Skola med praktisk estetiska ögon

I fredags gästbloggade jag på Skola 365, en blogg där en ny lärare bloggar varje dag. Jag skrev ihop mina tankar om hur jag skulle vilja arbeta som praktisk estetisk lärare i skolan idag. Det kommer nog mer från mig i ämnet framöver för det här tänker jag mycket på.

Skola 365

Jag som skriver det här heter Eva Söderberg och arbetar som slöjdlärare sedan många år tillbaka. När jag i början av året såg initiativet till blogg 365 tänkte jag att det var ett fantastiskt upplägg att låta så många lärare komma till tals i ett och samma forum. Jag ville skriva något från slöjdens perspektiv, det var jag säker på redan från början men nu när jag sitter här vid datorn tycker jag att tiden gick lite väl snabbt fram tills dess att det var min tur.

Det händer så mycket spännande saker i skolan just nu, senast i veckan släppte Skolverket sitt första förslag på hur digital kompetens och programmering ska förstärkas och tydliggöras i undervisningen. Jag har mycket tankar kring skolans digitalisering men det är inte vad min text ska handla om. Inte heller kommer jag att skriva om alla roliga projekt som är på gång i min…

View original post 934 more words

LYSANDE BRODERIER- SLÖJDKULTUR OCH LED-LAMPOR DEL 2

Vi har kommit en bit in i terminens projekt nu och jag kan inte låta bli att ta lite bilder och filma lite här och där. Några godbitar kan jag dela med mig i det här klippet men elevernas resonemang behåller jag i mina egna kopior.

När jag testade det här arbetet på en lärarkollega i höstas var reflektionen från henne att det blev nödvändigt att planera så mycket mer än vanligt. Hon var tvungen att planera hur förstygnen skulle gå för att inte korsas och kortsluta kretsen och tyckte att det var nyttigt att behöva tänka till.

Ungefär samma sak märks på eleverna, det verkar till och med vara lättare för dem att se vikten av att planera i förväg med elektroniken än med slöjdarbete i allmänhet. Om det är nyhetens behag vet jag inte förstås.

Att förstå vad som ska göras med lampor, batteri och plus och minus har inte varit något problem för eleverna har känt igen kunskaperna från sexans undervisning och det har jag varit glad för. Då har jag kunnat fokusera på stygnen och på att kolla vad som händer i klassrummet.

Lysande broderier- slöjdkultur och LED-lampor del 1

Det här är planeringen jag totade ihop inför vårterminens broderiprojekt i år 7. Ja, jag var inte helt säker på om den var klar att jobba med för jag väntade på om vi skulle köra ett vanligt yllebroderi eller om  vi kanske skulle få de beställda LED-lamporna och det andra som behövdes för att testa hur ett sådant projekt skulle tilltala eleverna.

Jag hade också velat få med tekniken, eller om det är fysiken? Det hade varit så bra att testa att jobba tillsammans med både planering och bedömning men det får bli nästa gång. Eller kanske någon annan kan utveckla, lägga till och dela?

Bilden på det orange spöket är från en workshop i Piteå för slöjdlärare. Tyvärr har jag inte namnet på skaparen av det finfina spöket.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 19.15.11

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 19.15.23

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 19.15.39

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 19.15.50

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 19.16.08

I de två förmågorna har jag kopplat länkar till filmer, det är det som syns som fetstil men det gick tyvärr inte fram när jag gjorde en pdf av planeringen.

Kunskapsmatriserna kan eleverna själva bocka i allt eftersom de lär sig. I Unikum alltså…

När fel kan bli rätt

Att arbeta med ovanliga slöjdmaterial långt utanför upphandling kan vara stressande minst sagt. Och det är lätt att missförstå varandra när saker ska köpas in av andra. De här batterihållarna blev jag besviken på kan jag erkänna. De liknade inte alls de jag arbetat med och de saknade strömbrytare. Fy vad tråkigt! Och fula är de ju också… Så de har blivit liggande när äntligen de väntade kom.

Men så tänkte jag… De där små tryckknapparna av metall, de använder man ju nästan aldrig? Kanske ÄR det en strömbrytare?

Japp! Det funkade på första försöket precis så som jag hade tänkt ut. Och jag sträcker lite på mig. Jag har lärt mig att ta ett eget steg utanför mallen!

IMG_5856 IMG_5855

IMG_5857 IMG_5858

Glad to be a maker

Det här med att upptäcka att ett favoritplagg utan att man märkt det blivit slitet och fult. Vad göra? Kasta eller skänka till second hand?

IMG_4236 (2) IMG_4241IMG_4237

Eller helt enkelt ta fram sy-kitet och åtgärda!

IMG_4245IMG_4253

Framkanten fick ett fint band och ärmen en langettsöm.

IMG_4249IMG_4251

Reflexer gillar jag inte men det är nog så att jag inte syns så bra i vintermörkret med den här jackan. Ett batteri under luvan och en strömbrytare. Konduktiv tråd som nästan inte alls syns i det grå tyget. Särskilt inte om jag syr med små förstygn på rätsidan och längre på avigan.

