Få koll på kunskaperna år 7

Dags för nytt läsår i slöjdsalen! Eleverna i år 7 är nya för mig när de kommer till högstadiet och jag vill snabbt få en överblick över kunskaperna de har med sig från tidigare år. De ska också direkt få kläm på de rutiner och ramar jag har för arbetet i salen. Det känns extra viktigt i år sju att lotsa in eleverna i vad jag förväntar mig av dem inom ramen för kursplanen så att alla har möjlighet att sätta sina egna mål. I år har jag valt att låta allt jag undervisar utgå från läromedlet Slöjdlexikon. Då lär eleverna sig att arbeta efter filmade instruktioner, samt att få in en vana att leta både inspiration och instruktion i det läromedel skolan köper in. Jag har förvisso filmat mycket instruktioner själv och kan ju göra så även fortsättningsvis när det behövs men utgår jag från ett läromedel tänker jag mig att eleverna får ytterligare en ram att hålla sig i. Tids nog tar de sig vidare på slöjd-Youtube.

Nålbrev

I år delar jag in mina sjuor i tre grupper; en som ska starta med att sy ett nålbrev i filt, en som ska sy en slöjdpåse på maskin och en som ska sticka och jag presenterar arbetet som repetition, lite taskigt kanske för det är ju inte deras fel om de aldrig fått lära sig teknikerna på mellanstadiet, samtidigt tycker jag att det är viktigt att de förstår att det faktiskt finns kunskaper i ämnet också. Allt för många elever förstår inte var deras betyg kommer från, de förstår inte kunskapskravstext som värdera, motivera, pröva och ompröva. Med hantverkskunskaper på olika nivå kommer förmågan att välja och klura på olika lösningar men man måste kunna först.

Slöjdpåse

De tre projekten ska göras parallellt i små basgrupper under lektionerna, ungefär som de stationslektioner med teoretiskt innehåll jag provade förra året. Det kluriga har varit att hitta tre områden som ska ta ungefär lika lång tid, men helst inte så lång tid att det inte blir utrymme för ett eget valt arbete baserat på grundprojekten i slutet av terminen. De måste ju få en chans att visa övriga mer abstrakta kunskaper också, även första terminen i slöjden. Jag tänker att varje grupp får tre lektioner på sig så att de förstår att det inte går att såsa, är man inte klar på en station kan man spara arbete till de återstående lektionerna på terminen. På så sätt hoppas jag att det blir tydligt vilka kunskaper som ingår i undervisningen samt att det gäller att jobba på. Allt för många elever verkar tro att tiden i slöjdsalen är någon slags rast med valfria aktiviteter inplanerade. Där hoppas jag så småningom se en förändring.

Nålbrevet kommer att fyllas med några olika nålar för var och en att hålla reda på resten av sin slöjdtid. Slöjdpåsen är i en för mig ny modell men fiffig för att den är relativt enkel och när eleven hänger den på sin stol under lektionen får jag hjälp att snabbare lära mig alla namn. En extra bonus…

När det gäller stickningen förväntar jag mig att alla provar att göra löpögla, lägga upp maskor, sticka räta maskor en liten bit och maska av. Bilden på den stickade bollen ligger i planeringen för att man ska förstå vad man kan ha tekniken till och för de som redan kan sticka är det ju fullt möjligt projekt att hinna på tre lektioner.

Stickning

Resterande lektioner ska eleverna välja bland de tekniker de provat, kanske någon de kunnat tidigare ex. virkning och själva planera ett arbete för resterande (gissningsvis) 6 lektioner. Då kommer jag även åt de kunskapskrav som handlar om egna idéer, eget driv, bredare kunskaper inom varje teknik samt förmågan att förstå materials och teknikers egenskaper i den mån att det blir medvetna experiment där man kombinerar och prövar sig fram.

Så- vad får jag för underlag att bedöma utifrån ovanstående terminsuppgift om jag utgår från de inlägg jag tidigare skrivit? Ganska mycket faktiskt.

Rimligt för en E-nivå är att eleven, med visst stöd av lärare:

kan följa en instruktion och med erbjudet material skapa ett slöjdföremål

kan hålla igång sin arbetsprocess

kan uttrycka sig om den skapade slöjdproduktens form, funktioner och kvalitet.

kan använda och uttrycka sig om alla de grundläggande redskap, verktyg och material som ingår i varje arbetsområde.

kan skapa en egen planering samt slöjda en produkt med utgångspunkt i det inspirationsmaterial som erbjuds.

