Slöjd 2.0

#7 Makerbilder 3

IMG_0966

Här kommer mina sista bilder från Makerdays i Göteborg från förra veckan.

IMG_0959 IMG_0963

I Visual Arena hade Peter Ljungstrand dukat upp med en massa roliga digitala material. Jag har sett de flesta tidigare men ett material fastnade jag lite extra för. Det var en sorts tråd eller sladd som man kunde koppla så att den lyser. Den ska tydligen finnas även tunnare. Tänk att brodera på ryggen av en jacka? Grymmaste reflexen det kunde bli!

IMG_0964

Sedan fick vi en uppgift som jag fullständigt gick bet på. Få lampor att lysa med hjälp av metalltejp, papper och ett batteri. Skit också, jag har inget tålamod och jag kan fortfarande inte komma ihåg hur det funkar med plus och minus och vilken som ska vara med vilken. Har inte heller en aning om vad som är plus och minus på ett batteri. Alltså det ska bara funka!

IMG_0967IMG_0968

Ytterligare en workshop. Här handlade det om att sätta ihop skärm, tangentbord och en Raspberry Pi (en liten billig dator) samt att programmera med Scratch. Det var riktigt kul att prova och inte särskilt svårt. (Kan det vara så att jag är som ungarna i skolan, jag vill bara göra det som funkar med en gång?)

Jag var helt omtumlad efter dessa två dagar men nu har det hunnit sjunka undan litegrann. Jag tänker mycket på hur detta ska kunna bli vardag och verklighet i skolan, egentligen borde både Scratch och MaKey MaKey vara givna och inte särskilt svåra att sjösätta. Bara det att från nästa läsår har vi inte en enda dator kvar på skolan, bara iPads och det funkar dåligt ihop. Där har man tänkt till.

Det jag också saknar är en tydligare koppling till det som står i min kursplan, kanske den första lärobok i slöjd jag känner att jag behövt? Och den bör nog skrivas av en slöjdlärare.

Advertisements

#6 Makerbilder 2

En workshop från Makerdays handlade om att programmera i Arduino. Eller, tja programmera låter väl pretentiöst men vi skulle ändra och fixa lite så att en lampa började lysa/blinka/fada och det var lite trixigt.

Framför allt tycker jag att det är fullständigt obegripligt att fatta saker som “jord” och “watt”. Den lilla lampan (kan det heta LED?) hade två pinnar liksom ben och den ena var jord. Men alltså hur ska man veta? Och jord- det är ju sånt jag gräver i hemma?! Det är sådant jag hänger upp mig på.

Att fatta koden i datorn har jag inte alls lika svårt för. Men elektroniken… Vi jobbade två och två och vi kunde väl ungefär lika lite om detta. Efter ett tag när inget hände fast vi gjorde precis enligt instruktionerna kom vi på att vi antagligen fått en trasig Arduino. Eller not.

Den här workshopen liknade ändå till stor del vad jag höll på med i somras när jag sydde min lysande väska och jag tror att det är saker jag skulle behöva kunna lite bättre.

Slöjd 2.0:13 Unboxing

Nu har grejorna jag beställde dykt upp i brevlådan. Det är bara det konduktiva kardborrebandet jag saknar nu men jag såg på nätet i ett forum att man kan ta vanligt kardborreband och sy in konduktiv tråd och få det att funka på samma sätt. Kanske värt att prova, sy kan jag i alla fall!

Eftersom jag hört att det är vanligt att göra en film när man packar upp hett efterlängtade prylar gör jag väl likadant. Även om jag inte riktigt fattar poängen…

Håll tillgodo!

 

Slöjd 2.0:8

Centralt innehåll i kursplanen för slöjdämnet

Det här har jag ju läst så många gånger men när jag nu tar på mina nya maker-glasögon ser jag ett annat mönster. Det centrala innehållet är indelat i fyra rubriker, samma för år 1-3, 4-6 och 7-9; slöjdens material, redskap och hantverkstekniker, slöjdens arbetsprocesser, slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer och slöjden i samhället. I åren 1-3 och 4-6 är det väldigt tydligt att materialen man ska arbeta med är de man tänker på tillhör traditionell slöjdundervisning. Det är först när man läser det centrala innehållet för äldre barn som det börjar gå att läsa in även andra saker, exempelvis står det ju om slöjdens material och redskap att man ska arbeta med

Metall, textil och trä, deras kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material.