IMG_4257

IMG_4296

Jag stör mig lite på de fula LED-lamporna och gillar verkligen att brodera. En stund framför tv:n, det är så svårt att sluta när stygnen rinner ur fingrarna. Jag tror att jag fortsätter på framkanterna också.

IMG_0067  IMG_0068

Svårt att se resultatet i mörker men lamporna syns, och det var poängen ju!

Ny jacka!

We are the makers!

Skärmavbild 2015-11-19 kl. 17.46.41

Sedan ett tag tillbaka pratas det mer slöjd än någonsin i skolsammanhang och utanför, på Facebook och på Twitter. Jag undrar om ni märkt det? Det är till och med så att statligt finansierade Vinnova går in och backar… Nä inte slöjden eller hantverk utan Makerspace-projekt! Du kan läsa mer om det här. Fast för mig är det ett solklart lyft och erkännande av slöjdens relevans, samtidigt som det är ett nytt debattklimat där det är läge för oss slöjdlärare att hänga med och att visa vad vi gör och har gjort väldigt länge i svensk skola.

Saxat från projektbeskrivningen:

“…bidra med utveckling av ny ämnesspecifik metodik kring skapande med IT som material”

Fråga gärna en slöjdlärare nära dig om handledning i processinriktad undervisning.

“…att pröva tanken om att omarbeta en slöjdmiljö till ett makerspace i grundskolan”

Eller varför inte tänka tanken att sluta snuttifiera och marginalisera de estetiska ämnena, att inte omarbeta slöjdmiljön utan i stället ge faktiska förutsättningar för befintlig verksamhet att utvecklas?

Här pratar jag lite med Carl Heath, forskare och utvecklare på Interactive Institute om varför jag tycker att slöjden har en given roll i makerkulturen.

Detta är de ca 30 projektpartners som deltar. Är det i närheten av dig? Kanske i din kommun? Varför inte ta kontakt? Eller ta kontakt ändå, var med och påverka, ta plats och berätta för andra med mer traditionella glasögon varför slöjden har sin givna plats i detta. Så kanske vi slipper fler idiotiska uttalanden i framtiden om att slöjden ska ge plats åt programmering eller något annat lika befängt!

Alltså- skolan!

 

I fredags eftermiddag när jag satt kvar på jobbet och borde gått hem för länge sedan kom en av mina kollegor och bad mig om hjälp. Hen hade haft lektion med min klass och det var en av mina elever som var kvar efter lektionen, storgråtande och inte ville acceptera en bakläxa på provet. Eleven hade underkänt på provet, fått möjlighet att läsa in några av frågorna och göra nytt försök nästa vecka. Min kollega bad mig om hjälp för att hen inte kunde lugna eleven med detta. Jag gick med till klassrummet, satte mig ner och frågade vad som hänt.

-Jag har misslyckats, hackade eleven fram genom tårarna.

Det var tydligt att problemet inte låg i att plugga på lite extra på just det här utan att det fanns en stor rädsla i att misslyckas igen, Scenario efter scenario lyftes fram, alla med en negativ utgång. Rädslan att misslyckas igen och igen och igen överskuggade nyfikenheten i att lära sig ämnesinnehållet stort. Vad frågorna handlade i ämnet handlade om fanns inte på kartan, bara “tänk om jag misslyckas igen…”

Vi lyckades komma fram till en lösning på problemet och ta helg med en något bättre känsla men tanken finns kvar hos mig. Alltså, vad är det vi håller på med i skolan?

Skärmavbild 2015-11-14 kl. 12.41.27

För några veckor sedan lämnade jag in en essä på kursen i magisterprogrammet jag går. Jag var väl inte helt nöjd men ändå, jag hade lärt mig mycket när jag skrev den och hade haft roligt samtidigt. Precis innan nästa kursstart fick jag tillbaka resultatet. Underkänd. Jag hade inte hållit mig till ämnet, tror jag och borde ha lyft kurslitteraturen i större utsträckning. Vilken kurslitteratur, tänkte jag och skämdes lite över att jag inte läst så mycket utan bara dragits med av mitt intresse. Jag fick en kommentar om vad jag mer ingående kunde diskutera men jag förstår inte hur den kommentaren hänger ihop med det jag skrivit så den feedbacken är fullständigt värdelös. Detta är första gången jag inte blir godkänd på en uppgift jag lämnat in under dessa 1,5 år och det sved ordentligt, särskilt som tiden är knapp och jag redan är pressad från många håll av annat. Jag är på väg att ge upp, hoppa av och skita i allt. Varför jag går den här utbildningen samtidigt som jag arbetar 100% är oklart för mig, jag har som vanligt inget särskilt mål men tänkte att jag kunde lära mig mer om det jag är intresserad av- digitaliseringen av skolan.

Nu när jag lyckat få loss en obruten helg så att jag kan få kompletteringen gjord ser jag, när jag börjar gå igenom litteraturen igen att jag visst läst. Alltihop. Det finns kommentarer och understrykningar överallt men jag minns inte att jag läst det förr och jag känner mig precis lika hopplös som när jag gick i skolan som barn. Jag läser och läser men det fastnar inte, inte ett dugg. Och hur ska jag då kunna reflektera och analysera det?