Det jag ser först om eleven klarat av sina uppgifter i första delen av terminen och skapar ett slöjdprojekt på egen hand är:

kan koppla den skapade slöjdproduktens uttryck till egna erfarenheter

kan uttrycka relevanta och korrekta kunskaper kopplat till kvalitet, miljö och alternativa tillvägagångssätt.

har visat sig kunna prova och omprova utan att ge upp, att välja och prova sig fram bland de olika hantverkstekniker som undervisats i metall, textil och trä genom åren/ i de tre områden som undervisats första halvan av terminen.

Ovanstående måste jag i väldigt konkreta ordalag och exempel visa för eleven, redan vid terminsstart.

Betyg, Del 5 Planeringen

Från och med i höst återgår jag till att vara renodlad högstadielärare i slöjd textila material från att under några år även undervisat år 3 till 6. De sjuor som jag ska möta i höst känner jag inte alls, möjligen att jag undervisade några av dem i år 3 för länge sedan men annars är det oskrivna blad. Som jag i tidigare inlägg resonerat om försöker jag strama upp undervisningens innehåll så att det ska bli tydligt vilka kunskaper som minst ska ingå för ett godkänt betyg år 9.

Det har vid flera tillfällen uppstått situationer då jag behövt men inte kunnat formulera ett innehåll, en studieplan. Det kan komma inflyttade elever från andra skolor, jag kan få hela grupper mitt under högstadieperioden som undervisats av kollegor på samma skola, nyanlända elever utan kunskaper vare sig i svenska språket eller i innebörden av pedagogisk slöjd ansluter i grupperna. Var ska man då börja? Hur ska en tänka?

Ingen aning är det enkla svaret, och något annat tror jag mig inte heller kunna tänka ut. Däremot ska jag försöka scanna en slags kunskapsprofil på mina grupper i år 7 i höst och dela in början av terminen i grupper eller stationer, ett tips från kollegan i trä och metall. Detta får också bli en grund för att visa för eventuella tillströmmande elever vad innehållet för betyg på godkänd nivå baserar sig på år 7-9 i mjuka material.

Ok! Kunskaper om/ inom vävning- garntekniker- handsömnad- maskinsömnad är de delar jag tolkar som absolut lägsta nivå för att säga sig ha grundläggande kunskaper i textila slöjdmaterial. Jag vill att eleverna praktiskt ska kunna sy för hand, brodera, sy på maskin, sticka, virka samt skilja på vävt och stickat tyg. Kanske kan de redan allt när vi ses år 7, kanske är något eller allt nytt? Var ska en börja?

Betyg Del 4, definiera kunskapskraven

VAD är det i centralt innehåll som ALLA elever ska uppvisa kunskaper om för att nå E i slöjd?

VAD är det vi ska bedöma?

VILKA är de termer och begrepp som nämns i centralt innehåll?

Hur skulle jag definiera godkänd nivå utifrån det undervisade stoffet?

Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9

Jag börjar med att ta bort värdeorden för E-nivån:

Eleven kan på ett enkelt och delvis genomarbetat sätt formge och framställa slöjdföremål i olika material utifrån instruktioner. I slöjdarbetet kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt. Utifrån syftet med slöjdarbetet och kvalitets- och miljöaspekter väljer eleven tillvägagångssätt och ger enkla motiveringar till sina val. Eleven kan i slöjdarbetet bidra till att utveckla idéer med hjälp av erbjudet inspirationsmaterial. Dessutom kan eleven pröva hur material och hantverkstekniker kan kombineras med hänsyn till föremålens form och funktion. Under arbetsprocessen bidrar eleven till att formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt.

Eleven kan ge enkla omdömen om arbetsprocessen med viss användning av slöjdspecifika begrepp och visar då på enkla samband mellan form, funktion och kvalitet. Dessutom tolkar eleven slöjdföremåls uttryck och för då enkla resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer.