Andra material, ja vad är det? Det skulle ju kunna vara Arduino exempelvis. Även i de andra rubrikerna för de äldre åldrarna finns en viss flexibilitet men jag tycker att det är på tok för sent. Det borde vara smartare att integrera digitala material och digital teknik mycket tidigare, kanske redan från första början. Eleverna förstår mycket mer än man tror, det har jag sett på Hackerklubben där elever i låg och mellanstadieåldern för resonemang där jag är helt tappad. När jag frågat matematikläraren om de begrepp som förekommit där får jag till svar att de dyker upp i åttans eller nians bok. Möjligen.

Är det för att vi själva tycker att det är svårt som vi undviker att förnya ämnet med material och tekniker? För egen del är det nog så, lite läskigt.

Slöjd 2.0:7 En nyttig läxa

Jag har under mina 15 år som lärare, mestadels i slöjd om och om gjort samma generalfel. Jag har med bästa välvilja uppmuntrat mina elever att de får möjlighet att skapa “vad de vill”. Många har tagit utmaningen och satt igång med liv och lust. Några har faktiskt haft koll på vad de planerar, de har förmodligen lärt sig mycket under sina låg- och mellanstadieår i slöjdundervisningen och troligtvis också slöjdat hemma, på egen hand eller med hjälp av någon i sin närhet. Knäckande många har haft storslagna planer.

De vill sticka en tröja och börjar med att hämta ett tunt garn i en fin färg och en virknål. De har alltså inte en aning om stickningens grundprinciper och det skär i hjärtat på mig när jag hejdat dessa elever genom att vilja att de lär sig sticka först. Det tar alldeles för lång tid inom slöjdens få minuter och av drömmen om tröjan blir det bara besvikelse och frustration.

Andra vill sy ett klädesplagg, men eftersom de inte kommer ihåg hur man trär symaskinen och aldrig fått lära sig de grunder som behövs ens för den enklaste klädsömnad hinner de inte särskilt långt innan terminen är slut och betyget ska sättas.

Jag har stött och blött denna balansgång mellan fritt skapande och konkreta kunskaper. Det har varit oerhört svårt att under de få minuter man har till sitt förfogande i slöjden hinna med både och. Skapande är en process som måste få ta tid för att bli meningsfull och jag har de senare åren stålsatt mig och begränsat uppgifter inom arbetsområden. Detta har varit bra såväl för den ovane slöjdaren som för den skicklige. Och det borde jag väl kunnat räkna ut tidigare tänker man. Jaja bättre sent än aldrig och de senare åren har jag slipat på mina planeringar och det är plågsamt tydligt för mig att jag gjorde helt fel i början av min slöjdkarriär, även om jag inte tror att de elever jag hade då led särskilt mycket.

Idag är jag utsatt för samma sak. Jag kan det jag kan, vill till och med påstå att jag är rätt skicklig inom slöjdämnet. Traditionellt sett MEN nu ska jag ut på okända vatten, jag vill ju verkligen att slöjden ska levla upp till slöjd 2.0! Jag måste ge mig ut och prova men vet inte var jag ska börja. Det enklaste vore ju att köpa in lite material och börja pyssla på egen hand. Man kan ju alltid googla när det fastnar? Jag får tips från alla håll på roliga material som leder ström och allt möjligt men jag kommer inte vidare! VAD ska jag beställa? Vad hör ihop med vad? Hur mycket ska man köpa av varje för att det ska bli något alls och det viktigaste av allt:

Hur ska jag få en idé när allt är nytt för mig?

Jag är eleven!

Slöjd 2.0:6

Fortsatt klippt ur kursplanen för slöjd Lgr11:
Ämnets syfte:

Undervisningen i ämnet slöjd ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper i olika hantverk och förmågan att arbeta med olika material och uttrycksformer. Eleverna ska ges möjligheter att utveckla sin skicklighet i en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar.
Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat. På så sätt ska undervisningen bidra till att väcka elevernas nyfikenhet att utforska och experimentera med olika material och att ta sig an utmaningar på ett kreativt sätt.

Hmm, kunskaper i olika hantverk? Tja vad räknas till hantverk? Allt sorts skapande som sker med händerna? Och som jag läser texten ska slöjden inte kopiera utan utveckla-gå framåt, vidare, utveckla idéer. Experimentera med olika material. Kanske så här? Eller så här? Och om det ska vara möjligt att experimentera så måste materialen finnas på plats.

