sedan går 2 veckor till mellan gångerna blir det svårt.

I vår lärplattform finns möjligheten att göra enkäter och jag fick en idé. Först hade jag tänkt skapa en kalender med Thinglink och låta varje dag fyllas med en uppgift. Det skulle ta mycket tid och eleverna berättade för mig om hur tyngda de var av alla uppgifter de fått i alla ämnen, arbeten som skulle skrivas, stora inlämningar och saker att läsa… I stället skapade jag en enkät med en fråga per arbetsdag, alltså 10 stycken. Varje fråga innehöll en kort film, 2-5 minuter lång och en klickfråga på innehållet i filmen. Min tanke var att eftersom lärplattformen har en app så kan eleven sitta på bussen till PRAO-platsen och göra uppgiften. Telefonen är ju alltid med.

Efter de 10 frågorna hade jag en utvärderande fråga. Så här tyckte några av eleverna:

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 22.33.21Skärmavbild 2015-03-19 kl. 22.23.45

Inte ett enda av svaren var negativt!

Visst är det några som inte lämnat in men det är liksom inget jag går runt och kollar. Jag sa det idag på lektionen, att det här är ett erbjudande från mig till dem. Att jag lägger extra tid på att ge dem dessa kunskaperna som de sedan kan briljera med i sina loggböcker och i salen när vi pratar om deras projekt. Det är inte för min skull de ska göra en sådan uppgift. Men det kommer att märkas…

Vad tyst det blev. Efteråt var det flera som kom och undrade om de kan göra enkäten fortfarande? Om jag kan låta den ligga uppe lite till… Så klart!

Detta ska jag göra flera gånger.

#11 Jag låtsas som ingenting

Små glapp i bloggutmaningen kan det ju lätt bli när man är helt uppslukad av annat. Har fullt upp med att bedöma elevarbeten, skriva konsekvensanalyser och plugga forskningsmetoder.

Nu sitter jag och sliter, naturligtvis lätt tidsoptimist med en essä som ska in om en vecka och jag tokläser litteratur och artiklar. Vill bara dela med mig av en godbit som fastnade i tankarna lite extra länge. Vårt arbete handlar om mobilt lärande och vi har valt att titta extra på mobiltelefoner och lärande. Jag läser just nu en dansk text som är som en handfast instruktion till lärare om hur man kan använda mobiler i undervisningen.

Teknologien skal ikke indgå i alt, men den må ligesom læsning, skrivning og regning indgå naturligt i skolen og uddannelser på samme måde, som den gør det i samfundet.

Men precis så är det. Sverige- vakna!

#10 Betyg-redan!

Idag har jag ägnat mig åt att sätta betyg på den grupp jag har i år 9. Tiden är knapp och allt är tokstressat. Vi har hittills haft 8 tillfällen och det är 3 kvar. De hade ingen slöjd alls förra terminen så allt måste ske NU. OM någon ska ha en ärlig chans att nå en högre betygsnivå behöver jag kommunicera feedback, något som jag precis nu hunnit få kläm på. Så jag har fyllt i betygsmatriser idag. Fast i ärlighetens namn, hur mycket går att ändra på 3 lektioner? Vi har 3 till innan juni men de är så utspridda att det knappast kan räknas.

Jag visade URs kanonbra film om kunskapskravet “Pröva och ompröva” i serien Orka Plugga. Den är kristallklar och även om det bara handlar om ett kunskapskrav av åtta är dess innehåll centralt för hur man ska tänka i slöjdämnet. Det man dock sällan pratar om utanför slöjdlärarkretsar är att den tid vi har till förfogande inte räcker till för att ompröva mycket. Det kräver att man varit på tårna under hela sin slöjdtid från år 3 och har hunnit prova en massa för att i tanken och teorin ompröva. Det är väl dessutom allmänt känt att elever blir skoltrötta ibland eller leker bort tid. Några vaknar först i slutet på åttan i bästa fall.

Enligt forskning (D. Wiliam) ska eleverna få en chans att öva- de ska inte bli bedömda i alla moment hela tiden. Nä men vad bra! Det säger ju sig självt att jag måste suga åt mig alla korn jag kan för att ha ett rimligt underlag efter så få träffar.

Jag blir bara MATT!