Så här blir min version att utgå från:

Eleven kan formge och framställa slöjdföremål i olika material utifrån instruktioner. I slöjdarbetet kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner. Utifrån syftet med slöjdarbetet och kvalitets- och miljöaspekter väljer eleven tillvägagångssätt. Eleven kan i slöjdarbetet utveckla idéer med hjälp av erbjudet inspirationsmaterial. Dessutom kan eleven pröva hur material och hantverkstekniker kan kombineras med hänsyn till föremålens form och funktion. Under arbetsprocessen formulerar och väljer eleven handlingsalternativ som leder framåt.

Eleven kan ge omdömen om arbetsprocessen med användning av slöjdspecifika begrepp och visar då på samband mellan form, funktion och kvalitet. Dessutom tolkar eleven slöjdföremåls uttryck och för då resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer.

Jag behöver stuva om och ändra formuleringar för att veta vad orden egentligen betyder för en elev i slöjden. Då kan det se ut såhär:

• Eleven ska visa sig kunna formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt i processen.

Detta tycker jag på något sätt är den viktigaste av alla delarna. Vi kan aldrig lära ut all kunskap om alla tekniker och alla material det finns att slöjda i. Eleven måste hitta ett sätt att lära på egen hand, att ta sig vidare i en process även sedan en lärare inte finns att fråga och ledas av. Jag tänker att det måste vara det filtrerade syftet med att handens arbete fortfarande finns med bland alla tårtbitarna i grundskolans allmänbildning. Att genom övande av vissa hantverkstekniker finna sitt eget sätt, sitt eget språk att skapa med händerna. Vissa provar metodiskt och utvärderar för att prova på ett annat sätt, andra hittar rätt instruktion på Youtube. Men det egna drivet är nyckeln och på något sätt det man bevisar sig ha uppnått genom att uppvisa kunskaper i resten av kunskapskraven.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan hålla igång sin arbetsprocess genom alla delarna. Inte bara en gång, vid arbete som intresserar särskilt utan i flera olika sorters arbeten oavsett material.

• Utveckla idéer med hjälp av erbjudet inspirationsmaterial.

För att detta ska fungera som bedömningsunderlag måste jag i planeringen erbjuda ett inspirationsmaterial. Jag måste alltså ha ringat in vad jag vill att eleverna i en grupp ska öva, säg exempelvis broderi.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan skapa en egen planering samt slöjda en produkt med utgångspunkt i det inspirationsmaterial som erbjuds.

• Kunna tolka slöjdföremåls uttryck och föra resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer.

Här kan jag exempelvis plocka fram ett inspirationsmaterial kopplat till historiska broderier med bilder, texter och filmer om hur man gjorde förr i tiden. Jag tycker att det finns en poäng att redan i planeringen och inspirationen trycka på att eleverna ska skapa och sedan tolka det skapade.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan koppla den skapade slöjdproduktens uttryck till egna erfarenheter, eget tyckande. Det vill säga uttrycka tankar om hur föremålet ser ut i förhållande till den egna uppfattningen av vad som exempelvis är modernt eller gammaldags.

• Efter avslutat arbete visa på samband mellan form, funktion och kvalitet.

Att redan i inspirationsstadiet resonera om sambanden gör det logiskt att koppla det till det slöjdarbete eleven ska genomföra och sedan resonera kring.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan uttrycka sig om den skapade slöjdproduktens form, funktioner och kvalitet.

• Formge och framställa ett slöjdat föremål utifrån material och instruktion och därmed kunna använda relevanta handverktyg/redskap/maskiner.

Formge och framställa tolkar jag som att planera och göra ett slöjdat föremål. I exemplet med broderi ovan handlar det, förutom om själva planeringen om att lära sig att trä en nål, fästa en tråd, lära händerna olika stygn samt att välja rätt nål till rätt tråd och tyg.

Formge och framställa […]utifrån material och instruktion står det ju också. Eleverna måste få öva sig med olika sorters instruktioner, det kan vara lärares eller klasskamraters muntliga instruktion, instruktion i pappersform eller filmad instruktion.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan använda och uttrycka sig om alla de grundläggande redskap, verktyg och material som ingår i varje arbetsområde. Det vill säga- det gäller att samla på sig en bank av olika om det ska räcka till ett godkänt betyg år 9. Det är ju med stöd i erfarenheterna från alla de olika slöjdarbeten eleven provat i metall, textil och trä som valmöjligheter uppstår sett mot avstämningen och slutbetyget i år 9.

• Eleven kan ge omdömen om arbetsprocessen med användning av slöjdspecifika begrepp.