I kursplanetexten blir det ju också tydligt att själva tillverkningen enbart är en del av det slöjdämnet innefattar, men det är tyvärr väldigt vanligt att uppfattningen om vad slöjd är stannar just där, vid tillverkningen. Diskussionen kring hur det blev är minst lika viktig, det vet ju vi slöjdlärare, vi måste bara bli tydligare när vi pratar om vad vi undervisar, vad ämnet kan bidra med.

Att reflektera i grupp är, om jag tittar på min egen slöjdundervisning en eftersatt del. Fokus hamnar lätt på att göra och sedan fundera (enskilt) kring hur arbetet gått. Jag har som mål att balansera dessa delar bättre och att göra själva reflektionen i grupp. Jag är övertygad om att kunskapen blir större om den delas. Ska detta bli möjlighet duger det inte med de få snåla tillfällen som slöjden har i skolan, jag kan inte klara mitt uppdrag på 60 minuter i veckan i helklass. Det är snarare här slöjden behöver förändras än i själva kursplaneskrivningen om det ska bli möjligt att nå fram till en 2.0 version. Alltså synen på vad slöjden egentligen är och hur mycket tid som behövs för att både handen och tanken ska lära.

Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla kunskaper om färg, form, funktion och konstruktion och om hur dessa kunskaper kan kombineras med medvetna val av material och teknik. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar förtrogenhet med begrepp som beskriver arbetsprocesser, redskap och slöjdföremåls estetiska uttryck. Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla kunskaper om arbetsmiljö och säkerhetsfrågor och om hur man väljer och hanterar material för att främja en hållbar utveckling.

I den här texten ser jag en mycket tydligare syftning till traditionella tekniker, eller snarare att eleverna måste få med sig de traditionella slöjdteknikernas grunder för att veta hur de kan användas och kombineras både med varandra och med ny teknik och konstruktion. Men också en tydlig riktning mot framtiden, framtida material, mer miljövänligt framställda. Och för att någon ska lyckas med detta måste ju dagens elever ha med sig både gamla och nya kunskaper, samt en förmåga att hitta fiffiga lösningar.

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder.

Förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder läses nog ofta som kunskap från förr men det kan ju lika gärna betyda framtidens slöjd, hantverk och design?

De fyra förmågor eleven ska utveckla:

Genom undervisningen i ämnet slöjd ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att:

formge och framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker

välja och motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån syftet med arbetet och utifrån kvalitets- och miljöaspekter

analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp

tolka slöjdföremåls estetiska och kulturella uttryck.

Var någonstans står det trä, metall och textil?

Slöjd 2.0:5

Så vad står det då i slöjdens kursplan Lgr11?

Första stycket som beskriver ämnet:

Att tillverka föremål och bearbeta material med hjälp av redskap är ett sätt för människan att tänka och uttrycka sig. Slöjdande är en form av skapande som innebär att finna konkreta lösningar inom hantverkstradition och design utifrån behov i olika situationer. Slöjd innebär manuellt och intellektuellt arbete i förening vilket utvecklar kreativitet, och stärker tilltron till förmågan att klara uppgifter i det dagliga livet. Dessa förmågor är betydelsefulla för både individers och samhällens utveckling.

Anledningen att vi har slöjd i skolan är alltså för att öva sig att tänka och kommunicera. Händerna ska skapa tillsammans med hjärnan. Vi ska hos eleverna utveckla kreativitet och tilltro till sin egen förmåga att klara av uppgifter i det dagliga livet. Att arbeta på ett “slöjdande sätt” ska inte bara vara meningsfullt för den egna individen utan även för samhällets utveckling. Visst kan man kommunicera med ett broderi och kravallslöjd är ett annat starkt sätt att lyfta fram ett budskap men inget av detta utesluter att man inkorporerar digitala material? Den här texten behöver ju inte ens skrivas om för att vara anpassad till det vissa kallar dataslöjd och som jag föredrar att kalla Slöjd 2.0. För det är inte något annat, det är slöjd i nutiden och framtiden.

Slöjd 2.0:4

Det har varit mycket snack och lite verkstad från min sida hittills, jag kan inte alls påstå att jag fram till nu arbetat särskilt experimentellt eller nyskapande i min egen slöjdsal. I alla fall inte med materialen, Det jag däremot tänker på som ett första steg är tanken att dela kunskap i en grupp. Det har vid flera tillfällen retat mig när jag tänkt på min egen slöjdundervisning att jag inte lyft in större inslag av kollaborativt arbete. Det har verkligen varit en 1-1 verksamhet, alla gör sitt eget projekt. Jag har verkligen velat att eleverna ska utforska och experimentera med de idéer de har och därför styrt väldigt lite.