#8 Så var det över för denna gången

Helt slut efter att ha tvingats in i en roll som inte är jag under två schemabrytande  dagar. Att passa en grupp elever och samtidigt få dem att göra de uppgifter andra lärare ålagt dem. Uppgifter som jag inte förstår varken till innehåll eller syfte. Elever som vanligtvis är lätta att inspirera och resonera med genomskådar mig troligtvis omgående. Det trilskas och fjantas, stök och trots. Klotter på bord och tuggummi på golvet. Detta händer aldrig annars och jag tänker på hur viktiga relationer och trovärdighet är. Och att inget under arbetsdagen som lärare är lämnat åt slumpen. Det som kan verka oplanerat är i själva verket välregisserat och beprövat under många år.

Med detta i minnet har jag ingen lust att gå till jobbet i morgon fast jag får tillbaka min roll och min kompetens.

Kan vi hjälpas åt?

Den här bloggen startade ju med tankar kring det samlade praktisk estetiska skrået. Jag hade då, och har fortfarande en tanke om att det känns rörigt och en smula krångligt att dela upp våra kreativa, undersökande och skapande ämnen i slöjd, bild, musik och hem och konsumentkunskap. Vi har ganska tuffa förutsättningar var och en med få minuter, ett tillfälle i veckan, ensamma eller få lärare på samma skola och ibland stora men framför allt många grupper.

Sedan jag startade den här bloggen har jag sökt och fått tjänsten som förstelärare i praktisk estetiska ämnen och det innebär för mig ett mandat att jobba vidare med just det här. Att arbeta för att förena de ämnen som skulle kunna, och borde vara kärnan i skolans verksamhet. Navet som binder ihop teorin med verkligheten och gör det svårgreppbara synligt. Nu har jag dock inte fått några som helst indikationer om att detta förväntas av mig i mitt uppdrag, utan jag har fått veta att jag fått tjänsten för det jag redan gör i mitt ämne slöjd. Det finns alltså inget uttalat kring det praktisk-estetiska från min arbetsgivares sida men jag vill ändå inte riktigt släppa tanken.

Så varför vill jag att lärare i just dessa ämnen ska hitta varandra? Vad har vi gemensamt? Hur ser det ut i kursplanen? Vilka förmågor är det eleverna ska öva i våra respektive rutor på veckans schema?

Bildämnet:

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 13.52.59

Hem och konsumentkunskap:

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 13.52.37

Musikämnet:

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 13.52.06

Slöjdämnet:

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 13.51.13

Teknikämnet:

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 13.53.43

Ja, jag räknar in teknikämnet bland de praktisk estetiska ämnena och visst finns det likheter och delar som hakar i varandra i våra ämnen, men inte mer än att man kan dra in andra, av tradition sedda som teoretiska ämnen i en eventuell samverkan så mitt resonemang håller inte helt på den här punkten.

Det jag däremot tänker när jag läser kursplanerna är att vi alla anses som lärare i ämnen där eleverna “gör”, och det ger oss en ganska tuff uppgift att lösa när vi ska flytta elevens tanke från att göra och bli klar, till att reflektera, motivera och analysera en process. Vi har alla fått en stor dos av reflektera och analysera till oss i våra respektive kursplaner, mer än gemene man kanske förväntar sig. Det eleverna är programmerade att tro att de ska få göra kommer ofta på skam och här menar jag att det finns all anledning för oss att hjälpas åt och att stötta varandra i att hitta ett gemensamt språk, ett gemensamt sätt så att vi kan behålla våra ämnes särart samtidigt som vi uppfyller det våra styrdokument ålägger oss. Utan att hamna i konflikt med rådande förväntningar från elever, deras vårdnadshavare eller kollegor för den delen. Jag kan bara tala ur egen erfarenhet, många är gångerna eleverna stönar över att jag frågar “varför” hela tiden eller ber dem skriva loggbok och reflektera. De vill ju bara bli färdiga och ta hem sin produkt. Jag känner också att jag under åren ibland mötts med ringa förståelse inte bara från elever och deras vårdnadshavare utan även från kollegor i andra ämnen.

Vi är på varje skola ofta ganska få praktisk estetiska lärare, men jag har de senaste åren upptäckt en skatt i det utvidgade kollegiet, i sociala medier, i bloggar och på Youtube. Det finns inga gränser för hur mycket stöd och hjälp man kan få, det finns hur många kloka ämneskollegor som helst där. Kanske ska vi bara organisera oss lite bättre, driva saker på nätet som kanske till och med mynnar ut i möten IRL, i det verkliga livet?