Samtidigt som handens lärande om tekniken broderi pågår gäller det att koppla ordkunskaper om de redskap och material som ingår i arbetsområdet på ett sådant sätt att eleven förstår att det faktiskt också ingår i bedömningen av kunskapen.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan uttrycka sig om de grundläggande redskap, verktyg och material som ingår i varje arbetsområde i materialen metall, textil och trä. Det vill säga- det gäller att samla på sig en bank av olika om det ska räcka till ett godkänt betyg år 9.

Ovanstående känns ganska självklara att koppla till ett enskilt slöjdprojekt men de två som följer nedan tänker jag att elever måste ha samlat på sig en mindre bank av olika projekt för att kunna lösa, jag upplever att de är mer jämförande till sin art. Framför allt olika tillvägagångssätt och att kombinera. Det kräver att man har en del erfarenheter att plocka från och att de ligger relativt nära i tid.

• Visa kunskaper om kvalitet, miljöaspekter och olika tillvägagångssätt kopplat till det slöjdade föremålet.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare kan uttrycka relevanta och korrekta kunskaper kopplat till kvalitet, miljö och alternativa tillvägagångssätt om det ska räcka till ett godkänt betyg år 9.

• Under arbetets gång kunna pröva hur material och hantverkstekniker kan kombineras med hänsyn till föremålens form och funktion.

Rimligt för en E-nivå år 9 är att eleven, med visst stöd av lärare har visat sig kunna prova och omprova utan att ge upp, att välja och prova sig fram bland de olika hantverkstekniker som undervisats i metall, textil och trä genom åren om det ska räcka till ett godkänt betyg år 9. Jag kopplar också det här kunskapskravet till det som handlar om att kunna hålla igång arbetsprocesserna, överst.

När jag benar ut kunskapskraven så här slår det mig att många av de elever jag undervisar idag inte skulle nå det E de de facto har men jag tänker också att det beror på att de inte haft förutsättningarna att veta vad som ska ingå då jag inte klargjort det från början. Då vi lärare inte tydligt uttalat och klargjort förväntningarna kan ju inte heller eleverna leva upp till dem.

Med detta sagt är det dags för mig att skissa på en planering, lämpligtvis för år 7 då jag aldrig har undervisat de jag möter i höst och snabbt behöver få en uppfattning om kunskaper och eventuella luckor.

Betyg del 3 Definiera centralt innehåll

Jag fortsätter i det här inlägget att spåna utifrån centralt innehåll i slöjdens kursplan. Det blev väldigt tydligt för mig efter att ha lyssnat till Per Måhl (Se tidigare inlägg) att vi måste enas kring vad kunskapen i slöjdämnet innefattar. Innan bedömningen. Vad ska undervisas? För att sedan kunna svara på frågor som VAD är det vi ska bedöma? VAD är det i centralt innehåll som ALLA elever ska uppvisa kunskaper om för att nå E i slöjd kopplat till förmågorna i syftestexten?

Det blir för mig allt viktigare att alltid utgå från handens arbete och det som hör därtill av två skäl, dels för att slöjd är ett praktiskt ämne och behövs för att grundskolans allmänbildning ska bli komplett och dels för att komma ifrån att det finns elever som tror att de kan skriva sig till ett högt betyg i slöjd, dessa möter jag oftare nu än förr.

I slöjden har vi en ganska ovanlig situation- vi är skyldiga att sambedöma betygen med vår kollega om vi undervisat en halv klass var under ett läsår. Alla terminer utom första, höstterminen i år 7 eftersom det är första terminen på den del i kursplanen som behandlar innehållet för år 7-9. Detsamma ska man alltså göra från och med vårterminen år 4 fram till och med vårterminen år 6 då det sätts ett avslutande betyg för det stadiet. Denna sambedömning måste som jag ser det föregås av noggrann samplanering eftersom jag anser att det är i planeringen man lägger grunden för att kunna göra en gedigen sammanfattning av elevens kunskaper samt ge varje elev möjlighet att nå sitt allra bästa. Alltså ska vi även samplanera slöjdundervisningen inte enbart sambedöma.