När jag nu kom till en ny skola där slöjden överhuvudtaget inte varit en fungerande verksamhet, det fanns liksom ingen tradition kring vad som skulle ske i slöjdsalen passade jag på. Eller rättare sagt jag fortsatte som vanligt en bit in på hösten tills jag insåg att mitt arbetssätt inte passade. Jag la om kursen och planerade för grupparbete, min tanke var att kunskapen borde bli större och komma snabbare om arbetet gjordes i grupp. Och vilken hit det var! Jag fick syn på allt det jag läser om när det gäller hur ett makerspace fungerar. Hur man arbetar tillsammans och bygger varandras kunskaper tillsammans. Det var en så tydlig förändring i elevernas säkerhet inför ämnet att jag inte någonsin vill gå tillbaka till mitt gamla arbetssätt. Nu ska jag lägga på ännu en nivå, ett gemensamt arbete kring elevernas reflektioner och lärande nästa termin.

Detta innefattar (tyvärr) inte något digitalt eller spännande i ny teknisk mening men väl så mycket när det gäller inställningen till hur man arbetar tillsammans för att dela kunskap. Detta var uppenbart ett helt nytt sätt för mina elever att tänka på. De var oroliga för att det skulle ses som fusk eller att deras arbeten inte skulle gå att bedöma. Tvärtom lyfte dessa elever nivån flera snäpp mot vad de själva förväntade.

Att planera slöjdprojekt med samarbete i fokus och gemensamt lärande blir en av stöttepelarna i mitt nya slöjd 2.0. Oavsett teknik eller material, old school eller new school.

Slöjd 2.0:3

Jag har funderat i två inlägg nu och fått en himla massa bra feedback. Det rullar in länkar från alla håll och jag har fått en mängd text att fördjupa mig i. Att få respons och kommentarer så här direkt, samma dag som jag har tänkt tanken är ett tydligt tecken på förändring för mig. För tio, nej troligtvis för fem år sedan hade jag suttit hemma och väntat på att vi skulle få lov att ha en ämneskonferens i slöjd i min stadsdel. Jag hade i bästa fall fått lufta mina idéer i en diskussion men haft svårt att överrösta budget och timplanediskussion. Det hade inte lett till någonting alls.

Igår och idag har hjälpt mig att dels förstå att vi är många, och dels har jag fått en tydligare riktning i alla tips på litteratur och inköpsställen.

Varför jag envisas med att kalla mitt projekt slöjd 2.0 och inte dataslöjd? Jo, sedan ett år har jag en blogg för elever som heter just Slöjd 2.0. Det namnet valde jag mest för att det lät bra och nytt. När jag häromdagen pratade med min dotter (som naturligtvis har mycket bättre koll än jag, och vars kunskap jag hämningslöst utnyttjar när det gäller allt som jag inte fattar) om namnet på min blogg sa hon:

Det är perfekt, mamma.

Jag hade försökt förklara för henne att jag inte kände att begreppet dataslöjd passade för mina syften, dataslöjd är för mig något som finns för datorns skull, och jag är trött på att slöjden är ett bihang till något annat. När det ska arbetas tematiskt på skolan är allt oftast planerat och sedan ska slöjden vara med som något lattjo lajbans. Jag ser snarare att det finns så mycket som är annorlunda i vårt sätt att arbeta i slöjden så det hade varit bättre att börja ett tematiskt arbete från slöjden.

Hur som helst; min kloka dotter berättade för sin gamla mamma att när man släpper ett spel ger kallar man den versionen för alfaversion. Den är 1.0. Sedan fixar man saker som buggar och när man fixat klart är det nästan som ett nytt spel, då släpper man version 2.0. Jag kan ha missförstått en del av terminologin här men hur som helst stämmer bra med hur jag ser på slöjden. Vi har testat oss fram och anpassat oss till samhället sedan slöjdens start 1878. Vi hade lite olika alfa och betaversioner av slöjden fram till 1962 då flick- och gosslöjd försvann och alla slöjdens material skulle läras ut till båda könen. Slöjd 1.0. Man fixade lite buggar och 1980 slutade ämnet vara trä och textilslöjd och blev ett ämne med gemensamt betyg. I Lpo94 fixade man lite fler buggar, slöjdämnets fokus flyttades från hantverkskunnade till processtänk. Då slöjdprocess och nu i Lgr11 arbetsprocess.