Nu finns det en grupp på Facebook som heter Praktisk estetiskt samarbete. Är du också intresserad av ett stärkande samarbete mellan de praktisk estetiska ämnena? Gå med i gruppen, vet ja!

Lovtankar del 1

Så kom det då- vårterminens första lov, ett av många avbrott i rutiner och lunk.

Jag har både rasat ner i dvala och spurtat i effektivitet, det är lite komplicerat. Jag har utåt sett mest suttit i morgonrock och vegeterat, tvätt och disk har växt runt mig och dammsugaren har fått minst lika mycket vila som jag. Jag antar att detta både irriterar och sticker i ögonen på den man lever med, som går upp 04.30 varje morgon för att gå till jobbet. Men jag kan faktiskt inte göra något åt det yttre för inuti rasar det på i samma tempo som vanligt med det undantaget att man kan mer eller mindre tänka en tanke färdigt innan nästa poppar upp.

FullSizeRender

Att-göra-listan har varit lång och det mesta är faktiskt kryssat.

 

Jag hade lovat mig själv att ägna tid åt mig den här veckan, att träna varje dag- tji fick jag. Däremot har jag tagit tag i mitt online-medlemskap på viktväktarna som jag haft dåligt samvete för sedan i november… Jag måste få grepp om mina kostvanor innan det går alldeles över styr och det har jag fått tid för den här veckan. Det är inte bara att sätta igång som man kan tro utan det tar en hel del mental kraft att hitta nya hjulspår. Nu är kylen full av grönsaker och fruktskålen dignar. Jag sliter mitt hår med att läsa recept, jag som annars mest höftar med det som råkar finnas i kylskåpet. (Och helt ärligt, när kylskåpet varit tomt har det lätt blivit en påse popcorn och en öl till middag. Skäms) Nu är jag på banan igen och tänker göra allt för att stanna där!

Jag har ju min kurs på GU som jag legat lite efter med, så gott jag har kunnat har jag läst ikapp det jag behövt för att ha näsan över vattenlinjen. Längre sträcker inte min ambition sig- jag har lite för många järn i elden för att kunna prestera på topp.

Jag har rensat upp och strukturerat de tre kurser jag har igång på jobbet, en för varje årskurs. Det finns numera en tydlig tanke med det som kommer efter idéfasen i arbetet. Jag har kommit på efter flera års erfarenhet att det inte går att lägga kursen innan man mött eleverna och eftersom de är nya varje termin behöver jag hämta andan och samla ihop efter ett par lektioner, ungefär på sportlovet. När gör man det här på höstterminen, undrar jag plötsligt? Är det därför det alltid känns som om den terminen blir lite sämre för eleverna? Jag har tidigare tänkt att man liksom provar ett koncept på hösten och förfinar det med de nya eleverna på våren. Hur som helst blir det ju väldigt orättvist.

I all hast och lika impulsivt som vanligt anmälde jag mig för några veckor sedan till Karlstads Universitets distanskurs i bedömning och betyg. Jag blev lite orolig att missa något väsentligt och tänkte att jag i alla fall skulle pröva. Inte för att det ger några poäng att gå den, man får ett intyg. Men jag skiter faktiskt i poängen- det är kunskapen jag vill åt, och kanske lite hjälp på traven när jag själv sitter och grubblar på olika sätt att tänka kring det formativa arbetet i skolan. Jag sköt på att börja tills nu på lovet och det är ett mer matnyttigt och digert innehåll än jag hade väntat mig. Det kommer att ta tid och jag kan bara önska att det var en större grupp på min arbetsplats som skulle gå kursen så att man kunnat ta tillfället i akt att inleda ett arbete inom kollegiet, att det dessutom avsattes arbetstid för detta. Som tur är har jag fått med en kollega, det kommer att bli viktiga och intressanta diskussioner i detta, det känner jag på mig.

I bakgrunden av detta mer eller mindre produktiva, beroende på vem som är betraktaren så har tankarna malt vidare, och jag tänker att jag måste försöka skriva av mig det i några blogginlägg så att mina tankar klarnar om inte annat. Jag har ju tidigare märkt att det är ett effektivt sätt att gå vidare när jag fastnar i grubblerier. Så- detta inlägg kommer förhoppningsvis att följas av ett par delar till i rask följd.