I stort sett alla mina år som slöjdlärare har jag visserligen samplanerat med min kollega i trä och metallslöjd men inte i den utsträckning att vi i detalj uttryckt vad det egentligen är för kunskaper som ska ingå i vår slöjdundervisning. Vi har provat olika varianter av att dela upp och bedöma förmågorna var för sig, vi har provat flera samslöjdsprojekt, ja viljan har inte saknats men jag skulle säga att vi hittills aldrig nått i mål.

Jag försökte fånga innehållet men fick ge upp

Så här tänker jag.

Centralt innehåll slöjd år 7-9:

Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker

• Metall, textil och trä, deras kombinationsmöjligheter med varandra och material kan kombineras med digital teknik.
• Handverktyg, redskap och maskiner, hur de benämns och hur de används på ett säkert och ändamålsenligt sätt.
• Utvecklade former av hantverkstekniker, till exempel gjutning, vävning och svarvning. Begrepp som används i samband med dessa.
• Två- och tredimensionella skisser, modeller, mönster och arbetsbeskrivningar, såväl med som utan digitala verktyg. Hur de kan läsas, följas och kopplas till matematiska beräkningar.
• Arbetsmiljö och ergonomi, till exempel ljudnivå och arbetsställningar.

Metall textil och trä. Jag tycker inte att det är så mycket att orda om. Alla elever ska undervisas minst om dessa tre material. Och de ska alla tre ingå i varje läsårs underlag för bedömning. Viktade lika. Har en elev uppvisat godkända kunskaper i det innehåll slöjdlärare på skolan undervisat i tycker jag att man gott kan få ägna sitt sista slöjdår i grundskolan åt att få fördjupa sig i ett större slöjdprojekt, i annat fall bör man ges chansen att hämta in missad kunskap för att nå E i slutbetyg.

En sak jag ofta föreläser om är tillägget material i kombination med digital teknik. Det står enbart med i centralt innehåll, inte vare sig i syfte eller kunskapskrav. Det vill säga att vi ska undervisa om det men kan bestämma oss för om det ska ingå i bedömningen eller inte. Återigen, det är vi lärare som bestämmer. Och min bestämda uppfattning är att det i grundskolan i Sverige ska undervisas såväl som bedömas kunskaper om metall, textil och trä.

Handverktyg, redskap och maskiner. Ja vilka ska anses prioriterade? Jag kan med min utbildning bara svara för de som är kopplade till textil verksamhet. Då menar jag att olika nålar, saxar, virknål, stickor, enklare form av väv samt symaskin ska ingå som underlag för bedömning år 7-9.

Utvecklade former av hantverkstekniker. Jag menar att allt grundläggande i handsömnad, någon garnteknik, enklare tuskaftvävning samt maskinsömnad måste ingå motsvarande betyget E sett mot år 9 och slutbetyg. Naturligtvis läggs även andra, mer utvecklade former av hantverkstekniker till i undervisningen men för betyget E ska kunskaper rörande de grundläggande, tidigare nämnda kunna uppvisas.

Två- och tredimensionella skisser, modeller, mönster och arbetsbeskrivningar. Här tror jag att det är logiskt att dela upp innehållet materialen emellan. Tvådimensionell skiss, ev modell, mönster och arbetsbeskrivningar känns rimligt i textil. Tredimensionell också förvisso. Kanske en logiskt del för samarbete materialen emellan?

Likadant tänker jag att vi måste definiera innehåll i det som handlar om Arbetsmiljö och ergonomi men även det skulle gå att bedöma utifrån arbete enbart i en slöjdsal eller ett material.

Slöjdens arbetsprocesser

• Slöjdarbetets olika delar: idéutveckling, överväganden, framställning och värdering och hur delarna i arbetsprocessen samverkar och påverkar resultatet.
• Undersökande av olika materials form, funktion och konstruktionsmöjligheter.
• Dokumentation i ord och bild av arbetsprocessen och resultatet, såväl med som utan digitala verktyg.