Det finns en hopplöshet i att se paralleller med min elev som jag beskrev i början, och mig själv som student på universitetet. Med tanke på min skolbakgrund, först som en som alltid försökte komma ikapp med att begripa vad saker handlade om och aldrig såg några samband med något, till att bli en notorisk skolkare på högstadiet och gymnasiet, att jag jobbar i skolan är egentligen obegripligt.

Jag har en kurs i bakläxa samtidigt som en ny kurs startar. Min elev har ett prov i bakläxa samtidigt som det pågår undervisning i 15 andra ämnen och med säkerhet flera prov till nästa vecka. Jag håller på att ge upp- det är ju inte hela världen även om det är surt. Jag är ju vuxen med fast jobb. Min elev har ingen möjlighet att ge upp och luta sig tillbaka.

Jag är inte gjord för skolan. Eller så är det skolan som inte är gjord för mig. Jag vet faktiskt inte om jag orkar med det här så mycket längre.

En erfarenhet rikare

För några veckor sedan var jag i Stockholm för att delta i panelen i Lärlabbet. Det skulle handla om olika bedömningsunderlag i ett tema om betyg och bedömning. Lite om mina tankar kan man läsa här. Det har varit en del vånda inkopplat kring programmet, vad sa jag egentligen, vad pratade vi om? Hur mycket av mina tankar lyckades jag formulera egentligen? Så här efteråt känns det som om jag bara stod och pratade om loggböcker, loggböcker och åter loggböcker. Det är mycket man vill säga och tiden är knapp.

Skärmavbild 2015-11-08 kl. 19.33.26

 

 

 

 

Workshop med lilypads i Piteå

Under höstlovet har jag haft ett spännande uppdrag! Jag som aldrig varit norr om Stockholm blev inbjuden att föreläsa och hålla workshop på Kunskapsfestivalen i Piteå! Och det gick undan, tur och retur Göteborg-Piteå på två dagar!

Utsikt från planet i arla morgonstund

Utsikt från planet i arla morgonstund

Under måndagen hade jag inga åtaganden utan kunde gå och lyssna på en massa intressanta saker, och när jag gick ut för lite luft möttes jag av öppet hav på baksidan av hotellet. Otippat.

Överraskningen bakom hotellet

Överraskningen bakom hotellet

Jag hade förberett en Keynote om slöjd, hur jag menar att min bild av slöjd förändrats de femton år jag jobbat som slöjdlärare, tyvärr var nätet så dåligt att jag inte kunde visa allt jag ville. Jag hade många klipp som inte gick att öppna, lägger därför presentationen här som jag lovade.

Kunskapsfestivalen Piteå

Efter föreläsningen var det workshop x 2 och det verkade vara efterlängtat att få arbeta med händerna efter allt lyssnande.

Jag hade testat workshopen på en slöjdlärarkollega, Anne Ömar innan och det blev hennes snögubbe som fick bli vinjett för instruktions-keynoten. Hennes tips till mig var:

“Be dem göra enkla figurer och snacka inte så mycket i början så att de får tid att jobba!”

Workshop Piteå Lilypads

Det tog inte fem sekunder förrän rummet kokade av aktivitet.

image image image image image image image image image image image

Precis som i slöjdsalen pratades och skrattades det mitt i koncentrationen och då och då hördes jubel och glädjetjut när det plötsligt började lysa i någons projekt.

image image image image

När de utsatta 90 minuterna började lida mot sitt slut var det, precis som i slöjden ingen som ville städa. Motvilligt avslutade de flesta men det var en som bara ville sy ett stygn till…

Inga problem- här är resultatet!

image

Det var fantastiskt lyckat i båda passen och jag fick lite nya tankar på hur jag kan lägga upp det nästa gång, tiden var ju inte en bonus direkt men det är den ju sällan i slöjdsammanhang.

Stolt är jag också över att Piteå Tidning valde att föreviga tillfället både med text och med ett webbklipp!

Som jag väntar

Någon gång i slutet av våren såg jag av en slump ett intressant projekt på Twitter, retweetade det och fick frågan från en i flödet om jag tänkte vara med och backa det. Man kunde nämligen det, genom Kickstarter.  Jag fattade inte mycket men beslöt mig för att YOLO- som ungarna sa för några år sedan, You only live once, det är väl bara att prova. Och under sommaren har jag fått uppdateringar om hur långt man kommit i projektet och att det börjat skickas ut belöningar… För det var nämligen så att de som backade kunde välja med hur stor summa man ville bidra, sedan får man en reward motsvarande. Det blir ju bara mer och mer spännande. Min belöning skulle komma någon gång i juli. Som jag väntade, men inget kom. Här om dagen fick jag ett mail där man frågade efter mina uppgifter för att kunna skicka så nu är det nog nära…

Och idag när jag kom hem låg det i lådan. Jag famlade med nycklarna, slängde ifrån mig väskan och skulle precis med våld slita upp paketet när jag såg. Det var till min man. Det måste vara telefonskalet han beställt. Och jag får fortsätta att stryka runt brevlådan…IMG_3115