För min del är det dags för den nya slöjden att släppas nu, det är dags för slöjd 2.0.

Slöjd 2.0:2

Idag funderar jag vidare på slöjden av idag och i morgon. Kan hända att mina tankar hoppar hit och dit men det är just så det är, framför allt i början av en process. Och jag är äntligen i början av det jag varit i startgroparna för hela den här terminen. Så för att komma igång kör jag terminen lite på rewind.

Under det Digitala skollyftet, “mötte” jag föreläsare nummer fem, Carl Heath som jag upptäcker pratar om något som för mig så uppenbart är slöjd, men på ett mycket mer intressant och uppdaterat sätt än jag någonsin hört slöjdmänniskor göra.

Carl Heath skickar mig en artikel han skrivit The hand and the mind som jag ser som en ren hyllning till den svenska skolslöjden. Han skriver om en dualistisk syn på undervisning/människan och att man fortfarande skiljer på tankens och handens arbete, och att datorn har kommit att ses som ett tankens redskap i sitt intåg i den svenska skolan.

When introducing IT in schools, it has mainly come to be used as a tool. A tool for the mind. As such, it is a wonderful, almost magical technology. But is it the only way to use IT in education? Might there be other, equally beneficial ways and means of using IT in education that isn’t utilized?

För mig handlar det mycket om att koppla ihop resurser vi redan har i skolan. Modern teknik finns det förhållandevis gott om i svenska skolor och slöjd har funnits som obligatorium sedan 1955, men det är också dags att vi som arbetar med slöjdämnet fortbildar och förkovrar oss samt högljutt pekar på att vi redan i Sverige har ett ämne med perfekta förutsättningar att ta Sveriges skolor in i den digitala framtiden.

I want the curricula to focus not on what specific material one uses, but rather on the process and design.

skriver Carl Heath vidare.

Så ser ju faktiskt slöjdens kursplan ut idag men ändå begränsar vi oss till de material vi av tradition sysslat med sedan skolslöjdens början. Dags att verkligen läsa kursplanen och utvidga begreppen?

Att jobba med digital teknik som ytterligare ett material i slöjden känns för mig idag som ett totalt okänt område, både läskigt och spännande att utforska. Jag måste inse att jag inte kommer att behärska det innan det hamnar i undervisningen, kanske kommer jag aldrig att kunna skapa fritt med det eller känna mig helt bekväm. Men det är avgörande att jag låter mina elever få fria händer. Det är kanske som att lära sig ett nytt språk? Jag lärde mig engelska som barn, och använde det flitigt under några år i tonåren. Det sitter så väl att jag vågar påstå att jag både låter och pratar som en som kan språket väl. Om jag började idag när jag snart passerar femtio hade det ofrånkomligt blivit svengelska och jag hade troligtvis ofta fått tunghäfta, känt mig klumpig och saknat ord.

Ord som hela tiden dyker upp är makers och tinkers. När jag söker en tydlig definition hittar jag att tinkers ursprungligen betyder samma som våra kittelflickare, det vill säga hantverkare som drog omkring mellan byarna och förtennade kopparkärl. Idag är betydelsen mer åt hållet att amatörmässigt experimentera, ofta med digital teknik. Makers är på något sätt synonymt med DIY, do it yourself. Oftast i grupper, communities där kunskap delas med andra. Jag hittade två intressanta inlägg från Christian Jerhov på ämnet,
Skapandet av det unika och Samarbete som framtidskompetens.

Återigen tänker jag att vi har det mitt framför näsan, i slöjden i skolan idag, och för all del sedan 1955. Vi tar det som så självklart att det finns i skolan att vi inte har vett att uppskatta, värdera och uppdatera ämnet. Jag är säker på att slöjdlärare runt om i landet redan gör det men vi måste nå ut också. Vi måste visa och lyfta det eleverna faktiskt får lov att vara med om under slöjdlektionerna. Och vi måste gå vidare.

Jag ser det som en mix av ny teori och praktik vi i slöjden måste bygga oss, vi har den gamla slöjdens teori alldeles klart för oss, och kopplar den naturligt med praktik. Nu är det dags att fylla på med ny teori, ny kunskap, praktiken att lösa de problem som uppstår och bygga vidare på ny kunskap, tankarna kring tinkering det har vi redan.

Slutligen en film om makers och tankarna bakom rörelsen.

The things that I do connects me to other people