Inget av ovanstående är möjligt att göra utan att föregås av ett praktiskt arbete och därför menar jag att allt som står under rubriken Slöjdens arbetsprocesser är underordnat hantverket. Inte så att det inte är viktigt, mer som att om det pågår ett praktiskt arbete så har du en process. Först efter ett tag går det att uttrycka något om den. Jag har så många gånger i salen märkt att den enda gången jag kan utmana elever att göra val kring ex form och funktion är när de kan något. De måste få ro att lära först. Jag gör ofta jämförelsen när jag började koppla ihop dioder med broderi. Jag skulle säga att jag är en hyfsat skicklig brodös men fattar nada av elektronik. Jag ägnade så mycket tid åt att vara frustrerad när mina händers kunskap inte räckte till. Jag var så van att arbeta utan att tänka, att låta händerna visa vägen att jag fullständigt tappade det. Om jag haft 80 minuter i veckan blandat med en hel massa annat jag inte ännu behärskar, som kemiska formler och oregelbundna verb så hade jag lagt ner direkt. Än mindre hade jag kunnat undersöka några himla konstruktionsmöjligheter!

Slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer

• Arkitektur, konst och design som inspirationskällor och förebilder vid bearbetning av egna idéer.
• Egen formgivning med hjälp av olika material, färger och former.
• Mode och trender, vad dessa uttryck signalerar och hur de påverkar individen.
• Slöjd och hantverk i Sverige och andra länder som uttryck för etnisk och kulturell identitet.

Inte heller innehållet i den här rubriken är möjligt att genomföra avskilt från praktiskt arbete men kanonbra att använda som utgångspunkt (och även kopplat med avslutande redovisning) i planering av arbetsområde. Alltså inspirera genom att visa exempel på arkitektur, konst, design, mode, trender, slöjd och hantverk. Koppla en hantverksteknik som ska övas, låt eleven öva sina händer, lära sig med händerna för att sedan tolka hur händerna skapat ett uttryck att jämföra med det som fanns som inspiration i uppgiften.

Slöjden i samhället

• Design, konsthantverk, hemslöjd och andra slöjdformer i det offentliga rummet.
• Olika material och hur de produceras utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

Här tänker jag likadant som i ovanstående rubrik. Koppla på kunskapen när händerna vant sig vid arbetet i vald hantverksteknik.

Hur tänker du?

Betyg, Del 2 Definiera syftet

Jag fortsätter mitt grubblande om betyg och bedömning. Denna gång med fokus Vad är syftet med slöjdundervisningen i grundskolan? Jag har inte svaret så här ensam på min kammare men jag vet hur jag ser det utifrån mitt perspektiv.

Jag funderar mycket på vad det är jag skulle definiera som absolut lägsta nivå för att nå E i betyg i slöjd efter 9 år i grundskolan och jag tänker att om avslutet av undervisningen ska bli begripligt för såväl oss själva som för eleverna så måste vi verkligen anstränga oss att börja med att definiera vad syftet med slöjdundervisningen är.

Efter att ha studerat de fyra beskrivna förmågorna att öva i slöjden i slutet av syftestexten blir det tydligt för mig att hantverkstekniker måste vara vårt centrum och fokus, utgångspunkten för att kunna definiera vilka redskap och verktyg som ska ingå för att ens kunna förverkliga syftet med ett slöjdprojekt eller resonera kring kvalitet och miljö. För att kunna definiera vilka slöjdspecifika begrepp som ska ingå i undervisningen måste vi också först definiera vilka hantverkstekniker vi prioriterar i undervisningen. Att arbeta med kulturellt/ estetiskt uttryck är tacksamt först när erfarenhet av hantverkstekniker gjorts eller i samband med att nytt lärande sker. Att förstå på djupet det arbete som ligger bakom ett hantverk oavsett material eller teknik är svårt utan egna erfarenheter. Jag återkommer hela tiden till att allt måste börja i hantverket- handens arbete. Jag hade önskat att vi i större utsträckning var överens om innehållet i kursplanen för slöjd så att slöjdundervisningen blev mer likvärdig i Sverige men någonstans ska man ju börja. Jag börjar här.

Nyckelordet är hantverkstekniker

Följden av att jag lägger extra fokus på hantverkstekniker i slöjdens syfte innebär att det är nödvändigt att definiera vilka material som ingår som minsta gemensamma nämnare i slöjdundervisningen; metall, textil och trä. Så som jag läser innehållet i kursplanen så är det vad alla elever ska ha med sig från sina 9 år i svensk grundskola och även kunna visa godtagbara kunskaper om. Börjar vi inte här är det lätt att slira vid bedömningen i år 9.

Räcker det inte att ha visat kunskaper i maskinsömnad för ett E i slöjd?

Jag vet att hen inte vill arbeta alls i din sal men det här året har hen slöjdat en så fin ljusstake, valt och motiverat, dokumenterat och analyserat på en hög nivå så det måste bli ett C i betyg.

Hen gillar ju inte att arbeta med textila material men jobbar bra i träslöjden så ett E är väl ändå rimligt?

… Ovan några citat fritt ur minnet efter 20 års undervisning i slöjd. Tillika anledningen att jag inte kan släppa det här ämnet tills nästa terminsslut. Jag måste fortsätta att försöka sätta ord på det som ständigt får mig att reagera över det orimliga i vårt uppdrag.

Men arbetsprocessen då? Slöjdprocessen? Det måste ju ändå vara det viktigaste att eleverna lär sig?

Så många är gångerna jag hört detta upprepas att jag faktiskt inte orkar en gång till.

Vi måste börja med att definiera vilka hantverkstekniker som ska ingå i övandet i slöjdens arbetsprocess. Innan vi kan vara i den omtalade arbetsprocessen. Annars fastnar man innan man kommit över tröskeln. Slöjdprocessen är något som ska utföras med händerna och idag möter jag många små händer som inte överhuvudtaget kan utföra de enklaste sysslor ihop. Vänster och höger synkar inte och det finns en ovana så till den grad att det blir träningsvärk av att hålla en sax.

Det är enkelt för oss slöjdskickliga, hantverkskunniga att tänka att det går att öva arbetsprocess utan att först öva händerna. Liksom bara börja att skapa något- vad som helst! Utan ramar och grundläggande kunskaper. Tänker man efter så är det ju ganska tramsigt och okunnigt att tro att det går att springa innan man kan gå, eller att barn bara av sig själva kommer på att det finns ett alfabet att hämta bokstäver från och på egen hand skapa fullt läsliga argumenterande texter eller spännande fantasyberättelser. Hur trist det än kan verka måste vi börja med grunderna och öva öva öva tills det är möjligt att gå vidare till nästa steg. Först efter det går det att vara mer innovativ och kombinera, se nya lösningar och på allvar skapa sin egen tolkning.

Min lista utifrån textila hantverkstekniker ser ut så här:

• Vävning
• Stickning (ev virkning)

För att få förståelse för hur de vanligaste textila materialen är uppbyggda.

• Handsömnad
• Maskinsömnad

För att få förståelse för de vanligaste sätten att foga samman textila material.

Hur ser din lista ut?

F.A.I.L

F.A.I.L har jag broderat in på mitt förkläde på jobbet.

First Attempt In Learning står det faktiskt också, det beror på hur man läser det. Härom dagen var det en grupp som reagerade på det, särskilt en tjej.

“Vadå fail? Vad menar du med det?”

Och jag fick en chans att förklara hur jag tänker.

I slöjden har vi 4 förmågor att öva och det gör vi om och om igen, i alla arbeten. Jag hör ofta andra lärare prata om att de behandlar ett ämne en tid för att sedan ha prov och gå vidare till nästa. Har en elev missat provet på franska revolutionen så hänger det efter tills det är godkänt. Jag vet inte om det stämmer, men jag märker att det är så många elever uppfattar ämnena i skolan och de vill veta vad de kan plugga på i slöjden för att nå högsta betyg.

Visst har vi också ett centralt innehåll att jobba men fokus är ställt på förmågorna och det är vad vi återkommer till hela tiden. I varje projekt är det nödvändigt att utmana sig lite lite mer så att man blir vassare och vassare med varje projekt. Vassare på att hitta lösningar på problem som uppstår, vassare på att välja vilket material eller teknik som passar bäst för ändamålet. Och då är det oundvikligt att man failar då och då. Det är faktiskt alldeles nödvändigt, annars är det svårt att lära sig att klura och lösa det som inte funkar. Och då ska man välkomna fail. Bästa sättet att utvecklas!

Vi fick en bra diskussion i gruppen och jag kände att texten på mitt förkläde hade hjälpt mig lite i att förklara vad meningen med slöjden är.

Utveckling.

Jag tror att jag ska använda det här på eleverna i sjuan, det finns alltid en del som inte fattar att de måste börja öva från början och inte leka eller ta lättaste vägen ut hela tiden. Annars har de inte en chans att nå de betyg de vill i nian. De hinner inte faila tillräckligt många gånger helt enkelt.